Sverige anskaffar Archer

Detta är nog den främsta konkurrenten till Archer i USA:

https://www.janes.com/defence-news/news-detail/elbit-systems-progressing-new-sigma-155-mm-artillery-system

Trenden går tydligen mot 52-kalibers hjulburna haubitsar med automatladdning.

Är den ens operativ? Britterna testar Atmos på lastbil, undrar om de konservativa amerikanerna väljer en sprillans ny oprövad plattform.

Vad skall US Marines med KA-robot till? De har världens starkaste flotta som buffert och eget attackflyg?

Komplement till flottan.
Baserade i t.ex. Rumänen så kommer de att kunna täcka in stora delar av Svarta havet, baserade i Nordnorge, så kommer de att kunna täcka Murmansk och baserade på Filippinerna kommer de att kunna täcka stora delar av de sydkinesiska havet.

USMC och (i mindre utsträckning) US Navy vidtar idag omfattande mått och steg, för att anpassa organisationen, utrustningen och doktirnerna för att strida mot Kina. Så mindre fokus på stora landstigningar och mera fokus på småskaliga landstigningar, räder, bekämpande av sjömål och utspritt uppträdande med marinkårens eget stridsflyg.

Tänk svenska amfbat och rörligt KA på steroider och med modernare utrustning (d.v.s. i praktiken bara robot som KA)

Marinkåren är iofs främst ett offensivt instrument så nja, ser väl inte riktigt vitsen med att försvara kustområden där man redan etablerat luft och sjöherravälde. Har man inte det så hade man inte kommit iland till att börja med.

Marinkårens roll har varit olika över tiden. De första >150 åren var deras roll att agera snabbinsatsstyrka och genomföra mindre landstigningar. Det är egentligen bara från andra världskriget och framåt, som marinkåren har haft rollen att genomföra större landstigningar, vilket är en uppgift som man i 20-30 år inte har varit kapabel att genomföra mot en motståndare som är "peer or near peer" p.g.a. avsaknad av fartygsartilleri för eldunderstöd*, adekvat minröjningskapacitet** och p.g.a. den allt större spridningen och kapaciteten på sjömålsrobotar.

Så USMC har i 20-30 år letat efter en relevant roll att fylla, där bl.a. V-22, landstigningsfartyg utan landstigningsbåtar m.m. har pekat i riktningen mot mindre och snabba insatser.

Med framväxten av Kina som det främsta hotet, så framstår dessutom större landstigningar på fastlandet som helt meningslösa, även om US Navy skulle ha adekvat kapacitet till eldunderstöd och minröjning, eftersom Kina med relativ enkelhet skulle kunna krossa den samlade marinkåren.

US Navy har också insett att de inte kan agera lika aggressivt mot Kina, som de avsåg att agera mot Sovjetunionen, eftersom Kina är så mycket starkare nära sina egna kuster än vad Sovjetunionen var och eftersom USA bara kan räkna med att ha en mycket liten del av sin flotta på plats under krigets första månad, vilket kan ge Kina ett initialt numerärt övertag på kanske 20:1 mot US Navys fartyg på plats***.

Så US Navy måste vid en konflikt bida sin tid, så att egna förstärkningar och allierade resurser kan tillföras och samordnas, samtidigt som USAF kommer att behöva omgruppera till eller upprätta nya baser, för att ersätta Guam och Okinawa, som sannolikt kommer att slås ut under krigets första sekunder.

Under tiden kan en situation uppstå liknande den under det första halvåret 1942, eller som på Guadalcanal, där förband på marken (US Army, USMC, allierade markstridsförband och taktiskt stridsflyg från USMC, USAF och allierade nationer) får försöka hålla kineserna stången med egna resurser.

Därav att både US Army och USMC idag lägger mer fokus på framtida luftvärn och kustartilleri (både nya 15,5cm haubitsar, MLRS/HIMARS och JSM från lastbil) och att USMC fokuserar på mindre och lättare förband, som t.ex. kan säkra enskilda öar där man kan gruppera luftvärn och KA och som även kan flygas in.


