Citat:
Ursprungligen postat av
SittningDrolvia
Problemet är väl snarare att de flesta av oss har blivit ibankade att sex med andra än vår partner alltid är ”otrohet” och väldigt, väldigt fult.
Tack och lov så börjar synen på detta så sakat att förändras. Världen vi lever i förändras och vi med den. Vi lever inte längre i en värld där ”tills döden skiljer oss åt” fungerar för majoriteten. Det visar väl skillsmässotalen väldigt tydligt?
Monogami är säkert bra för vissa men absolut inte för alla och det bästa vore om folk kunde vara lite anständiga och visa andra tolerans för hur de väljer att leva sina liv. När vi kommit så långt, så kommer nog färre att känna ångest över s.k. ”otrohet”, likt TS.
Sex med andra än sin partner är otrohet per definition. Förutsatt att vi inte pratar om någon form av sk öppna förhållanden där sex med andra är helt ok. Det är inte otrohet.
För de flesta personer är trohet i förhållandet en självklarhet i så motto att skulle partnern vara otrogen så missbrukas fötroendet i förhållandet. Ett sådant agerande uppfattar många, däribland jag, som moraliskt fel och respektlöst gentemot partnern.
Förhållanden kan vara dåliga. Man kan vara olycklig i ett förhållande. Man kan bli kär i någon annan. Det finns då alla möjligheter att separera från ett förhållande. Enligt min uppfattning bör man i så fall göra det istället för att vara otrogen. Därefter är man inte otrogen om man är med någon annan. Var och en bör självklart få ha hur många partner man vill i livet. Det bör ingen annan ha synpunkter på. Dock inte samtidigt om inte båda i relationen tycker det är ok.
Otrohet förekommer definitivt men jag ser inte logiken i att försvara agerandet. Skulle snarare definiera agerandet som tecken på att vi människor är långt ifrån fulländade.
Avslutningsvis tycker jag man ska vara försiktig med att alltför hårt döma personer som varit otrogna. Men att försvara otrohet förstår jag inte.