Citat:
Det är så jävla stört, ologiskt och drygt att ta en annan människas liv.
Någon har liksom gjort denna människa, burit den i magen i nio månader, fött ut den, vårdat, tröstat, uppfostrat, givit kärlek, glädje, mening med livet osv.
Vidare har denna oftast i sin tur gjort nya liv, liv som behöver just den här människan.
Det är i regel många människor kring en person som behöver just denna specifika person i sitt liv.
Plötsligt får någon defekt individ kortslutning i hjärnkontoret och bestämmer sig för att radera denna person från mänskligheten. WTF liksom?!
Vem fan tror mördaren att den är egentligen?!
Vad den borde göra är att radera sig själv istället, om den nu inte kan hantera ett vanligt jävla liv som en vanlig jävla person.
Någon har liksom gjort denna människa, burit den i magen i nio månader, fött ut den, vårdat, tröstat, uppfostrat, givit kärlek, glädje, mening med livet osv.
Vidare har denna oftast i sin tur gjort nya liv, liv som behöver just den här människan.
Det är i regel många människor kring en person som behöver just denna specifika person i sitt liv.
Plötsligt får någon defekt individ kortslutning i hjärnkontoret och bestämmer sig för att radera denna person från mänskligheten. WTF liksom?!
Vem fan tror mördaren att den är egentligen?!
Vad den borde göra är att radera sig själv istället, om den nu inte kan hantera ett vanligt jävla liv som en vanlig jävla person.
Ja. Det här blir så tydligt när man läser om LWs föräldrar. Hennes mamma som besökte henne i maj och planterade några jordgubbsplantor i hennes trädgård i väntan på att hon skulle komma hem.
En liten vardaglig kärlekshandling av en omtänksam mamma och mormor som ville att dottern och barnbarnen skulle få njuta av solmogna jordgubbar från den egna trädgården. Så lätt att relatera till som läsare..
Inte i sin vildaste fantasi kunde hon ana att hennes dotter aldrig mer skulle få njuta av att plocka jordgubbar till frukosten en solig morgon i juli.
Aldrig mer skulle det bli kalas med hela familjen. En skulle alltid saknas.
Medan SD njöt i fulla muggar av geocaching i sommarvärmen, mys med barn och HD, SOA och BA....
Å andra sidan skulle hans mor M. knappast komma med jordgubbar.
Hon tycker att träffas en gång om året räcker gott.
Hon har ju andra barnbarn på närmare håll. Mer praktiskt.
När man läser mellan raderna i förhöret med henne så kan man ana att värme kanske inte var ledordet i SDs uppväxt.