Citat:
Men va?! Jag har missat några sidor märker jag. Hur/var har det framkommit?
Barn litar ju oftast blint på sina föräldrar även när de är rädda eller något känns fel. Även om mamman varit uppjagad och agerat konstigt så är en 3 åring och 5 åring för ung för att ha konsekvenstänk och avvika från platsen eller sådär. De är säkerligen varit rädda. Ifrågasatt. Kanske t om sagt till sin mamma att man inte får vara på spåret att det är farligt.
Men jag tänker att mamman kanske sagt att de ska titta på tåget… stått bredvid och hoppat framför! Fast varför tutade tåget sålänge då? Har mamman stått på spåret med barnen under en ”längre” stund?
Detta är bara så vidrigt. Stackars barn. Och ja, helt fel av mamman (årtusendets underdrift). Men vad har denna kvinna genomlidit för att anse att detta är den bästa vägen ut? Psykisk ohälsa måste avdramatiseras! Någon i hennes närhet måste ju ha anat hur hon mått…
Men återigen. Barnen sista tid får mig att må illa. Inte bara sista minuter, sekunder. Utan sista tid. Det måste ha varit fruktansvärt att leva runt en mamma med sådan vånda.
Vila i frid barn. Små kistor är de tyngsta att bära. Men jag hoppas innerligt att ni på något mirakulöst sätt inte förstod vad som var på väg att hända. Att ni fick förmiddagsfika med sömnmedelsglass och sedan sov i en vagn när det otänkbara skedde…
