__________________
Senast redigerad av Nebeltag 2021-05-05 kl. 09:44.
Senast redigerad av Nebeltag 2021-05-05 kl. 09:44.
Citat:
Kan inte säga mer än att det där var ett skitbra inlägg. Boel Ulfsdotter, vilket journalistiskt magplask och klavertramp alltså.
Suffragetterna (engelska ordet för lidande kvinnor, "to suffer" = att lida, Det är nog något ord som Boel Ulfsdotter inte känner till deras betydelse) de hade nämligen ingen enhetlig klädsel.
Bjärta färger i tyger var dyra. Och lila var en av de allra dyraste färgerna.
Att bära vita och/eller vackra färger i kläder var förstås en statusmarkör
Tack vare tex IG Farben, Bayer, Du Pont, Agfa mfl kemiföretag tog fram mycket billigare syntetiska textilfärgningsmetoder på 1950-/1960-talet vilket gjorde att vi fick popmodet, med sin färgexplosion, snart sagt överallt..
De nya färgerna var billiga och klarade att bindas till tyget och tåla många tvättar utan att färgen skulle blekna och bli grådaskig.
Tack vare duktiga kemister i denna industri att tillverka nyare färgämnen, så blev livet lite gladare
Men efterhand så fick även snygga vackra kläder även de fula fläckar och skavanker. Antingen kunde man brodera över skavankerna. Och gamla kvinnliga slitna klädesplagg har i regel stora ytor broderade.
Man kunde också färga om kläderna, till tex brunt, svart eller grått.
Men på 1920-talet då suffragetterna var som mest aktiva då fanns det inte jättemånga klädfärger att välja på, och de var beklagligt nog dyra ibland.
Tittar man noga så är det bara de prominenta (rika) kvinnorna som har inslag av tex vitt, eller gult, rött eller lila i sina plagg.
Fattiga kvinnor kunde liksom inte ha vita klänningar för de blev fort smutsiga. Tänk på att när man bara skulle sköta om spisen så sotade det ju att aska ur den.
Man hade inte vitt på sig inne i köket för man kunde inte hålla på att tvätta ideligen.
Det fanns ju just inga tvättmaskiner då heller.
Dåtidens luft i London var också välkänd för att vara smutsig och sotig.
Det myckna eldandet med kol och koks satte sig som sot även på husfasaderna, och satte sig förstås i kläderna.
De rika kvinnorna hade förstås motiv för att yrka på rösträtt, och i längden att de inte skulle stå i förmyndarskap under sin äkta make.
De fattiga kvinnorna vann i stort sett ingenting på att kräva rösträtt,
de hade fått det lika dåligt ställt ändå.
Men antagligen tittar Boel Ulfsdotter bara på dessa bilder som gissa där det används vilken sorts film ?
-- Jo, Tadaam svartvit film förstås !!
Den kan ju förstås bara ange gråskala, svart och vitt. Lila syntes som lite blekare vitt.
Boel Ulfsdotter borde verkligen göra sin research ordentligt.
Det fanns inte mycket till färgfilm på den tiden, på 1920-talet, nej.
Så vi vet inte med säkerhet hur suffragetterna var klädda.
Om de vita kläderna verkligen var "vita".
Vet inte vilket år som blekmedel blev allmänt tillgängligt.
Och först då kunde man göra bomullen helvit...
Dvs att bara för att de ser vita ut på filmen behöver inte betyda att de verkligen var vita.
Svartvit film var inte pålitlig på det planet nej,
På dokumentärer och diverse spelfilmer så ser man ju tydligt att kvinnosakskvinnorna bär mest svart, brunt eller grått.
Och tex röd färg kan se grå ut på svartvit film.
Helsvart klänning med slöja signalerade dock nästan alltid att kvinnan var änka.
Boel Ulfsdotter skriver vidare:
Pajasargumentation. Tex Hillary Clinton klädde sig i bjärt röd åtsittande dress, mycket snyggt. Men inte såg jag i pressen att det skulle vara utmanande.
Brigitte Macron, Emmanuelle Macrons fru, hade något liknande på sig då Trump var där i Frankrike, som ja att han kommenterade lite klumpigt påstås det.
Hade Boel Ulfsdotter varit mera nöjd med Ebba Busch om hon varit klädd i en heltäckande burka ?
Det är väl bara att köra PK-devisen rakt in i kaklet, alla kvinnor i Riksdagen måste vara klädda i burka.
För säkerhets skull så måste männen också ha burka på sig plus en ögonbindel, och bakbundna händer.
Bakbundna händer för att de inte ska tafsa förstås. Armbandet räckte ju inte tydligen.
De stackars feministiska kvinnorna tål ju inte att tittas på förräns de känner sig våldtagna tydligen...
Titta på det här igen:
Varför avnamnar och anonymiserar Boel Ulfsdotter Melania Trump när det inte behövs ? Vad är det för dåliga journalistfasoner ? Verkligen någonting knasigt beteende.
Varför använda substantivet "Någonting", det är alltså frågan enligt Boel om en den eller ett det, neutrum alltså.
Om Boel inte vet vad neutrum betyder så får hon väl slå upp det då?
Inget har framgått att Melania Trump inte vågar stå för att hon är en kvinna.
Om detta är Boel Ulfsdotters sätt att föra en feministisk "könskamp", så gissar jag att med de korkade argumenten att hon får föra sin strid själv, ensam.
Om Boel Ulfsdotter skulle ta och titta noggrannare på tex det senast årets bilder från tex Frankrike, UK, Italien, USA på kvinnor så ser man ju att detta 1950-tals mode med klassiska sådana snitt är mycket poppis just nu.
Vad skulle Melania Trump ha burit för kläder istället - Mjukisbrallor och bylsig tröja, tuggandes tuggummi ?
