Fet fröken försöker formtoppa

Inspirerande att läsa om din insats!
Din tråd fick mig att släpa mitt eget arsle till gymmet ikväll, trots att värmen egentligen hade tagit ut sin rätt.
Det blev ett ganska bra träningspass ändå, så tack för den!!

Jag har en ytlig bekant i Norge, som gjort samma resa som den du hoppat på.
Hon vägde ett gott stycke över 100kg, och jag skulle uppskatta att hon var runt 1,65 lång.
Idag, efter stenhård självdisciplin och mycket träning, väger hon ≈60kg, och är riktigt snygg.
Det tog henne dock cirkus ett år, men hon bestämde sig tidigt för att "skynda långsamt".
Hon har lyckats hålla sin nya vikt ett drygt år, så jag tror att hennes viktnedgång blir varaktig.

Precis som du, hade hon bakslag och tvivlade på sig själv.
Men,...hon bara körde på, och tittade aldrig bakåt.
Det känns som om du också kommer att lyckas!

Den där fina klänningen kommer att sitta fint på dig en dag, vet du!
Det är förresten vackert med kurviga och muskulösa kvinnor, så se till att behålla litet former!

Åh, vilket gulligt inlägg! 🥺 Tack!
Vad roligt att höra om din bekant! Jag tror och hoppas också att jag kommer hålla den nya vikten - jag har identifierat varför jag gick upp i vikt (urballat beteende såsom tröstätning och äta av tristess fastän jag inte var hungrig), ändrat på dessa beteenden, börjat implementera vardagsmotion utan undantag samt äter riktig mat som jag tycker om och blir mätt av och inte bantningsshakes och liknande.

Och vad roligt att kunna inspirera! Jag var också och tränade i går, med vattenflaska blev det uthärdligt! Dessutom svalare inne på gymmet än utomhus… med den extra bonusen att det inte var många där!

Varför inte? Ring upp honom och säg att du ångrat dig, att du kände dig fet och ful då men att det gått över, att det var därför du tackade nej. Den här gången bjuder du på middag som kompensation, ifall han fortfarande är ledig och intresserad?

Vad har du att förlora? Man ska ta de chanser livet erbjuder.

Det är ju jättebra att du kommit till insikt om vad som driver ditt beteende kring mat. Det är liksom nyckeln.
Själv har jag ganska bra koll på maten och äter sällan skräpmat, men ballar ur ibland, då jag är svårt svag för glass.
Men, men...det händer ju inte varje dag, så det går nog bra.

Vill jag skära bort något kilo ibland, kör jag litet periodisk fasta, alternativt öppnar dagarna med en proteinshake och försöker sedan hålla mig utan att äta några timmar, samtidigt som jag är fysiskt aktiv runt huset.
Då brukar det brinna i fläsket.

Vardagsmotionen är väldigt viktig, så håll tag i det så länge du kan. Oavsett väder.
Detta kommer gå bra!

För övrigt tycker jag, precis som "föregående talare", att du skall ringa den där snubben igen, och bara säga som det är/var. Det kan bli en isbrytare, som leder till något seriöst.
Det värsta som kan hända, är ju att du får ett "nej", vilket faktiskt INTE ÄR hela världen.
..och det bästa som skulle kunna hända, är ju att du får möjlighet att visa upp dig.

Jag kan rekommendera youtube-kanalen Jeremy Ethier (görs av en kille med samma namn). Han ger tips om träning, kost m.m. baserat på vetenskapliga artiklar. Väldigt bra om man vill ha en balanserad syn på träning och kost där det inte handlar om "sexpack på tre veckor" och liknande.

21, 2 kilo ned nu!

Kändes mycket lättare med hip thrusten i dag, ska öka med 5 kilo nästa gång! Det känns verkligen som en effektiv övning - tror att det är den som påverkat fastheten/styrkan i rumpan mest. Skönt om man kan slippa de jobbiga benböjen (som jag gjort enkom för stjärtens skull) och bara satsa på thrusten.


Du har förstås rätt… men pallar inte höra att han inte är det. Jag tycker han ska ta kontakt om han är intresserad. Han måste ju fattat att jag var det! …om man bortser från att jag nobbade honom ett antal gånger och ignorerade honom på gymmet. 😉 (Nej, men seriöst, det är lite mer komplicerat än det låter. Men ja, jag håller med dig och önskar att jag vågade.)



