Citat:
Ursprungligen postat av
enough-is-enough
Jag menar att den känsla som folk påstår sig ha känt när de löst ett brott är en efterhandskonstruktion. Alla åtgärder som görs i en utredning görs av en orsak. När en viss åtgärd löser ett brott så är det lätt att den orsaken i en efterhandskonstruktion förvandlas till "en känsla".
På samma sätt som när en mamma påstår sig ha känt nåt 200 mil bort. Det är hittepå.
Men ja förlåt, man kan uppleva att någon ljuger, det har du rätt i.
Ett sätt som många lögnare gör är att dom blir väldigt exakta i saker som lögnare vet inte går att motbevisa...
O tvärtom väldigt oexakta i saker som gör att dom krockar med "sanningen"
Ingen kan motbevisa vad han upplevde o om han inte hör skottet eller om han sprang eller inte...Det blir liksom hans ensak
Men han såg till att inte springa ikapp någon för då krockar det med "sanningen"
Sen kan man ju enkelt säga att man försökte lämna vittnesmål....
Men man kan ju inte ha lämnat "vittnesmål" då krockar det igen...
Han kan säga att han såg personer ...
Men han kan inte säga att han direkt pratade med någon speciell person på brottsplatsen för då kan det återigen "krocka" med deras minne av att pratat med honom...
Så min upplevelse att han med lögner försöker bli så centralperson han bara kan....Men samtidigt ändå bli så osynlig med allt han säger att ingen kan motbevisa honom på en enda punkt...