Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Precis, jag glömde ett S. Näsström ska det vara.

Undrar hur vanligt det var att folk som skulle till eller ifrån Eugeniavägen eller dess närområde genade över spårområdet för att komma in till stan. Då skulle det lilla grönområdet där säckarna (FP2) låg vara en ganska naturlig väg. Kolla in flygbilder på https://kartbild.com/#12/59.3250/18.0711/0x8

Absolut, så kan det ha varit. Jag är helt med.

Det var ett par år sedan jag läste protokollet (där Eugeniavägen + detaljer nämndes) men jag vet att det fanns ett "hål i stängslet" (på Norra sidan) och att man kunde gena mellan KS-området och Eugeniavägen.

E-vägen var ung 500 m lång. E-vägen och spårområdet var ju verkligen hinder, tex för Solnabor som ville ta sig in till stan och det verkar troligt att anställda på E-vägen gick över spårområdet..

Jag gjorde förresten en sen upptäckt idag. Fattar inte hur jag kunnat glömma detta.
När polisen undersökte da Costas adressbok, hittade man namnet Vilnoff (!), knutet till Rörstrandsgatan 32.

Man hittade inte Vinof (som självklart kallades Vilnoff av misstag) på nr 32.

Däremot kan man notera följande: kunden som bara köpte en öl (alkoholrestriktionerna var stränga på 80-talet) den 16/7 och sedan tappade sin nota vid Talludden (precis vid BO:s kroppsdelar) befann sig bara 200 m från Rörstrandsgatan 32. Café Bali (som polisen råkade kalla Dalí) låg på Rörstrandsgatan nr 9. Det var ett sunkigt ölkafé, med anor från 50-talet.

Vinof, som var grav alkoholist och brukade "promenera alla tider på dygnet" (som han sa) hade namnsdag den 16/7. Vinof hette också Reinhold.

Lite intressant faktiskt ..

Vinofs ständiga flyttande och bollande med bostäder berodde väl på paranoia och skumma affärer, tex bordellverksamhet. Att hitta nytt boende var nog lätt.

På 80-talet kunde vem som helst hyra i andra hand i Stockholms innerstad. Studenter, socfall, kriminella, A-lagare och udda konstnärer fanns överallt i innerstaden, som hade låg status jämfört med idag.

Jag tror att jag har hittat en till gubbe som jobbade på E-vägen 25, men han är död. Han dog nog 2003. Nästan alla som var med på 80-talet har hunnit dö. Perry Nylund hette han. Perry var på E-vägen 25 den 4/6. Han sysslade tydligen med bilreparationer.

Mats Näsström brukade hjälpa Nylund med bilarna.

Bra bok-tips. GW insåg tidigt att det var ett justitiemord.

GW och Guillou var väl tidigt ute. Två av väldigt få som både tänkte självständigt och gav fan i vad folk tyckte.

Synd att GW:s övriga insats är helt värdelös. Han gjorde bort sig när han blev tvärsäker.

Andra utredningen (där GW ville visa sig på styv lina) var en katastrof. Allt GW sa var helt uppåt väggarna.

Exakt varför kufen Solnamannen skulle mörda och stycka någon framgick aldrig.

Just den utredningen har kraftigt färgat min bild av Leif GW Persson.

Det är lätt att dribbla bort nyfikna människor och byta adress en gång i månaden. Man uppger bara olika adresser till olika myndigheter och låter inaktuella adresser ligga kvar på flera skrivbord..

Detta förfarande bör väl poliser vara vana vid. Och det är faktiskt konstigt att Vinofs spretiga adresshistorik vilsledde polisen - man hade ju en definitiv, bekräftad adress att jobba med.

Hur sannolikt var det att galningen Vinof skulle hittas på någon annan adress än Eugeniavägen 25? Hur sannolikt var det att man skulle hitta bekanta och fordon och någon annanstans än där?

Totalt osannolikt, om ni frågar mig.

Adressen på Fleminggatan (för att ta ett exempel) blev inaktuell 1977 (!) när Vinof blev vräkt, om jag minns rätt. Och att åka runt till diverse andrahandsbostäder verkade väl vara slöseri med tid, även om de rent geografiskt kunde vara intressanta (tex Rörstrandsg. 32).

Det dröjde till oktober (!) innan polisen besökte E-vägen 25.

Den 16/7 1984 var en måndag.

