Göran Lambertz misstänkt för våldtäkt (häktad, 2021-03-11, släppt 23/3)

Det var ett förtalsmål han hjälpte henne med, där hon påstått sig ha blivit våldtagen. GL försvarade faktiskt hennes rätt att öppet namnge sin förövare trots att förundersökningen lagts ner, och när han själv häktades på en falsk våldtäktsanklagelse så tog han sig själv precis samma frihet som han försvarat för hennes del, nämligen att publikt namnge sin förövare. Konstigare än så var det inte.

Han försvarade hennes rätt att namnge sin förövare därför att han förutsatte att hon talade sanning om den våldtäkten. Men när han själv blev falskt våldtäktsanklagad av henne kunde han inte längre lita på att den förra (påstådda) våldtäkten hade ägt rum. Det kan man förstå. Han upptäckte att hon ljög och fick erfara över två veckors frihetsberövande på grund av hennes lögn.

Det har framkommit underligheter kring hennes 3 våldtäktsanmälningar. Manipulerade ljudfiler, fabriksåterställda mobiler just innan den skulle lämnas till polisen, elektroniskt tidstämplad kommunikation som visar att hon inte alls var redlös och utslagen som hon påstod sig vara. I ett fall (det som förtalsmålet gällde) kunde den anklagade visst lägga fram bildbevis som friade honom och visade att hon ljugit.

Även om uppenbart ljugande kvinnor kan våldtas de med så måste man likafullt beakta trovärdigheten i en ord-mot-ord-situation som denna. Tre män har hållits häktade sammanlagt över 275 dagar på vad som mer och mer framstår som falska våldtäktsanmälningar.

Vem tror du är mer traumatiserade, hon eller de män som oskyldiga hållits frihetsberövade?
GL klarade sig rätt bra, men de andra drabbades desto värre. En satt häktad 220 dagar, en annan förlorade jobbet och vågar efter förtalet ibland knappt vistas hemma. Männen är betydligt mer märkta än hon av icke-våldtäkterna.

Han som förtalsmålet gäller (rättegång 11 maj) drabbades dubbelt. Först grova våldtäktsanklagelser som ledde till över en månads frihetsberövande innan förundersökningen las ner, sen grovt förtal då han hängdes ut på Facebook.

Vem är den egentliga förövaren i sammanhanget? Bara de som var närvarande vet säkert, vilket GL anser sig göra i hans eget fall, och därför säger han som det är.

Det var kanske för att minimera publicitetsskadan han valde att vara öppen med sitt namn och vad som hänt. Det är troligt att ett rykte skulle ha spridits ändå, och det hade nog varit värre. Hon är trots allt åtalad för grovt förtal.

Hon hade hängt ut en man hon tidigare anmält för våldtäkt på Facebook så att hans identitet avslöjades. Det var på grund av det förtalsmålet hon sökt GLs hjälp. Nu blev GL själv våldtäktsanmäld utan grund, och det var kanske bara en tidsfråga innan hon skulle ta nästa steg och förtala honom. För att förebygga skadan av ett potentiellt framtida förtal var det nog tryggare att själv gå ut med sitt namn och därmed öppet kunna ge sin version genom söndagsbetraktelser och intervjuer. Dessutom skriver han en bok, för de falskanmälda männens historia behöver också skrivas.

Det är medierna som helt enkelt har misstolkat källan. De förstår inte vad ett medgivande eller vitsordande är. Staten har inom ramen för processen sagt att han i och för sig har rätt till 18 000. Det innebär att det lägsta belopp han kommer att tillerkännas är 18 000. Men tvisten är inte avgjord, just eftersom Lambertz ju begärt mer än så och parterna inte förlikts.

Föreslår du mellan en regel om att häktning endast ska kunna ske när bevisläget är sådant att man kan väcka åtal, eller hur ska man tolka detta?

Mycket skit läser man på detta forum, men just denna vanvettiga form av liberalism, eller vad man ens ska kalla det, kommer man sällan i kontakt med. Och detta ska du se som uppmuntran. Det behövs ju lite balans, menar jag.

Ja, häktning på sannolika skäl ska givetvis leda till åtal. Är du möjligtvis dum i huvudet?

Jag är inte rätt person att avgöra det, så det får du fråga någon annan! Jo, vad min vän har missat är att det alltså finns en tröskel mellan att häkta och att väcka åtal. Det vill säga, om vi har uppnått tröskeln sannolika skäl utan marginal, har man inte uppnått den tröskel som krävs för väckande av åtal. Häkta någon gör man för att vissa intressen ska kunna tillgodoses utan att bevisläget är sådant att man kan väcka åtal och fälla (man kan dock givetvis också häkta även när åtal redan är väckt), och systemet räknar alltså inte utan vidare med att det går till åtal. Ett mycket enkelt exempel (man skulle kunna konstruera alla tänkbara) är att en person har tigit till andra häktningsförhandlingen, då han plötsligt anger något som exculperar honom.