Och skulle alla kvinnor som nu idag bär vit klädsel skämmas idag för att de inte är tillräckligt kvinnosaksvänliga ? Eller ?
Suffragetterna (engelska ordet för lidande kvinnor, "to suffer" = att lida, Det är nog något ord som Boel Ulfsdotter inte känner till deras betydelse) de hade nämligen ingen enhetlig klädsel.
Bjärta färger i tyger var dyra. Och lila var en av de allra dyraste färgerna.
Att bära vita och/eller vackra färger i kläder var förstås en statusmarkör
Tack vare tex IG Farben, Bayer, Du Pont, Agfa mfl kemiföretag tog fram mycket billigare syntetiska textilfärgningsmetoder på 1950-/1960-talet vilket gjorde att vi fick popmodet, med sin färgexplosion, snart sagt överallt..
De nya färgerna var billiga och klarade att bindas till tyget och tåla många tvättar utan att färgen skulle blekna och bli grådaskig.
Tack vare duktiga kemister i denna industri att tillverka nyare färgämnen, så blev livet lite gladare
Men efterhand så fick även snygga vackra kläder även de fula fläckar och skavanker. Antingen kunde man brodera över skavankerna. Och gamla kvinnliga slitna klädesplagg har i regel stora ytor broderade.
Man kunde också färga om kläderna, till tex brunt, svart eller grått.
Men på 1920-talet då suffragetterna var som mest aktiva då fanns det inte jättemånga klädfärger att välja på, och de var beklagligt nog dyra ibland.
Tittar man noga så är det bara de prominenta (rika) kvinnorna som har inslag av tex vitt, eller gult, rött eller lila i sina plagg.
Fattiga kvinnor kunde liksom inte ha vita klänningar för de blev fort smutsiga. Tänk på att när man bara skulle sköta om spisen så sotade det ju att aska ur den.
Man hade inte vitt på sig inne i köket för man kunde inte hålla på att tvätta ideligen.
Det fanns ju just inga tvättmaskiner då heller.
Dåtidens luft i London var också välkänd för att vara smutsig och sotig.
Det myckna eldandet med kol och koks satte sig som sot även på husfasaderna, och satte sig förstås i kläderna.
De rika kvinnorna hade förstås motiv för att yrka på rösträtt, och i längden att de inte skulle stå i förmyndarskap under sin äkta make.
De fattiga kvinnorna vann i stort sett ingenting på att kräva rösträtt,
de hade fått det lika dåligt ställt ändå.
Men antagligen tittar Boel Ulfsdotter bara på dessa bilder som gissa där det används vilken sorts film ?
-- Jo, Tadaam svartvit film förstås !!
Den kan ju förstås bara ange gråskala, svart och vitt. Lila syntes som lite blekare vitt.
Boel Ulfsdotter borde verkligen göra sin research ordentligt.
Det fanns inte mycket till färgfilm på den tiden, på 1920-talet, nej.
Så vi vet inte med säkerhet hur suffragetterna var klädda.
Om de vita kläderna verkligen var "vita".
Vet inte vilket år som blekmedel blev allmänt tillgängligt.
Och först då kunde man göra bomullen helvit...
Dvs att bara för att de ser vita ut på filmen behöver inte betyda att de verkligen var vita.
Svartvit film var inte pålitlig på det planet nej,
På dokumentärer och diverse spelfilmer så ser man ju tydligt att kvinnosakskvinnorna bär mest svart, brunt eller grått.
Och tex röd färg kan se grå ut på svartvit film.
Helsvart klänning med slöja signalerade dock nästan alltid att kvinnan var änka.
Boel Ulfsdotter skriver vidare:
Pajasargumentation. Tex Hillary Clinton klädde sig i bjärt röd åtsittande dress, mycket snyggt. Men inte såg jag i pressen att det skulle vara utmanande.
Brigitte Macron, Emmanuelle Macrons fru, hade något liknande på sig då Trump var där i Frankrike, som ja att han kommenterade lite klumpigt påstås det.
Hade Boel Ulfsdotter varit mera nöjd med Ebba Busch om hon varit klädd i en heltäckande burka ?
Det är väl bara att köra PK-devisen rakt in i kaklet, alla kvinnor i Riksdagen måste vara klädda i burka.
För säkerhets skull så måste männen också ha burka på sig plus en ögonbindel, och bakbundna händer.
Bakbundna händer för att de inte ska tafsa förstås. Armbandet räckte ju inte tydligen.
De stackars feministiska kvinnorna tål ju inte att tittas på förräns de känner sig våldtagna tydligen...
Titta på det här igen:
Varför avnamnar och anonymiserar Boel Ulfsdotter Melania Trump när det inte behövs ? Vad är det för dåliga journalistfasoner ? Verkligen någonting knasigt beteende.
Varför använda substantivet "Någonting", det är alltså frågan enligt Boel om en den eller ett det, neutrum alltså.
Om Boel inte vet vad neutrum betyder så får hon väl slå upp det då?
Inget har framgått att Melania Trump inte vågar stå för att hon är en kvinna.
Om detta är Boel Ulfsdotters sätt att föra en feministisk "könskamp", så gissar jag att med de korkade argumenten att hon får föra sin strid själv, ensam.
Om Boel Ulfsdotter skulle ta och titta noggrannare på tex det senast årets bilder från tex Frankrike, UK, Italien, USA på kvinnor så ser man ju att detta 1950-tals mode med klassiska sådana snitt är mycket poppis just nu.
Vad skulle Melania Trump ha burit för kläder istället - Mjukisbrallor och bylsig tröja, tuggandes tuggummi ?
Och skulle alla kvinnor som nu idag bär vit klädsel skämmas idag för att de inte är tillräckligt kvinnosaksvänliga ? Eller ?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera