Hur slafsigt och medvetet vilseledande begreppet islamofobi används kan illustreras med några citat ur Brottsförebyggande rådets pinfärska rapport om islamofobiska hatbrott. Brå väljer där att ta med även ickebrottsliga uttryck för så kallad islamofobi i studien eftersom "dessa idéer har en roll som grogrund för hatbrott och diskriminering".
Citat:
Utöver att studera rena hatbrott, har Brå därför valt att fånga upp och beskriva dessa icke-brottsliga uttryck. Ytterligare anledningar till detta angreppssätt är bland annat tidigare forskning som visat att många som bor i Sverige har stereotypa och negativa uppfattningar om muslimer, och att dessa idéer har en roll som grogrund för hatbrott och diskriminering. Alla som har negativa attityder till muslimer gör sig inte skyldiga till islamofobiska handlingar, men man kan på goda grunder anta att de flesta av gärningspersonerna bär på sådana uppfattningar.
Så kallade islamofobiska handlingar definieras av Brå mycket brett och innefattar bland annat sådant som "fördomsfullt bemötande och mikroaggressioner".
Citat:
Olaga diskriminering är relativt ovanligt bland anmälningarna, men i intervjuerna beskrivs flera upplevelser av diskriminerande beteenden, av olika slag. Fördomsfullt bemötande och mikroaggressioner utgör andra kränkningar som formar intervjupersonernas upplevelser av utsatthet.
Att inte tillåtas be på arbetsplatsen anser rapportförfattarna t.ex. vara ett islamofobiskt brott mot de mänskliga rättigheterna.
Citat:
Ytterligare exempel är beslut om förbud mot religiösa uttryck (såsom att bära slöja i skolan eller att be på jobbrasten). Således är islamofobi ett hot mot grundläggande mänskliga rättigheter.
Negativa uppfattningar om islam ska motarbetas om Brå får bestämma.
Citat:
Slutsatsen av detta är att islamofobiska hatbrott, andra kränkningar samt negativa attityder och fördomar mot islam och muslimer kan påverka såväl muslimers vardag som deras levnadsförhållanden i stort. Därför är det angeläget att vidta olika former av förebyggande åtgärder, inte minst för att stävja förekomsten av islamofobiska hatbrott, men även för att minska förekomsten av negativa stereotypa uppfattningar och föreställningar om islam och muslimer i stort.
Brå gör bedömningen, med stöd i tidigare forskning, att islamofobi är generellt underbeforskat. Inte minst råder det brist på evidensbaserade metoder för att förebygga islamofobi, och framtida satsningar bör därför i ökad grad inriktas på åtgärder som kan utvärderas och följas upp.
För att bekämpa den så kallade islamofobin anser Brå att det krävs förebyggande arbete, bland annat på nätet.
Citat:
Brå har inte fått i uppdrag att föreslå åtgärder mot islamofobiska hatbrott, men i slutet av rapporten lyfts ändå ett antal förslag om hur islamofobiska hatbrott skulle kunna motverkas, mot bakgrund av det som framkommit i undersökningen. I detta sammanhang framstår ett förstärkt förebyggande arbete på nätet som särskilt viktigt, liksom att polisen, tillsammans med andra aktörer, fortsätter och förstärker den uppskattade och välfungerande samverkan med muslimska församlingar som idag finns på vissa håll.
Citat:
Av uppdragstexten framgår att Brå ska belysa den islamofobiska hatbrottslighetens karaktär, i syfte att få förbättrad kunskap för att kunna stärka det förebyggande arbetet mot rasism, och särskilt islamofobi
Rapportförfattarna säger sig inte själva ha möjlighet att definiera begreppet islamofobi, men hänvisar till forskare som anser att islamofobi ska definieras som ”urskillningslösa negativa attityder och känslor riktade mot islam och muslimer”.
Citat:
Bleich (2011) föreslår att islamofobi ska definieras som ”urskillningslösa negativa attityder och känslor riktade mot islam och muslimer” (se också Sorgenfrei 2018).
Media har enligt Brå ett ansvar att påverka hur islam uppfattas och värderas av mediekonsumenterna. Om religionen skildras negativt kan muslimerna framstå som ett hot.
