Citat:
Ursprungligen postat av
Zitt
Ännu en gång vänder jag mig till flashback i relationsakutforumet.
Jag och mina föräldrar har inte en bra relation. Vi bråkar mest och pratar på sin höjd en gång i månaden. Varje gång jag ser att någon av mina föräldrar ringer eller skickar ett meddelande får jag en klump i magen och ångest. När jag mår dålig och vill prata med någon vill jag kunna vända mig till mina föräldrar men de är aldirg bra på att stötta.
Skev till exempel här om dagen till min mamma "känner mig stressad och utbränd av jobbet.. vet inte vad jag ska ta mig till". Svar: " tråkigt att höra". Ofta när jag har bekymmer får jag tampas med dem själv för att jag inte har någon att prata med. Ofta kan jag vända mig till droger eller destruktiva beteenden vilket jag inte alls trivs med att jag gör.
En viktig del i att jag ska kunna må bättre är att kunna ha god kontakt med mina föräldrar. Vilket tycks just nu vara väldigt omöjligt. Just nu ser det inte ens ut som att jag kommer att åka hem för att fira jul med dem.
Nu beskriver du er relation ganska kortfattat, så jag kommer svara mer utifrån vad jag själv upplevt. Det finns föräldrar som inte är bra för sina barn och om det inte finns andra vuxna runt som kan täcka deras brister blir det svårt att växa upp och skaffa ett fungerande liv som vuxen. Av det du skriver låter det som att du inte lyckats göra den resan och att du söker dina föräldrars stöd i att kunna göra den. Du är äldre än man vanligtvis är när man gör den resan, men eftersom dina föräldrar inte verkar hjälpa dig så blir det svårt att göra den på egen hand. Själv gjorde jag den resan som 30+, så det är i alla fall inte försent.
Mina tips till dig för att kunna gå vidare är:
- Känn ingen skuld eller skam för att du känner såhär, alla människor behöver stöd och speciellt i processen att bli vuxen.
- Inse att dina föräldrar inte kan ge dig det stödet. Inventera din omgivning, finns det någon annan som kan stötta dig?
- Sök professionell hjälp för att kunna bearbeta saker och få tekniker att hantera dig själv. Jag skriver detta efter punkten att söka stöd runt dig eftersom det är viktigt att du har ett bra stöd även utanför terapin. Om du inte klarar av att skaffa det stödet själv så borde det vara ett mål i terapin.
- Sluta med alla former av droger och självskadebeteenden, det är antagligen ett sätt för dig att hantera jobbiga känslor och du behöver gå igenom dem med det stöd du har skaffat dig för att kunna växa och må bättre.
Om du vill ha svar på din fråga om jobbet kan du PM:a.
Lycka till!