Att en okänd person köpte en öl 2 km från FP1 och tappade sin nota strax innan polisen gjorde sitt fynd, kan man fundera på.

Om jag fattat rätt, måste man beställa mat om man ville ha mer än en öl. Så var det på åttiotalet och Bali var ju ett klassiskt ölkafé, med fasta rutiner. Kunden som tappade kvittot (vid Talludden) ville alltså inte sitta länge. Han eller hon beställde inte in en smörgås eller en sallad (sånt trams som man beställde bara för att kunna köpa öl).

Så man kan som vanligt dra några enkla slutsatser:

- Kunden var nog törstig (kanske en alkoholist). Måndag är en vit dag för de flesta människor.
- Hen drack nog ensam. En öl = 15 minuters drickande
- Hen gick nog till fots, pga ölen och bristen på P-platser (Bali låg mitt på Rörstrandsgatan).
- Kunden var nog över 40 år gammal. Bali var ett omodernt, slitet ölhak, knappast lockande för en ung kund på en måndag.
- Ölkunden begav sig omgående till Talludden. Detta vet vi, eftersom Georg L tipsade polisen om säckarna på kvällen den 18/7.
- Ölnotan bör ha skrivits på EM eller kvällen och låg alltså maximalt 2 dygn på marken.
- Ölkunden befann sig i direkt anslutning till FP1 vid en tidpunkt när det borde varit omöjligt (pga lukten), om man ska tro på polisen.
- Polisen missade en fin möjlighet att få färsk info - Bali hade nog sparsamt med kunder på en måndag och att minnas vem som köpte öl 2 dagar tidigare var nog inte svårt.

Polisens ointresse för den ensamma ölkunden som direkt hamnade vid FP1 (när stanken borde jagat bort vem som helst) är obegripligt. Hur svårt var det att knalla iväg till Kafé Bali och prata med personalen i en kvart?

De torskar, pundare och alkisar som omgav da Costa under 1984, är en kraftigt decimerad skara. Det finns kanske en handfull namn kvar. Resten är döda. Men de som var med när det begav sig och har känt da Costa, läser nog i denna tråd.

Som jag fattat det (efter mailkontakt med en fd vän till da Costa som missbrukade med henne) var da Costas död en stor grej, ett trauma för fler än hennes familj. Det märktes nog inte utåt, eftersom missbrukarna var upptagna med sitt (affärer stölder straff osv). Jag tror att många tog hennes död hårt. Det finns gränser även i missbrukarvärlden.

För ett par år sedan fick jag kontakt med en annan missbrukare på nätet. Han var med i svängen på 80-talet, så jag kastade ut en fråga om da Costa och han blev skitförbannad och blockade mig. Så visst finns det människor kvar som bryr sig..

Ja, vi kan avhandla specifika namn i PM. Det är kanske säkrast ..

Jag har en idé som jag jobbat med idag. Jag återkommer till den ..

Thomas Allgéns situation är intressant, för övrigt.. Den är väldigt talande.
Allgén bodde envist kvar på Kungsholmen, vägrade byta adress, om jag minns rätt..
Och inte ett hår har krökts på hans huvud under alla år. Det betyder verkligen något.

Om han var skyldig, hur kan han undgå misshandel, stalkers osv..
Om han var skyldig, skulle verkligen da Costas våldsvana knarkarpolare lämna honom ifred?

Hur kan en av Sveriges mest berömda styckmördare leva i frid och fröjd, på sin gamla adress?

Samma sak gäller Teet Härm såklart, fast han har betett sig mer skyddat.

Inte heller han har överfallits, märkts eller förföljts av någon i undre världen.

Jag tror att svaret är enkelt. Det var ingen i da Costas kretsar som trodde på Sagan om Obducenten och allmänläkaren.

Det var synd att arbetet med tidlinjen inte slutfördes; polisen och rättsmedicin klargjorde aldrig när säckarna bör ha lämnats på marken, hur insektesaktiviteten skulle tolkas osv.

Man tog inte heller hänsyn till den störande lukten, som borde varit till hjälp. Jag är iofs en total amatör (jag är varken läkare eller polis) men likdelernas skick, fyndplatsernas lägen (både Talludden och E-bägen var välbesökta platser), fysiska fynd på fyndplatserna och de sena upptäckterna, bör tala för att säckarna lämnades senare än man trott. Kanske till och med i juli ..

