Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
Svårt att säga någon särskilld gräns, men huvudregeln att både säljare och köpare skall vara överens gäller ju egentligen alla affärer. Skulle inte vilja köpa en bil av någon som inte vill sälja. Vanlig normal anständighet alltså, men så är det ju också att bostäder och hus ofta har ett särskilld ställning i folks hjärta.
En bekant köpte ett hus, och det visade sig att säljaren var kronofogden, och den gamla ägaren hängde gråtande runt huset. Det var inte särskillt trevligt.
Varför skaffar inte Ebba ett hus från någon som vill sälja istället? Hon har gott om pengar!
Att han ville sälja när huset såldes är dokumenterat genom kontraktet de skrev, så det du implicerar är att säljaren skall kunna ångra affären efteråt om säljaren är gammal och köparen har gott om pengar.
Om man gjorde praxis av ditt förslag så skulle köpare som har gott om pengar undvika att köpa hus av gamla människor därför att avtalsformen skulle vara till köparens nackdel. Vem skall då köpa gamla människors hus? De som inte kan betala marknadspris? Den direkta följden skulle bli sämre ekonomi för alla gamla människor som vill sälja sitt hus, men inte kan sälja till köpstarka spekulanter på grund av en marknadshämmande praxis.
Av samma skäl hjälper du ingen husägare på obestånd genom att inte köpa hans hus på exekutiv aktion. Bjuder inte du på huset så kommer det att säljas billigare så att mindre av hans skulder blir betalda.