Citat:
Ursprungligen postat av
Friherr
Om Kristersson hade formaliserat samarbetet med SD redan för ett år sedan med en överenskommelse så hade SD varit fastlåst i ett borgerligt samarbete, men Kristersson ville både äta kakan och ha den kvar. Han ville både bli statsminister med SDs stöd men utan att på förhand behöva ge några utfästelser. Baksiden med den strategin är just det vi ser nu, nämligen att S kan bjuda över M för att behålla makten. Magdalena Andersson har ett år på sig att förbereda partiet på en sådan manöver, och hon tycks redan ha börjat.
Precis, Kristersson gapade över ett något för stort stycke, med förväntad utgång.
Det skall bli intressant att se om och hur SD tänker utnyttja sin nyfunna roll som kungamakare, samt hur C kommer agera/reagera när de väl inser att de har förlorat densamma.
Lööf lär inte bli långvarig inom C om SD begriper att ta över C's roll som kungamakare, då Lööf byggt hela sin karriär som ledare för C på att agera som en tvedräkt, där hon spelat ut Alliansen och Såssarna mot varandra, i hopp om att, som kungamakare, själv kunna bärga titeln som Sveriges första kvinnliga statsminister.
Vidare inbillar jag mig att S kan gå väldigt högt i sitt erbjudande till SD, då S säkerligen inser att om de skulle förlora regeringsmakten i detta läge, lär de bli mycket svårt för S att återvinna regeringsmakten med tanke hur närmast obegripligt illa de hanterat regeringsmakten allt sedan Löfvén brölade: "Mitt Europa bygger inga murar".
S främsta argument för att behålla makten, har sedan ett antal decennier sedan bestått i deras sk 'regeringsfähighet'.
Personligen inbillar jag mig att detta argument har eroderat till intet efter de senaste sju åren av vanstyre.
We Are Living In Interesting Times Indeed…