Citat:
L erkänner det. Hon brottas med den känslan/lusten/behovet.
Att revansch/hämnas/straffa på smärtsamt vis, känslomässigt.
Hon erkänner också en skam inför behovet.
Vilket betyder att hon är sund.
Och ja det är ju så S själv har varit mot henne.
Så delvis håller jag med om att de båda (L och H) anammar delar av hans stil.
Men NATURLIGTVIS finns ett behov av revansch när man känner att man blivit så sviken.
Under år.
Förödmjukelse är en riktigt stygg känsla!
Möjligen är det just av samma anledning H börjar sin "affär" HT-17.
Som en revansch pga av så många år av svek.
Tiden är inne. Hon börjar inse saker och inte längre accepterar vad som helst.
Hon önskar fortfarande han ska ändra sig och satsa helhjärtat, men hon är inte längre beredd att vara den som håller tillbaka. Hon vill se först att han menar allvar.
Därav skilsmässan.
Tror jag.
Det är en process i båda deras fall.
Fullt begriplig!
Jag likställer inte heller H:s otrohet/lögner med S:s otrohet/lögner.
Lögnernas bakgrund och historik ser olika. Den ena är mer förståelig än den andra.
Inte bara förståelig utan också ett steg mot utveckling/en ansats att frigöra sig.
Tecken på process.
Ett första steg mot en okänd värld.
Säkert kände hon samma som L angående motsättningen skam vs behov/vilja.
Det blev nödvändigt för henne mentalt.
Processen ser olika ut för olika människor.
Beroende på situation och vem man är och vad man tvingats genomlida
och beroende på hur man har förändrats av det som skett, osv.
Hämnden eller revanschen ser också olika ut.
För vissa räcker det med att fantisera om den.
Och fantisera om dess verkningar/effekter.
För andra räcker inte det.
Att revansch/hämnas/straffa på smärtsamt vis, känslomässigt.
Hon erkänner också en skam inför behovet.
Vilket betyder att hon är sund.
Och ja det är ju så S själv har varit mot henne.
Så delvis håller jag med om att de båda (L och H) anammar delar av hans stil.
Men NATURLIGTVIS finns ett behov av revansch när man känner att man blivit så sviken.
Under år.
Förödmjukelse är en riktigt stygg känsla!
Möjligen är det just av samma anledning H börjar sin "affär" HT-17.
Som en revansch pga av så många år av svek.
Tiden är inne. Hon börjar inse saker och inte längre accepterar vad som helst.
Hon önskar fortfarande han ska ändra sig och satsa helhjärtat, men hon är inte längre beredd att vara den som håller tillbaka. Hon vill se först att han menar allvar.
Därav skilsmässan.
Tror jag.
Det är en process i båda deras fall.
Fullt begriplig!
Jag likställer inte heller H:s otrohet/lögner med S:s otrohet/lögner.
Lögnernas bakgrund och historik ser olika. Den ena är mer förståelig än den andra.
Inte bara förståelig utan också ett steg mot utveckling/en ansats att frigöra sig.
Tecken på process.
Ett första steg mot en okänd värld.
Säkert kände hon samma som L angående motsättningen skam vs behov/vilja.
Det blev nödvändigt för henne mentalt.
Processen ser olika ut för olika människor.
Beroende på situation och vem man är och vad man tvingats genomlida
och beroende på hur man har förändrats av det som skett, osv.
Hämnden eller revanschen ser också olika ut.
För vissa räcker det med att fantisera om den.
Och fantisera om dess verkningar/effekter.
För andra räcker inte det.
Visst är det så att det finns flera sidor av varje sak, så kan det även vara här.
Otrohet är tyvärr inte ovanligt, och i det ingår ju förstås mörkande av otroheten. Skälen kan variera i stort, precis som med SD (otrohet för sitt eget nöjes skull) och för HD (möjligen påbörjad frigörelseprocess?) förenklat uttryckt.
Att HD är otrogen, kan som du säger betyda att hon är inne i en process av frigörelse, samtidigt kan det vara en slags återtagande av sin egen position gentemot SD och även en känsla av hämnd. I det hela kan det inrymmas en förhoppning att skilsmäsan, flytten och det flitiga umgänget med JS ska väcka SD till att förstå vad han förlorar.
Sällan är det så att det vi gör har en enda enkel förklaring. Ofta vet man inte själv klart och tydligt varför man tänker, känner och agerar som man gör. Man tror att man vet, men ofta är det komplext.
HD är svår att tolka av flera olika skäl.
Jag har funderingar på den senaste tidens geocachingbilder. Det är tydligt att lendet känns äkta, och att det verkligen når ögonen.
I åratal har vi tittat på bilder, där leendet sett stelt ut, och ögonen sett kalla ut.
Minns inte längre när vi konstaterade att nu nådde leendet ögonen igen. När var det? I samband med skilsmässan?
Någon som minns?