Min katt bet mig, inatt blivit rött och svullet..

Risken kanske inte stor, men den finns där: https://www.1177.se/olyckor--skador/bett-stick-och-vaxter/hund--och-kattbett/

När jag blev hundbiten förra året så gav akuten mig en stelkrampsspruta.

Risken är obefintlig att utveckla tetanus av ett kattbett om man är grundvaccinerad. I teorin skulle en katt kunna äta jord för att omedelbart därefter bita en ovaccinerad person, visst, men det händer inte.

Tetanusbooster vid kattbett är ej nödvändig och en onödig kostnad och ett onödigt lidande för patienten (nålstick).

Slentrianmässiga teranusvaccinationer är vanligt förekommande men ska inte förväxlas med att det alltid är nödvändigt.

Katter är underbara djur men just kattbett är inte att leka med. Imorgon tar du dig till någon lämplig vårdplats och låter dem titta på dig. Troligtvis får du en stelkrampsspruts och åker hem med ett recept på antibiotika.
Ibland händer dessutom att bettet har träffat en led så att bakterier har åkt in där och då kan det bli lite jobbigare, men det är också fixbart.

Katternas tänder liknar till en viss del injektionsnålar, de kan nå relativt djupt och får musklerna att dra ihop sig efter bettet. Ytligt brukar inte katter lämna så svåra märken till skillnad ifrån en hund som har grövre tänder, hundbettet ger påtagligare ärr men går inte heller lika djupt.

TS låter som en vek liten råtta. Ta dig i kragen och sluta lipa.

Du borde nog uppsöka läkare. Men egentligen ville jag bara flika in och säga att du borde klappa katten så att han inte känner sig ledsen. Glöm ej det!

Vad menar du med ledsen?? Ja tror att det beror på att hon blir för upphetsad, och vet inte riktigt vad hon ska göra, och bitter mig.......

Åkte aldrig in, utan väntade,, blev aldrig värre, var Inte länge sedan jag tog stellkramp , sprutan något år sedan. , Fick en fiske krok i handen, och då jag sprutan och antibiotika...,, men har koll på det tvättar noga med tvål..

För att personen är en user. Hen kan inte tänka själv.

Allt snack om stelkramp är irrelevant utan största risken är att såret blir infekterat av Pasteurella multocida från kattens saliv. Behandlingen är Kåvepenin eller amoxicillin.

Är det bett i handen nära leder borde du inte chansa utan att åka in, särskilt om det inte läkt direkt som ett vanligt sår.

Just det där att katter biter om man gosar för mkt, kan man (oftast) undvika genom att iaktta deras kroppsspråk. Många katter älskar ju gos. Men efter en stund kan de bli överstimulerade. Blir lite för mkt av det goda så att säga. Tydligaste tecknet är om svansen börjar vifta. De kan också sluta spinna, eller lägga öronen lite bakåt. Man bör då sluta klappa och låta dem ligga kvar bara, eller låta dem gå.

Aha du åkte inte in. Bra att du tvättar och håller extra koll på det då iaf. Hoppas det går bra!

Tack ,,. Försöker läsa av henne, men bli svårt när det är mörkt,. Och halv sover, men låter jag bli att klappa henne och bara låter henne vara, så kan hon nöja sig med lägga sig brevid.. Men får börja tänka mig för , så att det inte händer igen, näst gång kanske det blir värre

Åk til en bra vårdcentral so snart som möjligt. Blev biten av en katt i handen för två år sedan, det var ett löjligt litet punkteringssår som knappt blödde, och som jag tvättade och sedan ignorerade. Det blev mer och mer rött och svullet och till slut hade jag svårt at röra på handen. Åkte in på akuten på eftermiddagen, fick spola såret ordentligt och antibiotika och blev hemskickad med en uppföljningstid nästa dag hos en läkare. Nästa dag var hela handen svullen som en ballong och läkaren bokade in en operation samma dag. Fick ett dränage genom handen och svullnaden gick ned. Nästa dag hade handen svullnat upp igen och jag fick opereras igen samma dag, denna gång hade jag fått ett längre dränage som räckte från mitten av handen ut genom halva fingret.
Därefter fick jag spendera en vecka på sjukhus med bandage som förhindrade rörelse, intravenös antibiotika och smärtmedel som knappt hjälpte då handen är full av ytliga nerver och det nästan inte finns något kött eller fett på handen.

När jag väl fick åka hem hade jag förlorat mycket rörelseförmåga och det tog några veckor innan jag ens kunde knyta näven igen och nu två år senare känns det inte helt normalt.

Ett kattbett som penetrerar huden är inget skämt då det kan vara väldigt djupt även om det har en liten diameter. Ju mindre såret ser ut, desto värre är det, speciellt om det inte blöder ordentligt eftersom bakterierna då inte kommer ut ur såret.
Hundbett är i regel att föredra även om de ser mycket värre ut.

In på vårdcentral med dig!