Citat:
Ursprungligen postat av
StudebakerHog666
Ja, det är så mycket som är skevt. Mamma D ”kan inte säga något negativt” om HD, men det är just det hon gör, hela tiden. Det hon vet om SD och HD bör hon ha fått från SD. Och det kan väl ha låtit hur som helst det. Eller väldigt lite.
Man brukar ställa upp arv kontra miljö. För att kunna börja klura ut SD så måste man nog addera: arv plus miljö.
HD:s föräldrar verkar nästan empatiska och pratglada när man jämför dem med SD:s föräldrar.
En personlig reflektion, utifrån att bara ha läst de korta förhören med SD:s mamma och pappa.
Ja, precis så måste det vara i SDs fall. Mycket miljö i kombination med arv.
Jag kan jämföra (vilket iofs är omöjligt, men gör det ändå) en skolkamrat till mig. Hon kom från en mycket dysfunktionell familj. Båda föräldrarna var med eller mindre alkoholister, även om de båda arbetade och klarade av jobb, hus och familj.
De var fyra syskon. Killarna favoriserades framför tjejerna. Pappan hade nog någon slags psykisk sjukdom, han var väldigt kränkande mot barnen. Hade hemska nidnamn på alla barnen. En av killarna favoriserdes framför de andra. T ex fick enbart han cokacola.
Man skulle ju tro att de här barnen blev hemska. Men det verkade som att de tydde sig till varandra och alla vara väldigt fina personer. De sa att genom sitt nära syskonskap klarade de sig så bra.
Det visar att bara miljön inte är avgörande (helt ovetenskapligt, men du fattar poängen). Men om det hade funnits arv ( som det förmodligen handlar om i SDs fall) så hade situationen förmodligen blivit annorlunda.
Man kan nästan förstå varför HD och SD valt att vara hos HDs föräldrar mycket. Det är ju svårt att avgöra, men som det verkar är SOA och hans fru väldigt omhändertagande och ställer upp för både barnbarnen och till och med SD, även om de är lite av sticka huvudet i sanden och nu går vi vidare... hel och hå.
SDs öräldrar verkar kyligare ja, och den kylan kanske även SD ärvde? Och fick lära sig att känslor, de hanterar man inte genom att prata.
