Stål-Kalle, vad hände egentligen?

Det speciella med Kalle i serietidningsformat är ju också att Knattarna konstant är smartare och mer realistiska än han är, men åtminstone på 60-70-talen utnyttjade man ofta det här för att ge en skönt absurdistisk färg åt historier och situationer (inte minst när den oförliknelige Kusin Knase är med som sidekick!). Man hittar mycket i den stilen i tidiga KA-Pocket och i Kalle Anka & Co från tidigt 70-tal.

Min gode morfar (gråsosse från 40talet) förbjöd Kalle Anka när jag var på besök med mandatet att det var, citat "Amerikansk skitkultur" läste enbart ett par sporadiska serier hos vänner men jag förstod aldrig vad som var roligt med dom

Det är just KA&co karaktären jag hatar. Kommer ihåg en serie där han besviken går ut från en lotthall och säger "Suck där gick mina sista pengar." Så svarar en av knattarna "Våra sista pengar menar du. Hur kan du slå sönder vår spargris bara för att köpa lotter. Du är en usel förebild för oss varför skaffar du inte ett hederligt arbete?" Denna fråga besvaras aldrig och "äventyret" slutar med att Kalle hittar en guldskatt i sin egen trädgård. Så här i efterhand förstår jag morfars censur, vad är det här egentligen för karaktär, ska han användas som ett "dåligt exempel" är det ju satir som ingen 5-10 åring kommer begripa och ska han vara en "hjälteförebild" är han en sjuk sådan. Han slår ungarna, har konstanta skuldproblem, är aggressiv och oförutsägbar, impulsiv och obetänksam, listan fortsätter, det är en mycket sjuk individ.

Men i just de här Stål-Kalle serierna är han en mycket mer balanserad person. Han har inte sina sjuka vredesutbrott, han är inte lika självupptagen, är inte främmande för att be om hjälp när något överstiger hans förmåga, han är fortfarande lätt lat och "aningslös", inte särskilt beläst. Men han har ett stadigt jobb (vaktis på Ducklair-tower) och vill göra rätt för sig både på jobbet och i sin roll som superhjälte. Han har behållt de "egenheter" som gör honom till en komisk karaktär och dumpat sina laster.

Jag ska inte smutskasta honom allt för mycket, hans "karaktär" i Don Rosas serier är också en figur kan "uppskatta", han är fortfarande vresig och självgod dock så är det extremt tydligt i dessa serier att han i princip är en "sidekick" åt Joakim och knattarna.

Vaffan, heter han inte Super Donald på engelska?

Ifall någon är intresserad av att läsa serierna som publicerades i Sverige i tidningen "Stål-Kalle" från sent 90-tal och framåt så finns rubbet inskannat här (dock engelskspråkigt):
http://duckbanker.blogspot.se/p/comi...oad-links.html

Man behöver också ett program för att läsa .cbr-filer, till exempel:
http://www.cdisplayex.com/

Varför räcker Stål-Kalle alltid ut tungan? Eller är det ett Kalla Anka Pocket-syndrom?

Nej, gillade aldrig Stål-Kalle. Läste KA & Co varje vecka och pocketarna sporadiskt, och redan då, som liten sjuåring eller nåt, förstod jag skillnaden i kvalitet dem emellan.

Nope, Duck Avenger.

Stål-Kalle, det var fan inte igår! Den kom verkligen lagom till när man sökte sig till lite mer vuxna prylar och jag må minnas att den var ju ändå rätt mörk. Den hade den där riktiga mörka Batmankänslan över sig att serierna faktiskt kunde sluta rätt tragiskt.

Fick höra att man la ner Stål-Kalle och författaren övergick till något som hete PK för att förra året släppa en ny tidning vid namn Universo PK.

Universal PK; det låter något det! Känns väl lovande?

Ditt inlägg får mig att tänka på två gamla kalleserier: den ena träffar han gamla kompisar som fortfarande lever som tonåringar, där lär sig Kalle att han har ansvar för knattarna och tar sig i kragen (särskilt som han tappat lusten för ungdomligt festande).

I den andra serien däremot, har knattarna fått en ny kurator till skolan. Knattarna går förstås dit för att slippa lektioner och berättar överdrivet om vad Kalle utsätter dem för (i den här serien egentligen inte mer än att han vill att de hjälper till hemma medan de vill lata sig). Kuratorn märker ju att de överdriver och tror inte på dem, men så faller ett lass med odiskad disk (knattarnas jobb tydligen) över Kalle varpå han får ett psykbryt och dyker upp på skolan med ett brännbollsträ för att, som han säger, "banka vett i dem". Knattarna flyr och Kalle jagar efter. Kuratorn som sett allt underrättar lärarna och blir tårögd över att hon inte trodde på knattarnas historia. Lärarna får till slut tag i Kalle, men blir det polissak? Förlorad vårdnad? Soc? Nej! Istället ger lärarna, inklusive kuratorn och rektorn, Kalle kompanistryk såpass att han i sista rutan har bandageturban och går hos en terapeut. Därmed är saken utagerad och i nästa serie är allt som vanligt.

Läste själv övervägande KA&Co men även Stål-Kalle (och där gillar jag bättre de nyare äventyren i rymden än de som är med i KA pocket) slank med, och jag är nog böjd att hålla med dig trots att jag uppskattar Kalle.

Oj, denna gamla gobit hade jag nästan helt glömt. Mycket vältecknad, vuxen och intressant. Gillade historien med geniet som bodde i Ducklair-tower, Ettan, Tvåan, evronianerna och Stål-Kalle själv. De hade även med en snygg journalist-anka och en hel del vuxen-skämt. Har bara några serier, men jag kommer ihåg att jag uppskattade dom väldigt mycket.

Det finns italienska rar-filer därute, men jag saknar den svenska varianten. Kanske någon kan lägga upp något?

Hur står sig Stål-Kalle gentemot Stål-Långben eller Långbens mera kortlivade figur James Blund?

Det här med superhjälteversioner av redan etablerade seriekaraktärer känns alltid som utrökande redan på förhand; originalet består.

Indiana Jöns ska inte glömmas bort. Vad hette han på originalspråk tro? Jöns funkar ju bra som parodi på Jones i Sverige.. men fungerar det lika bra i andra länder.. t.ex Tyskland och Italien (är väl en italiensk skapelse?)

Varje språk har väl sina lite fyndiga namn på figurerna, nu vet jag inte vad han heter i Italien men ett förslag skulle kunna vara Italiana Jones.

Ang. Stål-Kalle så tror jag Skräp-Ivar (o jag tror det fanns en Stink-Ragge också) har kidnappat honom. De var figurer förekommande i K-A Pocket på 90-talet.