Är det islamofobi att vara negativ till islam? Bör ordet användas i politisk debatt?

Och då blir min givna motfråga: vad anser du ingår i islamofobi? Och är den definitionen densamma som de du diskuterar med, t ex här i tråden?

Själv brukar jag föredra att diskutera utan ”samlingsbeteckningar” som kan inkludera eller betyda olika saker för olika personer. Samlingsbeteckningar gör inte sällan diskussioner meningslösa eftersom folk i praktiken avser olika saker.

Tydligast brukar man se detta i kulturdebatter eftersom många kulturdebattörer gillar att svänga sig med en massa tjusiga termer som kan betyda litet vad som helst och som inte alltid används på ett relevant sätt.

Men IS gör det de gör FÖR ATT det står i koranen. Samma koran som alla muslimer följer.
Även de i Sverige.
Eller Al shabab eller boko haram eller hizbollah eller al quaida eller talibanerna eller ... (du ser kanske vartåt det barkar?) Islam ÄR problemet.
Men du är tydligen OK med det mesta, bara man kallar det religion.
Märkligt.

Nej jag tror absolut inte att det som predikas i svenska kyrkan är samma sak som predikades i urkyrkan, eller någon annan kyrka för den delen.

Om du tar svenska kyrkan som exempel på (positiv) förändring så har jag svårt att ta det på allvar. Svenska kyrkan är en styggelse och är mer politisk än kyrkan varit på väldigt länge. Bägaren rann över senast när Eva Brunne höll sin politiska predikan vid riksdagens öppnande och delade upp församlingen i goda och onda.

Den enda anpassning till nutid som är relevant är kvinnoprästfrågan. Även där tycker jag att det kunde ha fått vara som det var. Det är ingen stor ojämlikhet att låta prästämbetet vara förbehållet män. Ingen far illa av det.


När jag igen tänker på Eva Brunnes tarvliga politiska predikan så undrar jag om det var så lyckat att låta kvinnorna få utöva prästämbetet. Det finns många kvinnoprästmotståndare fortfarande och ett av de icke-teologiska argumenten har varit att kvinnor är för följsamma och fogliga för att inneha prästämbetet. Det såg vi som sagt exempel på också då Eva Brunne tog tydlig politisk ställning i sin predikan. Det skall en präst inte göra.
“Det behövs en man för att stå emot yttre påverkan”. Ungefär så har det icke-teologiska argumentet varit. Jag håller med. Kvinnorna har gjort svenska kyrkan en stor otjänst.

Treenigheten slogs fast på 300-talet säger du. Vad har det då med modernisering och anpassning att göra?
Jag tycker också treenigheten är konstigt. Det är en term som ytterst få reflekterar över. Det har ingen betydelse för någons tro eller för kristendomens anpassning till samtiden.
Celibatet för prästerna var också “mänskors regler” som infördes i kyrkan. Det varen försämring det också.

Det verkar som alla dina exempel på förändringar har varit saker som gjort kristendomen sämre. Kristendomen skulle fungera precis lika bra i det moderna samhället utan dessa förändringar.
Ingen av dessa förändringar har heller gått emot skrifterna, förutom kvinnoprästanpassningen.

Det är ändå lite fel att säga att kristendomen ändrat sig. Svenska kyrka har gjort det. Många kyrkor har inte gjort det. Katolska kyrkan har inga kvinnliga präster.

Vem bryr sig om det är negativt? Svenskar saknar plikt gentemot islam, Sverige är inget muslimskt land.
Bara för att kulturmarxisterna har importerat efterblivna folkslag och kulturer faller det inte på svenskar att tänka och känna på ett visst sätt som gynnar det och babbarna på mer personliga plan.

Man får hata islam hur mycket man vill utan att det ska rendera i utfrågningar eller att medier ska lägga sig i varför.

Finns betydande skillnader mellan kristendom och islam. En ärkebiskop i Sverige kan förkasta delar av Bibeln eftersom denne anser att Bibeln innehåller massa stolligheter. Bibeln är enligt kristna skriven av människor och sammansatt långt senare av andra människor. Koranen är enligt muslimer Guds absoluta och oföränderliga ord. Minsta ändring (till och med att översätta texten) innebär att det inte längre är Guds ord. En muslimsk skriftlärd kan inte vara av åsikten att delar av Koranen är stollig.

