Aktuell forskning/andra valida källor på förskolans för och nackdelar

Kan tipsa dig om att det går att citera flera inlägg i samma inlägg och inte sju separata efter varandra, om man nu känner sig manad att svara på vartenda litet knyst som inte faller väl in med sin egen uppfattning om saker och ting.


Såhär är det, jag har bott granne med en dagisverksamhet i fyra år som till stor del ligger till grund för den här livsstilen. Innan jag bodde där hade jag ingen uppfattning över huvudtaget och hade nog bara gjort som alla andra utan den erfarenheten. Min ettåring har ALDRIG sett så lealös ut i ögonen som DE FLESTA av de yngsta gjorde där, på daglig basis. Det måste vara väldigt dåligt för barnen, de allra yngsta åtminstone.

Precis och det är många inom förskoleverksamheterna som har varnat för att allt för många barn går allt för långa dagar där.

Ex: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/problematiskt-med-langa-forskoledagar

Vår son gick mellan ca 18-25t i veckan och jag tycker personligen att det var klart i överkant. Skulle vi få ett till barn så är jag tveksam till om hen skulle gå i förskolan över huvud taget. Åtminstone inte förrän långt senare än vad som ofta är brukligt.

Är du 100 år gammal eller har ni alla fått barn i 18-årsåldern? Ljugpotta där.

Du kan svamla om dina teorier hur mycket du vill. Det ändrar inte på det faktum att barn behöver sina föräldrar precis lika mycket idag som för 10000 år sedan. Förskolan är ett politiskt instrument som är till för att splittra familjer och öka skatteintäkterna! Du, min vän, är inget annat än maktens nyttiga lilla idiot.

Nåt nytt? Har tagit mitt barn ur förskolan. Gick nån timma i veckan i ett halvår, kommunalt 6 avd. Gick bra men ej värdigt, dåligt med alternativ. Nu får han vara hemma med tvååringen tills vidare. Segt att det är så få andra barn ute på dagarna bara.

Jag har läst förskollärarprogrammet och jobbat på några olika förskolor och det har avskräckt mig från att sätta mina egna barn på förskola. Det är inget särskilt unikt, utan jag vet flera med en tidigare bakgrund inom förskolan som valt att ha sina barn hemma till 3-4 år eller till och med till skolstart.

Utbildningen var ett skämt och stor andel av studenterna verkade vara totala nötter. En majoritet av personalen på förskolorna är bittra och oengagerade skvallertanter. De snackar skit om allt och alla, inklusive barnen och föräldrarna, och vissa bryr sig inte om barnen alls i stort sett. En del sitter även öppet med mobilen inne på avdelningarna, bland barnen.

Barn gråter hysteriskt men möts av noll empati och blir inte tröstade så de ger upp och går och gömmer sig och gråter för sig själva istället. Föräldrarna får inget veta utan när de kommer för att hämta så har allt varit så bra så, enligt pedagogerna. Många av pedagogerna tror nog på det själva eftersom de i många fall inte ens verkar ha märkt att vissa av barnen ägnat stor del av dagen åt att sitta gömda ledsna och sakna mamma/pappa.

Man vill gärna trycka på att det heter förskola och inte dagis, att man minsann har en läroplan och har gått en högskoleutbildning, men faktum är att man gör inget ute i barngruppen som man inte gjorde på dagis när jag var liten. När det alltså var just dagis. Samma lekar, samma sånger, likadana böcker, likadana leksaker och pysselmaterial, samma upplägg av dagarna. I många fall till och med samma personal. Jag märkte en enda skillnad och det var att förskolorna nu har surfplattor som barnen får spela på lite om dagarna, det fanns ju givetvis inte när jag var liten.

Jag läste för ett par år sedan studier som visade på att barn som gått på förskola initialt hade bättre skolresultat inom vissa ämnen jämfört med barn som inte gått på förskola. Dessa skillnader fanns dock inte kvar när barnen kommit upp i mellanstadiet. Däremot fanns det en annan, varaktig, skillnad. Barnen som gått på förskola var mer utåtagerande vid skolstart än barn som inte gått på förskola och denna skillnad fanns fortfarande kvar när barnen kommit ända upp i 12-års åldern. Forskarna hade inte följt barnen till högre ålder än så.

Rent generellt verkar många föräldrar ha en övertro på förskolan och bristande tro på sig själva som föräldrar. Tyvärr ofta till den grad att man tror att barnen har det bättre på förskolan än hemma. Att man inte kan ge barnet det det behöver utan att det måste gå på förskola för att lära sig och utvecklas optimalt. Det är egentligen inte konstigt. Många måste låta barnen gå på förskola av ekonomiska skäl, föräldrarna måste jobba, och givetvis vill man tro att barnen har det bra under tiden och att man gör det rätta för dem.

En hel del föräldrar verkar inte heller orka med sina barn. De väljer att ha barnen på förskolan trots att de t.ex är hemma med småsyskon och trots att barnen själva i många fall tydligt uttrycker att de inte vill vara där (skriker så man tror de blir mördade när föräldrarna lämnar dem, springer efter och skriker att de också vill följa med hem precis som småsyskonet, är arga och ledsna under dagen etc) med motiveringar som att de behöver avlastning, egentid, egentid med småsyskonet, att barnet skulle ha det tråkigt hemma med mamma/pappa och en bebis och roligare på förskolan. Det klart man vill tro på förskolans förträfflighet då. Det vore inte så behagligt att tänka att ”jag skickar mitt barn till förskolan så jag kan få lite avlastning, trots att det finns stora brister där och det inte är det bästa för barnet”. Nej, för att som normalfuntad förälder kunna sitta hemma med gott samvete medan barnet är på förskolan, när det kunde varit hemma, så måste man verkligen tro på att det är det bästa för barnet. Blir nog då lätt taggarna utåt, skjuta ner all kritik och se ifrågasättande och kritiskt på de som väljer att inte sätta sina barn där också.

