Aktuell forskning/andra valida källor på förskolans för och nackdelar

Och när skall det lilla barnet få sin trygghet och kärlek? Av stressade och trötta föräldrar en timme på kvällen? Du tror väl inte att personalen på förskolan hinner ge barn kärlek så som den fungerar idag? Kan ett litet barn på ett år tanka så mycket kärlek som det behöver på en liten stund på kvällen ?

Vad många fina ord du kan, men säg mig, har du egna barn?

Det finns inte mycket svensk forskning och eftersom så få barn här inte går på dagis, är det svårt att jämföra grupperna. Från USA och Kanada finns dock forskning som visar att barn blir stressade av förskolan (och då har de ofta mindre barngrupper i dessa länder). Även norsk forskning visar att barn på förskolan har högre halter av stresshormon i blodet: https://www.nrk.no/trondelag/barn-blir-stressa-av-lange-barnehagedager-1.13327244?fbclid=IwAR3qSvtVM33G4feraqYfFcrG88u5Xi 0Tm6MB6H sBjjURqZJ4MNuVJZyqe1U

Som någon skrev tidigare i tråden, så verkar barn som gått mycket på förskola GENERELLT stökigare, skrikigare och mer rastlösa än barn som varit hemma eller ej så långa dagar på förskola. Mina barn har varit hemma ända till f-klassen och har inga problem att sitta still i skolan och de respekterar lärarnas auktoritet. Jag upplever också att hemmabarn generellt är mindre gränslösa mot vuxna och har starkare integritet. Barn på förskolan är ju vana vid att både tröstas och få hjälp på toaletten av främmande vikarier. Jag har varit med om att främmande barn behandlat mig som en bästa vän på lekplatsen, kramat mig och velat bli gungade av mig, trots att vi aldrig sett varandra förut. Mina barn skulle aldrig närma sig en främmande vuxen på det sättet.

Saken handlar inte om huruvida våra barn fungerar bättre eller sämre än andra nationaliteters barn. saken handlar om att utbildningsverksamheten skiljer sig markant mellan länder.

Anknytningsteorin är förlegad och togs sedan länge över av behaviorismens segel. Det finns folk som fortfarande studerar anknytningsteorin.

Men nu diskuterar du saker som inte är relevanta igen. Att en verksamhet har hög personalomsättning har inget att göra med om förskolan som instans är sämre än att vara hemma. Sedan är barn i sin natur flockdjur och de skapar som sagt inre arbetsmodeller till alla möjliga personer runt om sig. Så länge som de vet att mamma finns där, även vid temporär frånvaro, kan de "anknyta" till sekundära vuxna också.

Få se nu... Var det inte själva tillfället av tröst, trygghet och kärlek som skapade inre arbetsmodeller enligt Bowlby? Du som vet svaret. Sedan när krävde dessa tillfällen en tidsrymd? Det är tillfället i sig som skapar trygghet, tidsintervallet.

Barn, barnbarn, barnbarnsbarn och nu barnbarnbarnbarn samt trippla pedagogiska utbildningar. Räcker det?

Jag tror att dagis är överskattat , alla som är födda innan 70 har troligtvis inte gått på dagis antar jag , och inte är dom socialt handikappade eller efterblivna på något sätt , kanske tvärtom till och med , mer sociala är mobiltelefons generationerna . Jag är själv född tidigt 90 tal och gick inte på dagis . Jag hade visserligen syskon jag kunde leka med och barn på gården som heller inte gick på dagis.

Vi lever i ett samhälle där man drar på sig kostnader så för att ett hushåll inte ska gå på knäa i det konsumtions samhälle vi lever i så krävs det nästan att man slänger in barnet på dagis när dom är 12 månader , ekonomin , amorteringar 2 bilar etc kräver nog två heltids inkomster om vi talar utifrån arbetarklass/ medelklass .

Själv är jag skeptisk till att skicka min son till dagis så tidigt , 3 år går gränsen för mig och min fru , jag vill att han ska kunna göra sig förstådd , jag har turen dock att båda mina föräldrar är pensionärer samt min frus föräldrar men dom bor utomlands just nu , mina föräldrar vill träffa min son varje dag och leka med honom och hjälpa till , alla har nog inte den relationen med sina föräldrar detta.möjligör även så att jag kan lägga han på dagis runt 3 , jag har faktiskt heller inte något emot att jobba halv tid hemifrån och inte låta han gå på dagis över huvud taget så länge min ekonomi klarar det .

Små barns åren är jobbiga och underbara , det är ingen tid man får tillbaks , och när barnen är lite större vill dom bara umgås med vänner så ta tillfället i akt och umgås och spendera tid med era barn innan det är för sent .

Vissa tycker att man är tokig om man inte lämnar sina barn på dagis , man blir kölhalad direkt av grå sossen när man inte står i ledet. Jag är glad att min morsa uppfostrade oss istället för dagis .

Det lilla barnet behöver en trygg vuxen att knyta an till, göra små upptäcktsfärder för att sedan tanka närhet, trygghet och kärlek hos den vuxne. På en förskola är detta självfallet mycket svårare eftersom det är många små barn på få vuxna. Dessutom är det ofta dålig kontinuitet pga vikarier, omorganisationer och arbetsplatsbyten. Och ja, barnet knyter an till en viss person på förskolan, alla vuxna är inte utbytbara ur barnets perspektiv.

En liten anekdot i detta sammanhang från sonens förskola var att där fanns det barn som var inte många dagar över ett år gamla. De kunde ännu inte kunde gå, vilket var desto mer problematiskt då det var ojämnt underlag på gården till följd av snö och tö om vartannat. Det i sin tur föranledde att dessa barn ofta satt i någon av pedagogernas knä, vilket minskade antalet pedagoger per barn för de övriga.