Som du skriver har centrala dogmer i kristendomen kommit långt efter Jesus. Medan centrala dogmer i islam (som islams strikta monoteism) är sedan Muhammeds tid. Till och med splittringen mellan sunni och shia är sedan 600-talet. Medan splittringen mellan protestanter och katoliker sker ungefär ett och ett halvt millenium efter Jesus.

Håller helt med dig om att islamofobi är ett problem och att det bör motverkas. Men vi gör både islam och muslimer en otjänst om vi inte ser islam som en helt egen religion med helt egna förutsättningar och en helt egen väg den kommer vandra. Inte bara som en variant av kristendom som råkar ligga lite efter men som med tiden kommer bli som Svenska kyrkan. Det blir lite "ge bara dessa människor lite tid så kommer de bli som oss vita västerlänningar", som om vite västerlänningen är det självklara universala idealet.

Självfallet ska islam ses som en egen religion med sina unika problem. Synen att koranen är Guds eviga och oföränderliga ord är dock inte ursprunglig utan av senare datum. Det förhåller sig alltså lite som med påvens ofelbarhet, som infördes först på 1800-talet.

Under islams guldålder (cirka 800-1100) dominerade en rationalistisk filosofi inom islam. Man resonerade om vad som var logiskt och möjligt, med starkt inflytande från den klassiska grekiska filosofin. Denna skola kallades Mu'taziliterna, och de hävdade att koranen var skapad, inte evig, och att den ska tolkas symboliskt. De trodde också på människans fria vilja.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mu%27taziliter

I slutet av 1000-talet kom det dock en reaktion mot rationalismen där man i stället betonade den religiösa traditionen och hävdade att koranen var evig och oföränderlig. Den ledande förespråkaren för denna skola var persern al-Ghazali, och han gick segrande ur den strid som följde. Efter det stagnerade den islamiska filosofin.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mohammad_Ghazali

De radikala islamistiska rörelser du räknar upp utgör mindre än en promille av världens muslimer. Att hålla alla muslimer och islam som religion ansvarig för extremisternas dåd är inte rimligt. Det finns fundamentalister och extremister i alla religioner.

Att vi har mycket terrorism i och från de muslimska länderna beror inte på religionen utan på USA:s krig i dessa länder, som genererar ständigt mer extremism i en ond cirkel.

Min poäng var att den kristna läran ändrats - mycket - under historiens gång. De exempel jag gav var inte avsedda att vara uttömmande. För det måste man gå till litteraturen.

Treenigheten kan tyckas konstig, men den var i mer än tusen den grundbult som förenade alla kristna utan undantag i en gemensam tro. Det är först i modern tid som icke-trinitära läror och samfund som Jehovas vittnen fått viss spridning.

Jag tycker att hat och hets mot muslimer som grupp är en bra definition av islamofobi. Krångligare än så behöver det inte bli.

Möjligen kan man göra det tillägget att stereotypa föreställningar som att "alla muslimer är islamister" m.m. spelar en viktig roll i den islamofoba mytbildningen. Precis som de gör inom antisemitismen.

Finns ingen som trovärdigt påstått detta då det helt enkelt inte är sant. Var det så du tolkade mig?

Religion och Politik skall hålla sig så långt ifrån varandra som det bara går. Politiska partier skall således inte ens ha ett förhållningssätt till religion, annat än ett STOPP-tecken.


Jarå, så länge man definierar varför man kritiserar en religion, om kritiken sker för att man tillhör en annan religion, eller om kritiken sker för att man är emot religion överlag?


Inte nödvändigtvis. Det beror på vilka grundvärderingar du baserar din negativitet på?


Politik och Religion är två helt olika världar. För politik att börja ha åsikter om religion, vore som för Skådespelarfacket att börja ha åsikter om Tecknad Film, eller att 3D-tecknare börjar ha åsikter om hur 2D-tecknare ritar sina karaktärer.
Incompatible universes.

Islam har varit politiskt från get go: Familjepolitik, rättskipning, förhållningssätt till andra folkgrupper etc. What about anspråk på världsherravälde?