Även små barn kan lära sig något och även små barn lär sig om sin omvärld. Att ha en skola för småbarn (eller små barn) är inte precis något nytt som har växt upp på denna del av millennieskiftet. Faktum är att svenskt skolväsende började med att sätta barn så små som tre-fyra år på läkter i föreläsningssalar. Vi har, oavsett om du erkänner det eller inte, en läroplan för förskolan och den har vi haft sedan början på första världskriget.

Du skriver att föräldrarna skall tro på sig själva och att de minsann är lika bra som pedagogerna på förskolan. Jag replikerar med att jag tror på ditt påstående när jag ser det;

Allt fler barn tappar sin läsförmåga och således sitt läsintresse i allt lägre åldrar. Språkdidaktiska forskare som Louise Bjar mfl. har länge presenterat trender där barnens läsförmåga sjunker i takt med barnets och samhällets användande av surfplattor och andra digitala medier. Föräldrar läser inte lägre godnattsagor för sina barn, de sjunger inte med sina barn och de ingår inte i språklekar med sina barn. Barnen får aldrig lära sig de förmågor som är förutsättning för en god språk- och läsförmåga förrän det är för sent.

Ställ dig frågan hur många föräldrar det är som tränar de basala matematiska förmågorna kring taluppfattning? Hur många föräldrar tränar mängder med sina barn? Hur många föräldrar spiller ut ett russinpaket på matbordet och sedan låter barnet, så små som 2-3 år gamla, träna abstraktionsprincipen , principen om godtycklig och stabil ordning, kardinalprincipen och även försök till subitizing? Hur många föräldrar bakar in denna träning i t.ex. dukning av middagsbordet? Delning av frukt hemma? Inte många, eller hur?

Hur många föräldrar låter ens sina lågstadiebarn handla åt dem?

Det föräldrar däremot brukar göra är att direkt börja med symbolhandlingar och symboliserad aritmetik. Detta innan barnet ens har förstått att talet 1 är en/ett antal av något. Där man gärna lär sina knottar multiplikationstabellerna utantill utan att försäkra sig om att barnet ens har förmågan till att använda principen om godtycklig eller stabil ordning. Där man inte ens försäkrar sig om att barnet har förstått sambandet mellan multiplikation och addition, att multiplikation i grunden är en förenkling av addition.

När jag kan se att föräldrar gör något pedagogiskt med sina barn hemma, då kanske det kan bli tal om till och med hemskolning. Inte före.

Föräldrar gör ju vad som förväntas av de.. Människor..

Utesluter man underliggande faktorer eller är det bara en korrellation? Jag tänker att socioekonomiska och biologiska faktorer påverkar väldigt mycket.

Tvillingstudier vore intressant. Eller någon form av faktoranalys där barnens och föräldrarnas levnadsstandard och iq m.m. räknas bort.

Är det pga att allt fler börjar förskolan allt tidigare?
Ställ dig frågan hur många lärare som gör det där

Jag tror inte någon förklarat matematikens praktiska betydelse på ett övertygande sätt. Inte i skolans regi.

Nej, det är pga. att föräldrar inte interagerar med sina barn på en språklig nivå hemma, såsom att läsa godnattsagor, läsa böcker osv.

Det man ser är att föräldrar med goda läsvanor också får barn med goda läsvanor, medan föräldrar med dåliga läsvanor givetvis får barn som hamnar efter i språkutvecklingen. Förskola och skola gör allt de kan för att kompensera detta, men grunden för det språkliga ligger i hemmet.



Gör vad? Ju högre upp i åldrarna du kommer desto mer tappar man kopplingen mellan verkligheten och matematiska förklaringsmodeller. Högstadiematematiken och framför allt gymnasiematematiken är proppfulla med metodiklära som inte har någon förankring till det verkliga.

Det har gjorts tvillingstudier på det. Det är svårt att påverka för att det är medfött.

Jag tror inte det handlar om att smarta (läsande) föräldrar är bättre pedagoger utan för att deras barn också är smarta.

Har lyssnat på långa intervjuer med Linda Gottfriedsson, Richard Haier, Charles Murray, Gad Saad m.fl. det är min "källa". Public intellektuals.
Bra i så fall. Min erfarenhet är tvärtom. Man börjar lära sig siffror, men räknar på saker som "när kommer de två fordonen att mötas" eller "hur stor andel av kulorna är svarta". Det är ganska svårt att förstå varför man vill beräkna sådant.

Under min skolgång har ingen presenterat ett användningsområde med matten. Undantaget Pythagoras sats för snickare, eller Arkimedes princip för båtbyggare. Nej, det lärde min far mig förresten. Vitsen med att kunna matte har jag i stort sett fått reda ut själv med hjälp av min föräldrar. När man ska plotta något för att optimera saker eller för att tillämpa formler.

I skolan framstår matten som onödig kunskap. Men som sagt: Vad bra om det inte är så generellt.

Nej, det har inte gjort några tvillingstudier på detta område. Litteracitet är inte medfött, utan en förmåga som måste läras in genom intresset av det lästa. Att det sedan råkar vara så att föräldrar som har läsintresse också är föräldrar som är mer intellektuella, vilket även tenderar att avla mer intellektuella avkommor, är en helt annan sak. Barn måste utsättas för det lästa för att kunna skaffa sig intresse för det.