Citat:
Ursprungligen postat av
Kumabjorn
Här verkar förekomma en tankevurpa. Det är den nordkoreanska wonen, hur märkligt det än kan verka, som blivit starkare eftersom de nu endast behöver betala 4 500 won för en dollar mot tidigare 6 000. I ekonomisk teori anses valutans värde återspegla nationens ekonomi. En stark ekonomi får en åtråvärd valuta som efterfrågas av andra länder. I min ungdom kostade en dollar fem kronor, idag ligger den på tio (ungefär), den har således fördubblat sitt värde gentemot kronan ceteris paribus som ekonomerna säger, dvs allt annat oförändrat. En något märklig definition eftersom det är just förändringar i ekonomin som orsakar korrigeringar i växelkurserna. Det är också av den anledning som fasta växelkurser är ett otyg, även om de oftast älskas av politiker eftersom de är lättare att bevaka (tills de oundvikligen kollapsar).
Finns det någon anledning tro att att den nordkoreanska ekonomin plötsligt genomgått en stark förstärkning? Med tanke på tal från KJU och statistik från Kina och Ryssland, de enda länder som redovisar sitt ekonomiska utbyta med landet, finns det inget som tyder på det. Ett tänkbart alternativ, även om det verkar föga troligt, är att Iran skulle ha köpt in en större kärnvapenarsenal, som orsakat ett enormt inflöde av USD. Om så är fallet lär vi bli varse det. LEMMOR som verkar ha bra koll på vad som diskuteras mellan underrättelsetjänster kan säkerligen bekräfta eller dementera, beroende på om läget tillåter det. Så låt oss för ögonblicket titta på andra tänkbara förklaringsmodeller.
Här är en troligare, om än inte direkt pregnant, förklaringsmodell. USD i Nordkorea har ett begränsat användningsområde. Det kan användas på hotellen i Pyongyang och de dollarbutiker som säljer importerade lyxvaror. I gränstrakterna mot Kina har de säkerligen också en funktion att fylla, även om det finns tecken på att de allt mer övergår till att använda yuan som betalningsmedel. Under förutsättning att importen upphört, inte minst med anledning av Covid, är det således inte osannolikt att dollarbutikernas hyllor gapar tomma. Finns det inget att spendera sina surt förvärvade kapitalistimperialistiska pengar på finns det heller ingen anledning att kvarhålla dem. Och som Giant Squid är inne på har det börjat lagras det ris, men inte av låginkomsttagare, utan av eliterna i Pyongyang, de försöker således desperat bli av med sina dollar för att kunna handla ris och andra förnödenheter.
Om den förklaringsmodellen håller innebär det att den interna situationen är betydligt mer desperat än vi kan förstå. De som har USD undanstoppade tror således inte att de inom en överskådlig framtid kan tänkas få användning för dem. Så värdet på wonen stiger med anledning av inhemsk efterfrågan på valutan, och inte utländsk som är normalfallet. Det brukar vara inledningen till en period med hyperinflation modell Zimbabwe eller 20-talets Tyskland. De som kontrollerar distributionen av basala matvaror ser ett tillfälle att kapa åt sig rejäla vinster (det finns ett kapitalistiskt frö i oss alla) utan att anstränga sig. Troligen är det därför KJU med sina senaste tal har understrukit behovet av lojalitet med statsledningen. Går penningvärdet överstyr har du den perfekta grogrunden för en revolution.
Du har som vanligt en analysförmåga och klarsyn som är kvalificerad och habil!
Avsikten med mitt inlägg var ett försök att tydligöra min tidigare hävdade uppfattning, att den Nordkoreanska ekonomin är bortom all räddning och de facto befinner sig i en form av kaosartad anarki, där desperata åtgärder och nya direktiv från elitens alla ”hardliners och militären” avlöser varandra så gott som varje vecka eller åtminstone var fjortonde dag.
Jag vill dessutom hävda att penningvärdet redan gått överstyr, och naturligtvis förvärrats avsevärt eftersom handeln ännu inte kommit igång samt det faktum att många faktiskt, till mycket höga räntesatser lånat, för att köpa utländsk, läs, till övervägande del USD, och nu iren desperation säljer för att undvika ytterligare kommande förlust.
Regimen låtsas, än så länge, (officiellt) som om det regnar och att man har full kontroll, vilket man naturligtvis inte alls har. De hårda kontrollsystemen och nya represalier som införts för att hålla valutahandeln i ett mycket labilt schack, gör att en regelrätt revolution inte brutit ut ännu. De nya wakus, dvs licenser och certifikat som regimen utfärdat åt särskilda individer respektive auktoriserade statliga agenturer som investerat i utländsk valuta, säljer även de för tillfället i ren desperation.
(Det finns mycket tillförlitliga underrättelsekällor som hävdar att de blivit uppmanade av regimen att sälja då framtiden kommer att bli än värre)
Vad gäller relationen med Iran, (Nordkoreansk expertis som medvarkar/bistår Iran med missil och kärnvapenutveckling) kan jag meddela att den, trots svag mediabevakning och pandemi, fortgår i högönskelig välmåga, men kraftigt mörklagd då man är väl medveten om den totala övervakningen man är under 24/7, och som leds av både Israels Mossad och Shin Bet, samt de flesta av USA:s underrättelsetjänster. (+ ett antal andra inom EU och övriga världen)
Det finns inte verifierbara bevis för att någon större kärnvapenbestyckad arsenal köpts av Iran, ännu. Men de sakkunniga Nordkoreanerna är fortfarande på plats i Iran och utvecklingsarbetet fortgår med allt från kärnkraft/vapen till ICBM/MIRV:s.
Nordkorea får naturligtvis betalt av Iran, och då i USD, men hittills har största
delen av ersättningen varit i olja, som smugglats genom/under kreativa, men ibland mycket klumpiga former.
Tilläggas och noteras i detta sammanhang bör följande göras:
1. Iran uppvisar en svagt men tydligt tilltagande och avvaktande/försiktig hållning här, eftersom Iran har förhoppningar om att någon gång i framtiden kunna bli en återintegrerad partner i den internationella handeln, till skillnad från Nordkorea som inte uppvisar några sådana intentioner.
2. Iran har dock fått försäkringar av Kina, att dom skall bistå med vapen/teknologi även från Nordkorea i framtiden. Detta är ett starkt bevis för att Kina har Nordkorea i ett strypgrepp.
Liknelsen med 1930 talets Tyska hyperinflation är berättigad även om en del essentiella skillnader föreligger.
De nya mutationerna av Covid-19 (Delta, än så länge) gör att prognosen för Nordkoreas återhämtning ser dyster ut.
Dock är de flesta underrättelsetjänster eniga om att man ännu inte är i närheten av den massvält som rådde under 1990 talet.
Därmed inte sagt att en revolution, eller åtminstone allvarliga uppror är uteslutna, dessa lurar latent i dagens Nordkorea som utan tvekan är under mycket stort tryck och de facto befinner sig i ett labilt och omvälvande skede för tillfället.
Jag vidhåller, vilket jag gjort konstant genom åren, en total blockad av Nordkorea, är det enda som kan åstadkomma ett regimskifte och framförallt till fullo syna Kina. Läget för en total blockad är dessutom synnerligen gynnsamt under rådande omständigheter.