Jag uppskattar ett inlägg med substans som inte bara försöker polemisera. Jag ska försöka returnera den tjänsten.
Nu har inte jag någon närmare insyn, men kan det inte helt enkelt vara så att i den här ganska begränsade delen av det politiska spektrat kanske man umgås med de få aktörer som finns, om alternativet är total isolering? Man behöver ju inte ha total samsyn i allting för det, men man har vissa gemensamma nämnare och det kan ju vara moralhöjande att omge sig med hyfsat likasinnade. En del har väl rötter i exempelvis nationalsocialism, men ska man verkligen fastna i den där högst flyttbara korridoren som avgör vem man får prata med? För några år sedan var SD orörbara och betraktades som nyfascister och en massa annat, nu vill flera partier samtala med dem. Ska man alltid ligga helt rätt i tiden med vad man får tycka och vem man får omge sig med? Jag har väldigt svårt för sådant, man måste ha en inre övertygelse och en fast grund att stå på, andras aktning är en ytterst skör plattform. Men jag förstår det som att gränsen går där för din del, och att om de håller sig till Samnytt, Fria Tider och enstaka andra aktörer så är det bra? Svensson är kanske livrädd för nazi-anstrykning, som du antyder. Kanske är det just där som skon klämmer, väljarna kanske skulle gilla deras politik om de tog avstånd från en Dan Eriksson eller en Vavra Suk? Vad vet jag, vi lever i en märklig tid.
Men du har förstås en poäng beträffande mig (jag antar att du menade mig personligen). De flesta tittar på riksdagspartierna och konstaterar: "Aha, där har vi sju partier som står för (eller länge stod för) massinvandring, och där har vi ett parti som inte gör det. Jag gillar inte massinvandring. Då röstar jag på det åttonde partiet!" Men jag ser något annat. Jag ser åtta masspartier, vi kan säga masstillvända partier. Jag ser åtta partier som betraktar väljarkåren som ett stim eller en flock, eller som råttor som följer dem när de spelar sin flöjt. Jag ser åtta partier utan större förmåga till reflexion och nyansering, eller förväntan på väljarna till detsamma. Jag är ovillig att stödja något sådant, inte bara av princip utan för att det så lätt leder till farliga konsekvenser.
Jag ser åtta PK-partier. Sju av dem är PK
mot svenskarna, ett är (förmodligen) PK
för svenskarna. När man tittar tillbaka historiskt och ser det närmast helsvenska Sverige så ser man ett samhälle som är bättre än dagens, men det var fortfarande ett PK-samhälle. Skillnaden var att PK då försökte skydda och värna det svenska folket, den svenska kulturen, och så vidare, medan dagens PK försöker att förstöra desamma. Jag kan mycket väl förstå om man nöjer sig med att rösta fram ett parti som försöker forma ett svenskt PK-Sverige igen. Det är bättre för mig och dig och de flesta andra svenskar. Men för mig är PK det överordnade problemet. Flockmentaliteten, det oreflekterade och obrydda perspektivet, trendkänsligheten och det andliga moraset.
Visst har SD varit smarta och strategiska som blivit så stora, de har på det sättet uppenbarligen egenskaper de delar med (S), men det är inte givet att dessa egenskaper befordrar en god politik för Sverige. Kanske är AfS också ett (potentiellt) PK-parti. Men av vad jag sett hittills så har något annat framkommit. En oräddhet och egensinnighet som inte liknar något annat i svensk politik. Det de säger låter trovärdigt, det verkar bottna någonstans. En del blir rädda för AfS på grund av deras rättframhet och "radikalism". Men jag blir räddare för ett PK-nationalistiskt SD. Med AfS får du budskapet rätt i ansiktet, det är inte någon välslipad retorik som tagits fram tillsammans med PR-folk med yttersta syfte att röstmaximera. En fråga börjar bli inopportun, "aha då stryker vi den från agendan". Ett stort SD vid makten kommer ha en "svans" av oreflekterande väljare, precis som sjuklöverpartierna har, och dessa kommer blint följa partiets nycker. A propos nationalsocialismen, så gick Hitler in och "kapade" NSDAP och började styra om det till att appellera till massan, så vi har ju redan svart på vitt historiskt vilken väg som är farligast att gå.
Jag tycker nog också att jag märker av mer av invandrarhat bland SD:are. AfS:are tycks, i min begränsade uppfattning, kunna ha goda meningsutbyten med invandrare. Det gäller även mig, jag har ofta haft långa och intressanta samtal med människor från alla håll, inklusive MENA/Afrika. Olika kulturer är intressanta, olika slags människor är intressanta. Vi kan respektera varandra. Men det betyder inte att vi kan ha miljontals av dem i vårt land. Vi måste ha klart för oss vad det är vi tolererar och vad vi inte tolererar. Dagens demografiska situation är inte tolerabel, den är inte kompromissbar. Jag tror att AfS, precis som jag själv, ser fram emot ett "mindre men vassare" utlänningsbestånd i Sverige, för att parafrasera Lööf eller vem det nu var.