Citat:
Medierapporteringen påverkar hur islam uppfattas och värderas av mediekonsumenter, och är därmed medskapare av den bild av muslimer och islam som förmedlas i det offentliga samtalet. Under åren har det såväl i Sverige och Europa som i andra delar av världen gjorts studier av hur muslimer och islam skildras i västerländska medier, och bilden är i hög grad samstämmig: muslimer skildras negativt och stereotypt, förknippas med våld, terrorism och förtryck och uppfattas som motsatsen till ”oss” (se till exempel Axner 2015, Hvitfeldt 1998). Detta särskiljande av ”vi” och ”dom” leder till att muslimer beskrivs som något annorlunda och som ett hot – socialt, politiskt, ekonomiskt, men också kulturellt och religiöst.
Mellan 20 och 40 procent - ja kanske t.o.m. 47% - av befolkningen är islamofober enligt Brå.
Citat:
Flera studier har visat att islamofobiska attityder och föreställningar förekommer i breda lager av befolkningen (se till exempel Hoffmann och Moe 2017, Löwander och Hagström 2011). Resultat från olika svenska undersökningar pekar på att mellan 20 och 40 procent av respondenterna har negativa föreställningar om muslimer (Integrationsverket 2007, Ring och Morgentau 2004, Löwander och Lange 2010, Severin 2014).11 I en nyare rapport, som redovisar bland annat attityden till olika minoriteter i Sverige, framkom dock en högre andel (47 procent) med negativ attityd till muslimer (Lowles 2021).
Vad består då denna islamofobi av? Jo, bland annat av :
Citat:
... en uppsjö av negativa föreställningar, såsom att muslimer inte kan integreras för att de egentligen inte vill det, att muslimska män är våldsamma mot kvinnor och drivna av en primitiv sexualitet eller att islam inte är kompatibelt med demokrati ...
Citat:
Islam beskrivs som en ideologi som glorifierar våld och som drivs av en vision om världsherravälde. Islam ses som oförenligt med västvärldens ideal
Att tala om islam som ett hot mot det svenska samhället kan vara hets mot folkgrupp, anser rapportförfattarna.
Citat:
Gemensamt för inläggen och kommentarerna är att man talar om islam och muslimer som ett hot mot det svenska samhället och som något som urholkar nationen eller som bidrar till moraliskt förfall. Det senare genom att muslimer uppfattas dels ha avsevärt annorlunda värderingar och kultur, dels vara våldsamma eller sexuellt okontrollerade. Det finns många anklagelser om att muslimer gör sig skyldiga till sexualbrott i olika former, såsom pedofili och (grupp)våldtäkter. Muslimer beskrivs också som ett säkerhetshot med kopplingar till terrorism, självmordsbombare och IS.
Om s.k. islamofobiska mikroaggressioner:
Citat:
I framför allt Brås intervjuer, men också i polisanmälningarna, framkommer upplevelser av islamofobi som i många fall inte behöver vara brottsliga men som av de utsatta upplevs som minst lika allvarliga, framför allt då det beskrivs som återkommande kränkningar som personerna behöver förhålla sig till i sin vardag. En kvinna berättar:
Det jag tycker är allra värst är det här tysta hatet. De här blickarna man kan få. Att bara ens existens känns jobbig för folk ... Det är det som är det värsta tycker jag.
Sammantaget kan alltså konstateras att statsmakterna (här regeringen och Brottsförebyggande rådet) lämnar väldigt lite utrymme för kritik av islam. Det upprepas flera gånger att även icke-brottsliga negativa åsikter om islam bör bekämpas. Genomgående talas det om negativa "föreställningar" om islam, som om dessa uppfattningar skulle vara helt irrationella och inte ha något med verkligheten att göra. Detta ligger förstås i linje med stämplandet av islamkritiker som fobiker. Så, för att svara på frågorna i trådstarten:
Nej, enligt statsmakten kan man knappast kritisera islam utan att bli anklagad för islamofobi eller för att "hetsa" mot islam.
Ja, enligt statsmakten är det islamofobi att vara negativ till islam.
Länk till rapporten (författad av Johanna Olseryd, Lisa Wallin och Anna Repo):
https://www.bra.se/download/18.1f8c9903175f8b2aa70762d/1616773683602/2021_3_Islamofobiska_hatbrott.pdf