Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Har sån jävla ångest idag…

Längtade så tills helgen nu…

Känner mig så jävla död…. Så tråkigt liv….

Va fan är det såhär för?!?!?!

Har kommit en bit in på min 6:e månad som nykter nu och det har gått förvånansvärt enkelt så här långt. Efter den första månaden så klingade min dragning till rusdrycker av så att jag knappt tänkt på att dricka. Den här perioden har också sammanfallit med att jag återvänt till mitt arbete inom ett tämligen krävande yrke, efter en lång sjukskrivning som var till största delen orelaterad till mitt alkoholmissbruk.

I ljuset av det borde allt vara frid och fröjd, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite orolig och rastlös. Sommaren har kommit och de flesta börjar leta sig ut ur den Covid-inducerade isoleringen. Människor börjar träffas igen, äta och roa sig tillsammans. Börjar snart min semester, vilket tar bort tvånget att vara klar i skallen varje morgon när jag vaknar. Hustrun kommer dessutom som det ser ut just nu att vara upptagen på annan ort med familjeangelägenheter under en tid. Trots att allt fungerar bra så finns en viss oro för hur jag ska hantera att plötsligt ha massor av fritid ensam, under den delen av året då många passar på att dricka mycket mer än de vanligen gör. Tidigare somrars mönster med läskande spritzers, kyld öl och goda cocktails på altanen finns där i bakhuvudet, samtidigt som minnet av den oundvikliga fortsättningen med ökande fylla och till slut medvetslöshet börjat blekna något.
Så, vad har ni andra för knep för att hålla er i skinnet?

Jag tror att det enda som hjälper är att bestämma sig för att på riktigt fullt ut ge fan i det. Se till att minnet av den oundvikliga fortsättningen inte bleknar. Jag kan sakna den fina delen med att dricka och speciellt nu då när vädret och årstiden är som det är, men jag slösar inte tid på att sakna det då jag vet, liksom du också vet, att det är lönlöst. Det vore som att ligga och dagdrömma om att man är dollarmiljardär. Nu är jag inte det, så varför ligga vaken om nätterna och fundera på hur det skulle vara om jag vore det? Därför är det lika lönlöst att vara sugen på alkohol. Jag vet att steget från att vara medveten om att det inte är någon idé med att vara sugen till att få kroppen att fatta det också är inte så enkelt, men jag tror det är den enda vägen.

När du tänker den positiva tanken, tänk en negativ direkt på.

När du tänker "Nu har jag klippt gräset, fan va gött det vore med en pilsner..." fyll direkt på med "... och vakna imorgon med stukad fot och en vattenskadad laptop och ångest upp till hakan".

Tack för goda råd. Skrattade högt åt en vattenskadad laptop. Då är jag kanske inte så unik i att ha tappat några veckors jobb genom att oavsiktligt hälla ett stort glas whisky rakt i tangentbordet? Minns rätt väl hur härligt det var att vakna halvsittande i soffan, blöt i grenen och med en död laptop i knät. Tog ett tag innan jag förstod att jag inte pissat på mig, utan att det var sprit. Fläckarna i soffan gick aldrig bort. Sällan känner man sig så värdelös som i en sådan situation.

Ja, det är egentligen tokigt hur man fortsatte efter en sådan incident. Man tycker att det fanns nog med varningstecken på att det var dags att sätta stopp men alkoholen hade ju något slags grepp på en.

Jag känner igen det där också som du säger. Nu när man varit nykter ett bra tag så är man främst benägen att minnas den romantiserade bilden av alkoholen, för visst var det förbannat kul emellanåt också, men jag tror att det enda man kan göra är att påminna sig själv om vad det kommer resultera i om man går tillbaka. Alla funderingar på att man kanske har kontroll denna gången är bara en chimär och det vet vi ju egentligen, men i svaga stunder glömmer vi bort det så lätt. Jag tror att det är det enda sättet. Var vaken på när tanken på en öl eller vad det nu kan vara kommer och påminn dig själv vart det leder med en gång.

Hållt mig rätt bra på sistonde. Bara 2 öl idag men jobbat riktigt hårt och drogit in en hel del kunder som jag får betalt av i månaden. Vad är då 30kr mot typ 10,000 tänker man?
Så blev klockan 22 och man ville ha ett paket cigg, snusar mest men en cigg till ölen slår det.
Jahopp då börjar tjejen att tjata eftersom jag vill ner och handla (stänger 23).
Så blir minsta jävla grejen till en stor grej och jag surar till då jag dragit in detta för vår ekonomi. Så jag köpte 2 öl till iaf, men hon var sur redan innan man gick och jag kommer hem till låst sovrumsdörr i min lägenhet.
Blir soffan ikväll, jag borde ha stannat hemma men blev lack över hela samtalet. Vet att hon vill mig väl och älskar henne men får inte mycket tillbaka. Bara business hela fkin tiden.

Har du lovat din tjej total nykterhet?

Förlåt som frågar men, hur illa är din abstinens? Hjärtklappningar, Spyor, inte kunna äta något, skakningar, svettningar, fel på motoriken, ångest, mardrömmar, kramper, depression, synvilla?

Nej absolut inte. Hon är av en annan kultur och vi bor utomlands. "You can drink everyday no problem, but you must have a limit"

Sista sköter jag oftast men varför suget att gå ut och köpa mer 1 timme innan stängning.
Varför smutta på spriten när man är hemma och hälsar på päronen vartannat år efter de lagt sig. Varför...

Känner mycket väl igen det där lågintensiva tjatandet från partnern om att inte ta något mer ikväll. I början lätt att skämta bort, sedan lite mer trotsigt och grinigt - "jag gör fan i mig som jag vill". I den här fasen är den stängda sovrumsdörren en ovanlighet. I nästa fas startade jag själv grälet (om vilken skitsak som helst), med enda syfte att hon skulle gå och lägga sig så att jag fick dricka ifred. Kärleken till henne på sparlåga medans kärleken till den vidriga alkoholen blommade fullt ut. Skäms så att jag mår illa när jag tänker tillbaka på den tiden.

Visst är det så. Mycket spelar ju in. Hon är äldre, har bilar och hus. Jag har min lägenhet HÄR. Samt hus i Sverige. Hon väljer dock att alltid bo hos mig, jag gillar mitt ställe men åker till hennes ibland. Klipper gräs vattnar på etc. En slags symbios.
Önskar bara ibland man kan säga "låt mig nu ta en öl utan att det går 20m på rop om hjälp"
Säger inte flaska när hon sitter och pratar med vänner etc, då bör jag få det tillbaka.
Blir aldrig full eller odräglig. Vill bara ha en paus ibland.

Ok, är inte säker på att jag helt förstår vilket som är ditt bekymmer. Att hålla alkoholbruket i schack eller att få respekt för dina beslut/önskan efter egen tid?