Sverige anskaffar Archer

Precis.

Men ett sådant system är flexibelt, Polens konfiguration för sitt NSM-baserade kustförsvar är med launcher (på lastbil), kommandobil (lättare 4x4) och bil med sensorer. Men också naturligtvis med kommunikation till andra sensorplattformar.


Eller inga

US Marines kommer förmodligen att använda NSM i lite olika konfigurationer, men strängt taget behöver du bara en obemannad JLTV (Humvee-ersättaren) som gömmer sig på en ö någonstans, med en länk till någon som kan specificera ett målområde och skicka ett search-and-destroy-kommando....


https://www.thedrive.com/the-war-zone/40390/the-marines-new-unmanned-ship-killing-missile-launcher-truck-breaks-cover

Den nuvarande, som inkluderar skjutprov i Yuma.

Denna gäller artilleristödsenheter till US Armys Stryker-brigader. Vi kan nog säkert anta att "Amerikanerna ska titta på Archer i rollen som rörlig KA-pjäs" är en fullständigt felaktig beskrivning här.

Det behövs stab, samband, underhåll, närskydd, så några 20 man handlar det inte om.
Hur lokaliserar kineserna attackdrönare, bombflyg, atomubåtar?

Flygplansburen radar, fartygsburen radar, markbaserad radar, flygplansbaserad IRST, flygplansburen signalspaning, fartygsburen signalspaning, markbaserad signalspaning och rymdbaserad signalspaning.



Flygplansburen radar, fartygsburen radar, markbaserad radar, flygplansbaserad IRST, flygplansburen signalspaning, fartygsburen signalspaning, markbaserad signalspaning och rymdbaserad signalspaning.


Flygplansburen hydronfon, fartygsburen hydronfon, ubåtsbaserad hydronfon, bottenfast hydronfon, flygplansburen signalspaning, fartygsburen signalspaning, markbaserad signalspaning och rymdbaserad signalspaning.

Eller för den delen minor, som kan sänka ubåtar, utan att man ens har upptäckt den innan.


Strategiska flygplan kommer i bästa fall att kunna genomföra 1-2 uppdrag per vecka och man kommer inte att vilja sätta in hela det strategiska bombflyget och lufttankningsflyget för att ge en acceptabel täckning över Sydkinesiska sjön. Inte när samma uppgift kan lösas med ett 2000-3000 man ur marinkåren.

Vad gäller flottans fartyg så har man i normalfallet 1 CSG "on station" i Stilla Havsregionen, men detta ensamma hangarfartyg med eskort kan behöva upp till 3 veckor för att komma på plats (om man t.ex. vid tillfället befinner sig runt Andamanerna och inte kan passera sunden mellan öarna i området mellan Indokina och Australien p.g.a. att dessa är uppenbara ställen för kinesiska ubåtar att ligga och lurpassa) och fler hangarfartyg kan dröja flera månader.

Men visst. Man kanske har ett par jagare med 16st sjömålsrobotar kvar i Japan, för att sättas in mot Kinas ~250 ytstridsfartyg med ~2000 sjömålsrobotar.

USA har under krigsövningar försökt att agera mot Kina, genom att sätta in regionala styrkor (både fartyg och markbaserat flyg) direkt och kraftsamlat, med resultatet att man har åkt på så pass mycket stryk, så snabbt, att man nu vill att USMC och US Army ska satsa på kustartilleri, att flygvapnet måste lägga mycket mera fokus på utspridning och luftvärn (Guam och Okinawa ryker under krigets första sekunder) och att ytflottan måste vänta på att man har tillräckliga resurser i regionen innan man kan agera offensivt, men då utspritt (eftersom man måste räkna med att en upptäckt fartygsgrupp är en död fartygsgrupp).

Man har t.o.m. börjat titta på möjligheten med logistikraketer, som ska kunna leverera upp till 100 ton gods akut (t.ex. till utslagna flygbaser) till vilken plats som helst på jorden inom en timme.

Fast är radar så effektivt mot stealth flyg och även robot med stealthegenskaper så faller hela idén med att skjuta robot.
Eller är transportflyg osynliga och dussintals fordon osynliga samt robotarna osynliga.
En B2 eller kommande B21 kan avfyra ett knippe kryssningsrobotar sedan vända tillbaka till en bas fylla på och göra om det igen inom timmar.
Samma med B52 eller B1.
USA stöds av Japan, Sydkorea, Australien,Nya Zeeland har vänliga nationer i Vietnam, Filippinerna, Indonesien, Malaysia.
Så nog finns det både baser och fartyg/flyg i mängd förutom amerikanska.

Men visst, en marinkårsbataljon med KA-robot, då jäklar.

Ska man tolka det ovan som att USA inte bedömer att de har möjligheten att vinna mot Kina vid ett krig om t ex Taiwan med nuvarande styrkeförhållanden? Ens när de samarbetar med sina allierade i regionen?

Nej, utan snarare att de inte kan agera på samma sätt, som man har gjort under de senaste 70 årens krig. Till skillnad från Nordkorea, Nordvietnam, Iran och Irak, så kan Kina idag hota USA:s baser och de kan seriöst hota den amerikanska flottan.

Således måste man ändra sitt agerande till det som man delvis gjorde och delvis borde ha gjort mot Japan efter Pearl Harbor.

D.v.s. utspridning av egna enheter i regionen för att minska verkan av bekämpning, fördröj fienden med de resurser som finns på plats (som även med allierade kommer att vara något numerärt underlägset Kinas resurser) och övergå till offensiv först sedan man har fått dit tillräckligt starka förband (d.v.s. efter minst en månad).