Så du kan säga vad du vill om fallet Lambertz och hur det har skötts men inte uttala dig så generellt som du gjorde. Det för du göra när du har lärt dig lite mer. För egen del tycker jag att de offentliga uppgifter jag har hört är otillräckliga för att man ska kunna bedöma huruvida något misstag begåtts av åklagare.

Tack för klargörandet. Detta låter mer rimligt. Så fallet rullar alltså vidare.

Ett problem tycks vara att MÄ själv haft stor kontroll över vilka valda delar av inspelade ljudfiler och hon presenterat för polisen som bevis, och sen fabriksåterställt mobilen så att resten försvann. Hon hade även själv raderat meddelanden som visade att hon ljög.

Hon hade gjort något liknande tidigare, trixat med ljudfiler, i ett fall som faktiskt använts i undervisningen av blivande poliser som avskräckande exempel.

Så borde åklagaren verkligen ha nöjt sig med att låta MÄ styra vad polisen fick se? Eller borde åklagaren redan innan häktningen ha försökt göra en mer oberoende koll av MÄs uppgifter, för att avgöra om det fanns grund att häkta?

Med tanke på inte bara att utan hur MÄs tidigare våldtäktsanmälningar lagts ner så kan man tycka att åklagaren inte borde ha varit så oförlåtligt naiv och godtrogen den här gången.

Annars signalerar det bara fritt fram för serie-anmälerskor av våldtäkter att själva fabricera bevisning och få åklagare att häkta utifrån det.

Finns det grund för tvivel kring MÄs trovärdighet kan man väl kolla lite extra innan man låser in en oskyldig i en häktescell.

Det var något nytt att säga att en häktning på sannolika skäl som avslutas med att det visar sig att det misstänkta offret är serielögnerska och att den misstänkte gärningsmannen försläpps på fri fot är definitionsmässigt inte skälig.

Här handlar det snarare om hur MÄ, tack vare vår svenska fria bevisföringspolicy, påverkat utredningen med de lite speciella bevis i form av klippta ljudfiler hon förser utredarna med, varpå hon fabriksåterställer mobilen innan polisen får kolla den.

Det påminner lite om Ardin/Assange-affären där Ardin av allt att döma lämnade in en helt DNA-fri sönderriven kondom som "bevis" på att han en vecka tidigare avsiktligt skulle ha rivit sönder den medan de älskade och därmed "tvångsinseminerat" (hennes eget ordval) henne.

I många andra länder finns striktare regler kring hur bevis hanteras, men i Sverige är det rena julafton för falskanmälare att själva knåpa ihop bevis för att få en oskyldig häktad. Polisen tackar och tar emot.

Varför är det ingen som oroar sig över det? Varför är det bara den med restriktioner häktade mannen som befaras kunna påverka utredningen?

Fast du har ju fel. Polisen tackade inte och tog emot utan kontrollerade telefonen och återställde filer. Det var en del i utredningsarbetet.

Det är inte så att personen skall vara dömd skyldig innan man kan häkta, häktning är ett steg i utredningen före beslut om åtal tas.

Edit
Ingen säger att det enbart är den misstänkte som kan påverka utredningen, däremot är det enbart lagligt att häkta den misstänkte i syfte att skydda utredningen.

Ja, det väcker ju onekligen en del frågor detta, så mycket håller jag med om. Tyvärr kommer vi nog aldrig få en opartisk inblick i hur detta gått till. Sedan får man ha i åtanke att den enda berättelse vi har om hur det gått till (eller, så vitt jag vet, i all fall) är från GL som alltså knappast är en opartisk betraktare, medan åklagaren åtminstone på pappret ska vara objektiv. (Jag tror också att man får med sig att åklagare bör ha ett förhållandevis stort skön i hur de bedriver förundersökningar. En för stor försiktighet, som ju vissa menar redan präglar de brottsutredande myndigheterna, skulle kastrera statsmakten. Om man genom en häktning säg kan ”ruska om” en misstänkt på ett för utredningen fördelaktigt sett, varför skulle man då underlåta detta när även de formella förutsättningarna är uppfyllda? Visst drabbar det oskyldiga – men som sagt, man får kanske ha ett större perspektiv.)