(*) P.g.a. utfasandet av slagskeppen och de sista tunga kryssarna och misslyckandet med 8"/55 under 1970-talet och AGS på Zumwalt.
(**) Idag i sin helhet fokuserad till Persiska viken.
(***) ~200 ytstridsfartyg med sjömålsrobot gripbara för Kina vs. i bästa fall en CSG med eskort och några enskilda ystridsfartyg inom operationsområdet)

Fast skjuta robot har man redan 3 st olika plattformar för ( 4 med drönare) oaktat marinkåren som måste komma iland om de skall skjuta NSM eller någon annan robot från lastbil.
Så jag ser inte riktigt vitsen med att utrusta marinkåren med NSM.

Fördelen med tung KA-robot är att det är en resurs som kan transporteras globalt med transportflygplan T.ex. flygas med C-17 till Mindanao, och därifrån med C-130 till en vägbas på Luzon eller Palawan, följt av vägtransport sista biten.

Därefter så kan systemet helt dolt vänta i samma område i månader i sträck, med minimalt underhållsbehov.

Skulle samma uppgift lösas med t.ex. F-35A, så skulle man behöva operera från Mindanao, med stöd av lufttankningsflygplan, luftvärn som kan hantera både kryssningsrobotar, ballistiska robotar och scramjets/waveriders/kvasiballistiska robotar för att skydda basen, ingenjörsförband m.m.

Ingen annan sjömålsrobotsbärare (flygplan, ytfartyg och ubåtar) har samma uthållighet, låga sårbarhet och låga underhållsbehov som tung KA-robot, bara strategiskt bombflyg, kan leverera eldberedskap mot målområde på andra sidan jorden lika snabbt och bara en ubåt på plats, kan leverera eld i målet lika snabbt, på en plötsligt upptäckt mål.

Amerikanerna ska titta på Archer i rollen som rörlig KA-pjäs. Med en dedikerad sjömålsgranat med slutfasstyrning så kan den nog bli jobbig för en angripande svävare eller något.

Vilken utvärdering / upphandling är det du tänker på här?

Nu har iofs USA flera olika tunga bombplan, tyngre attackdrönare, atomubåtar, jagare som är nedlusade med tomahawk och harpoon, marinresurserna finns i alla stora hav.
Man har dessutom hangarfartyg med ett mindre flygvapen på varje.

KA-robot kräver i princip en hel infanteribataljon för skydd samt en rad fordon förmågor inklusive egen radar för att vara effektiv. Att flyga in de resurserna med C-17 kräver även det etablerar luftherravälde och att man har kontroll på marken.

KA-robot som defensivt system är effektivt men som offensivt/defensivt system känns det något komplex att faktiskt lyckas få på plats i rimlig till för att det skall göra någon nytta.

En fördel med lastbilsburen KA-robot är att en fiende inte kan vara säker på placeringen. Kina skulle kanske kunna lista ut att USA förflyttar sådan robot till Filippinerna, men sedan ska robotarna lokaliseras. Så fort kineserna vill köra båt i närheten av en filippinsk ö måste de fundera på risken för att en robotjävel plötsligt kommer flygandes från djungeln.

Varför behövs egen radar? Måldata kan skickas över nätverk.

Förbandets uthållighet lär bli kass, men jag gissar att det minsta förband som krävs på plats för att avfyra sjömålsrobot från lastbil är ungefär:
Lastbil med avfyrningsramp, ladda med kanske fyra robotar, den åker ca fyra soldater.
Terrängbil, exempelvis Galten, med lokal stridsledning och avfyrningskontroll, ca fyra soldater.
En annan terrängbil med kommunikationsgrupp, antenner mm, fyra soldater.
En lastbil med käk, tält och bränsle.
Totalt under 20 personer.
Sedan är det givetvis bra med en rejäl tross, extra robotar och en fältbordell om man vill öka uthålligheten.