I detta scenario så är det givet att marinkårens förband (oavsett om de finns där redan innan, flygs eller skeppas in) precis som under andra världskriget, även kommer att behöva vara kapabla att bekämpa sjömål med egna resurser.

För risken är överhängande att närmsta intakta amerikanska ytstridsfartyg eller intakta flygplan befinner sig långt, långt bort, både i tid och rum och därtill har viktigare saker att syssla med, än att försöka bekämpa t.ex. kinesiska landstigningsfartyg.


B-2 har RCS som ett jaktflygplan i generation 4++, så visst, den upptäcks kanske inte på >200km av en J-20, J-10 eller en J-11, men säkerligen på >50km.



Nej, men skillnaden är att KA-robot inte kräver jakteskort 24/7/365 över sitt operationsområdet, utan bara där och då flygplanen startat och landar, vilket kan vara >2000km från närmsta kinesiska flygbas.


B-2 kan bära 0st sjömålsrobotar och den kan inte upprepa sitt uppdrag med några timmars mellanrum. Snarare ungefär 1,5 uppdrag per vecka. Inte när man beroende av ett fåtal specialiserade baser (varav Guam kommer att slås ut under krigets första sekunder, vilket innebär att man i bästa fall, blir tvungen att flyga tillbaka till Hawaii) och har mycket omfattande och utdraget underhåll.

Och man kommer inte att kunna avvara B-2 för att jaga sjömål till havs, även om den kunde det, eftersom det finns viktigare saker för B-2 (och B-21) att syssla med.

En amerikansk MLRS (som med Precision Strike Missile kommer att kunna bekämpa sjömål på uppåt 500-800km) kan däremot ladda om och skjuta igen inom 5 minuter.

Utan det är B-1B, med RCS som en MiG-29 som måste utföra uppdragen. Om man då behöver få in en ny rote i operationsområdet varje timme, dygnet runt för att kompensera för frånvaron av KA-robot på Filippinerna, Indonesien och Malaysia, ja då skulle man behöva tre gånger så många B-1B som man har nu. Och några hundra jaktflygplan på Filippinerna. B-1B som då inte kan syssla med viktigare saker, såsom att t.ex. lägga ut egna mineringar (mot ytfartyg och ubåtar) i det vidare operationsområdet.

Fast dina planer bygger på att marinkåren flyger in hundratals kryssningsrobotar till ett specifikt område. Dessa måste då skyddas och förflyttas av ett hyfsat antal lastbilar med närskydd, underhåll etc..
Så vi får räkna med en styrkeuppbyggnad vecka eller två på några fält stora nog så de kan ta emot USA’s största transportflyg.
Väldigt mycket stealth verkligen,
Samma robotar levereras betydligt enklare med bombflyg, drönare eller flottan.
Dessa kan avfyra sina robotar på 250-1000 km avstånd från målen så att slå ut stealthbombplan som är utom upptäckt blir snarare omöjligt.
En KA-bataljon med understödsbataljoner och förråd lär slås ut före fientligheterna ens börjat.

En ensam C-17 skulle utan vidare kunna leverera en omladdningsomgång till en hel bataljon varje dygn, från Australien till Borneo eller Filippinerna. Och USA skulle självfallet kunna ha motsvarande POMCUS-förråd även för fordon m.m. i Australien, likt man hade i Västtyskland, Belgien och Nederländerna under kalla kriget.

Så man skulle snarare kunna flyga in en komplett bataljon, med gått om robotar i ett enda lyft.

Och styrkeuppbyggnaden för USAF och US Navy tar längre tid än så. US Navy behöver månader för att flytta fartygen runt jorden och USAF behöver månader på sig för att upprätta nya flygbaser och föra fram ammunition och de kopiösa mängder drivmedel som behövs.

För tro det om du törs, men ett bombflygplan kräver mera bränsle, än en robotlastbil som står dold ute i djungeln med motorn avslagen och är helt omöjlig att upptäcka.


USA:s krigsmakt håller uppenbarligen inte med dig.


Om bombflygplanet ska upptäcka ett mål på 1000km håll, så behöver det inte bara RCS som en mindre kontinent, utan fartyget behöver också vara några mil högt.

Om ett flygplan ska jaga fartyg och båtar i Sydkinesiska havet (och räkna med att det kan finnas några tusen kinesiska fiskebåtar med radarreflektorer ute) och upptäcka målen själv, så kommer det att behöva flyga över Sydkinesiska havet.

Annars så är man beroende av andra sensorer (t.ex. marinkårens framgrupperade F-35, eller marinkårens UAV:er) och att dessa ska upptäcka målet, när ett bombflygplan råkas vara tillräckligt nära och råkar bära rätt vapen och kan behålla kontakt med målet tillräckligt länge för att robotens målsökare framgångsrikt ska hinna hitta målet.

För USAF har som sagt inte tillräckligt med tunga bombflygplan för att ha flyg på plats hela tiden, även om man skulle försaka alla andra och viktigare uppgifter, såsom strategiska insatser mot fastlandet, mineringar av sunden mellan öarna i regionen m.m. m.m.


Du menar som NATO slog ut hela den jugoslaviska armén från luften flera gånger om 1999?

Det får mig att undra varför inte USA bygger upp större strategiska förråd i Australien, där de är lagom nära till hands. Skulle det inte vara ett lämpligt avstånd utifrån ett konfliktscenario där USA hamnar i krig med Kina?
Hur påverkar de förändrade styrkeförhållandena strategin när det gäller att försvara Taiwan mot angrepp?

Ett dolt KA-förband kan ju passivt ta emot eldorder och måldata från satellit.

I övrigt har jag fäst mig vid att SpaceX säger sig kunna leverera 100 ton gods till vilken plats som helst på jorden, och detta inom någon timme. Jag kan inte se några andra behov för detta utom militära dito.