Jag tror inte jag skulle klara av att skippa mat till förmån för proteindrinkar. Mat är en sådan njutning! Men som du säger är nyckeln (bland annat…) att komma till insikt om sina beteenden. Tidigare kunde jag köpa godis på väg hem från arbetet och käka på t-banan, sedan åt jag något samtidigt som jag lagade mat (och ”något” var förstås inte en morot utan snarare en chokladkaka eller bulle) om jag ens lagade mat och det inte blev en fryspizza eller mackor… Dvs totalt urballat och med en massa snabba kolhydrater (det var inte undantagsdagar utan de vanligaste).

Jag har precis ätit kyckling och ärtor med jordgubbar och lite vispgrädde till efterrätt nu!

Och jo, har insett att jag måste hålla mina 10 000 steg även i vinter. Har redan planerat för vilken kräm jag ska smörja in ansiktet med (inte bra med kyla för hyn) och att jag helt enkelt får ta ett paraply om det snöar (avskyr snö i ansiktet!). Googlade senast i går trevliga halsdukar från Mulberry och handskar från Hestra… vadådå, något ska man väl få belöna sig själv med om man går 10 000 steg i snöstormar och isregn! 😉

Tack för pepp med man! Jo, det skulle vara jobbigt att uttryckligen bli nobbad av honom. Jag föll pladask från början men gjorde ändå - troligen just därför - allt fel. Men jag undrar ändå om han skulle bli stolt/glad/rörd att höra att jag nu gått ned 21 kilo och både katalysatorn och motivationen faktiskt varit honom.


Tack så mycket för tipset! Jag ska kolla upp honom!

Apropå män och gym 😉, en seriestripp av Tove Jansson:
http://www.bilddump.se/bilder/20210720130757-83.249.6.154.jpeg

De tre senaste dagarna har jag gått ner 4 hg om dagen! Denna förtjusande trend får gärna hålla i sig i några månader men jag utgår ifrån att den är bruten redan i morgon…

Gick på ett för mig nytt pass i dag; power pilates! Vilket djävulspåfund! Har nog aldrig varit så utmattad av ett pass förr, betydligt jobbigare än vanlig styrketräning! Jag rekommenderar er att prova… finns på Sats och säkert på fler ställen. Jag låg och kved ”oh guuud” under halva passet... Som sagt var: testa!

Dock - försöker undvika speglar men det var svårt när jag var på ett gruppass i en liten sal med få deltagare - för första gången på år (tror jag) såg jag mig själv och min kropp tydligt… alltså, fy fan! Jag blir totalt modstulen. Är fortfarande så fet. 15 kilo till lär inte räcka. Jag ser gravid ut! Med tvillingar… Så deppigt att alltid vara störst och fetast och fulast. (Och svagast.) Inte konstigt att han sjappade.

Håll linjen ts! Du gör jätteframsteg och har för dig själv visat att du kan hålla ut över tid! Fortsätt så och åt helvete med spegeln. Även Davidstatyn var ursprungligen bara ett oansenligt marmorblock innan Michelangelo satte igång. Tog väl tre år om jag inte minns fel. Ge inte upp utan fortsätt vara din egen Michelangelo och hacka bort det som behövs, hekto för hekto!

Självförakt kommer du ingen vart med!
Försök se din styrka och ditt pannben! Att du pallar göra den här förändringen! Att du vågar och vill!

Vad gulliga ni är! Tack! Jag uppskattade det verkligen! Känner mig lite låg atm.
Och roligt att du jämför med Michelangelo och statyn av David, MrEGrey! Jag har själv tänkt exakt den tanken och sett fram emot när jag gått ner så mycket, peppar peppar, att det faktiskt är realistiskt att att skulptera fram något fint ur… denna oformliga massa.
Jag kan i alla fall promenera betydligt snabbare nu och faktiskt genomföra powerwalks värda namnet. Och nästan alla backar känns helt OK! Det är så otroligt skönt när vardagssysslor som tidigare varit ansträngande plötsligt blir lätta igen.

Tänkte bara skriva att jag har följt den här tråden från start och att det är en av mina favorit-trådar på forumet.
Tycker du kämpar på bra trots motgångar ibland och att jag är glad för din skull över dina framsteg🙂
Fortsätt kämpa så kommer du ha en ljus framtid.