Isf bör gärningsmannabeskrivningen anpassas till en annan sorts brottsling än vad polisen tänkte sig. Detta är viktigt - man måste nog välja mellan två sorters personligheter: en gärningsman som arbetar snabbt och slänger alla säckar direkt efter BO:s död, och en mer udda gärningsman, som inte vill, kan eller vågar vara snabb under hela processen.

Det är antingen en sammanhållen, relativt adekvat person (vars yta kan lura omgivningen) eller en person som är på märkbart låg nivå (socialt ekonomiskt hygieniskt och materiellt). En sådan person bör ha dålig disciplin, både fysiskt och verbalt. Det är inte otroligt att han avslöjar sig själv.

Var gärningsmannen av det senare slaget, bör han ha varit lätt att ringa in.

En gärningsman som inte lyckas få iväg dessa makabra säckar på en gång, befinner sig antagligen så låg nivå att det märks vid ett kort samtal. En sådan person har helt enkelt dåliga vibbar.

Jämför vi med tidigare gärningsmän som begått samma brott (tex Gonerka och knarkarna i Bollnäs) ser vi att brottet passar perfekt ihop med gärningsmännens funktionsnivå. Primitiva förfaranden = primitiva brottslingar.

Den som polisen letade efter 1984 bör inte ha varit ett dugg sofistikerad.

Tre kändisar

När man ser polisens katastrofmaraton under 1984, är det svårt att inte bli misstänksam. Jag tror faktiskt inte att polisen ville utreda Catrines död på ett seriöst sätt.

Man anhöll inte bara en totalt ointressant snubbe. Man hoppade över alla guldpassningar man fick.

Man hade en enda chans att ringa in en person som beviseligen var vid FP2 precis innan den 18/7. Det var kunden (som drack en öl på Kafé Bali). Den ledtråden sket man i.

På handduken hittades en massa hårstrån, från människor och ett djur. År 2007 hade man ännu inte testat människohåren och djurhåren testades aldrig. Handduken (med hårstråna på) slarvades bort.

Och på Eugeniavägen hittade polisen (i juni 1984 i samband med en bilstöld) tre riktiga kändisar. Det var ökända kriminella missbrukare. En av dem (Vinof) försökte man få tag i, och de andra två glömde man bort, när da Costa-utredningen startade.

Bosse har vi redan avhandlat. Han hade både ett digert brottsregister och ett iögonfallande utseende. På E-vägen fanns också en man i femtioårsåldern, som vi kan kalla Matte..

Matte var kåkfarare, grav alkoholist - och han var även rikskänd musiker.

Både Matte och Bosse borde ha varit extremt lätta att få tag i och fråga ut. Varenda kotte i S-holms undre värld visste antagligen vilka de var, var de gjorde och var de bodde.

Men polisen brydde sig om någon av dem, trots att de satt och söp på E-vägen nr 25 i juni..

Såg nu att även TT-journalisten Ewa Tures (1947–2021) gått bort nyligen. Hennes relation till CdC-fallet beskrivs i Per Lindebergs Döden är en man (2008) och Thérèse Juels Dömda (2019).


Räknar du inte Carl-Anton Spak (f. 1929) till det gänget? (Varför inte?)

Oj han lever fortfarande. 92 år gammal. Ok, den siste mohikanen kanske..
Det är var så många idioter och kappvändare inblandade, att jag glömmer hälften..

Jag hoppas att Styckmordet diskuteras på polisutbildningar och journalistutbildningar osv.
Styckmordet borde vara ett varnande exempel för alla, för all framtid. Det bör vara unikt i svensk historia.

Men det finns ett italienskt fall, faktiskt, som är väldigt likt Styckmordet.

Monstret i Florens kallas boken om fallet. På 80-talet förvandlade man ett udda mordfall till en helt bisarr vandringssägen, som bla innehöll läkare (!). Fantasin flödade. Jag tror att vissa tog livet av sig, pga falska anklagelser.

Det höll ju Härm också på att göra. Hans misslyckade suicid skapade ingen som helst empati och återhållsamhet hos den antiintellektuella maffia som vanställde da Costa-fallet fullständigt.

Jag har hört att Hanns Olsson har kämpat med en uppföljare (till hennes bok om Styckmordet) i flera år men hon kommer ingenstans. Dåre.