Citat:
Där har du slagit huvudet på spiken! Två begrepp utan definitioner och som dessutom har kopplingar till varandra. ”Intermittent anställning” och ”720 dagar” som skapats av arbetsgivareorganisationer, troligen båda av SKL.
Vad är intermittent anställning? Vilka arbetstagare går på en sådan och vilka går på sådan utan att veta om det? Är alla visstidsanställda, intermittent anställda? Ja utan definition kan arbetsgivarna använde uttrycket som de behagar.
Då paragraf 5 i lagen är åsidosatt i praktiken till fördel av 720 dagars regeln, blir det då 720 arbetsdagar i kombination med ”intermittent arbete” begreppet. Vilket var syftet med båda uttrycken.
Vad är intermittent anställning? Vilka arbetstagare går på en sådan och vilka går på sådan utan att veta om det? Är alla visstidsanställda, intermittent anställda? Ja utan definition kan arbetsgivarna använde uttrycket som de behagar.
Då paragraf 5 i lagen är åsidosatt i praktiken till fördel av 720 dagars regeln, blir det då 720 arbetsdagar i kombination med ”intermittent arbete” begreppet. Vilket var syftet med båda uttrycken.
Citat:
Ingen lag har förvanskats eller förbigåtts i och med att man väljer vissa begrepp för olika tillämpningar av den. Ni två har inget case. Det finns inget fusk här. Det enda ni blottlagt är er okunskap om LAS.Fackförbunden vill gärna ha in medlemsavgifterna och de vill att betalande är så många som möjligt. Att förbunden går ihop och samarbetar i paraplyorganisationer som LO och TCO gynnar inte arbetstagaren som betalar. Det gynnar bara ledningar i förbunden och självfallet i paraplyorganisationerna själva.
Som argument säger LO och TCO att förbunden inte ska konkurrera med varandra om medlemmar. Men är det inte bra och hälsosamt med sporrande konkurrens? Förbunden hade då tävlat om och kämpat hårdare för att få bästa avtalet. Nu har varje enskilt fackförbund gett upp, det finns ingen kämpaglöd, ”ledarna” är bara nickedockor.
Ett enskilt förbund hade kunnat växa med en kompetent ledare som förhandlat fram ett bra avtal. LO och TCO däremot växer bara om andelen medlemmar totalt i alla förbund växer. De bryr sig egentligen inte om att ett enskilt förbund blir större eller mindre.
Dessa paraplyorganisationer belastar fackförbunden oerhört mycket ekonomiskt. De motverkar troligen arbetstagarmedlemmens intressen med en egen agenda. Denne har inget intresse av en kolossal organisation eller för annat förbund.
Det kan vara så att det är paraplyorganisationerna som motverkar att LAS följs, självfallet tillsammans med arbetsgivarorganisationer. De har förstått att om lagen följs, behövs inte facken i samma utsträckning. De tappar en viktig funktion.
Istället för att olika fack konkurrerar om medlemmar, så slåss hela den fackliga sfären tillsammans mot en gemensam fiende, arbetstagaren som icke är medlem. Deras medlemmar måste ha det bättre än dem, annars finns det inget syfte med medlemskap.
I detta konkurrenslösa träsk måste man ha ett vapen mot ”snyltarna”. Vapnet är att hålla liv i dessa påhittade uttryck och begrepp på arbetsplatserna, se tidigare inlägg. Då LAS inte fungerar, så blir facket räddaren för många.
Dessa påhittade begrepp är ett effektiva vapen mot arbetstagare som inte anslutna till fackförbund.
Som argument säger LO och TCO att förbunden inte ska konkurrera med varandra om medlemmar. Men är det inte bra och hälsosamt med sporrande konkurrens? Förbunden hade då tävlat om och kämpat hårdare för att få bästa avtalet. Nu har varje enskilt fackförbund gett upp, det finns ingen kämpaglöd, ”ledarna” är bara nickedockor.
Ett enskilt förbund hade kunnat växa med en kompetent ledare som förhandlat fram ett bra avtal. LO och TCO däremot växer bara om andelen medlemmar totalt i alla förbund växer. De bryr sig egentligen inte om att ett enskilt förbund blir större eller mindre.
Dessa paraplyorganisationer belastar fackförbunden oerhört mycket ekonomiskt. De motverkar troligen arbetstagarmedlemmens intressen med en egen agenda. Denne har inget intresse av en kolossal organisation eller för annat förbund.
Det kan vara så att det är paraplyorganisationerna som motverkar att LAS följs, självfallet tillsammans med arbetsgivarorganisationer. De har förstått att om lagen följs, behövs inte facken i samma utsträckning. De tappar en viktig funktion.
Istället för att olika fack konkurrerar om medlemmar, så slåss hela den fackliga sfären tillsammans mot en gemensam fiende, arbetstagaren som icke är medlem. Deras medlemmar måste ha det bättre än dem, annars finns det inget syfte med medlemskap.
I detta konkurrenslösa träsk måste man ha ett vapen mot ”snyltarna”. Vapnet är att hålla liv i dessa påhittade uttryck och begrepp på arbetsplatserna, se tidigare inlägg. Då LAS inte fungerar, så blir facket räddaren för många.
Dessa påhittade begrepp är ett effektiva vapen mot arbetstagare som inte anslutna till fackförbund.
Om ni tycker att den nuvarande tillämpningen är fel får ni helt enkelt jobba för att ändra lagen.
