Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

gå till sjöss i några år , där får du lugnet och samtidigt upplevelserna du nog aldrig upplevt förr

Jag tror att din situation förvärras av isolation. Prova göra motsatsen så kommer du se att du mår bättre snart och att dessa tankarna avtar. Motionera!

Rikta fokus mot något annat och om du kan, prova meditera. Och gå till botten med dessa tvångstankar, och ja, dom är självförvållade men ta reda på varför du gör såhär mot dig själv, kanske med hjälp utav en psykolog/terapeut. Lycka till åter en gång!

Förstår, jobbig sits. Men vänner är ju lite överskattat egentligen. Jag har heller inga vänner, inga nära i alla fall. Känner såklart inte till din situation, men en "lost cause" är du inte. Det är inte ditt fel att du mår dåligt, det är omständigheterna. Du är bra precis som du är.

Om du nån gång behöver snacka finns jag på PM.

Tack <3

Funderat på att göra det faktiskt. Många gånger.

Hur ska jag förklara allt för släktingar och bekanta dock? Hur ska jag förklara min online historik? I vilken ände ska jag ens börja?

Jag har målat in mig själv i ett jävla hörn och riskerar att såra så mångas känslor och förstöra tillit och förtroende för mig hos ännu fler. Om jag inte redan gjort det. Jag misstänker att vissa redan vet.

Så här det går när man censurerar sig själv i vardagen och släpper lös all sin misantropi och aversion mot samhället gömd bakom en skärm och ett nick och även gräver ner sig i allt möjligt som pågår i denna sjuka värld och förvandlar sig själv till ett neurotiskt, hypokondriskt vrak överdoserad på dopamin.

Jag är en feg, hycklande jävla idiot som förtjänar ensamhet.

Till alla som jag fört bakom ljuset och inte varit fullt ärlig med (typ alla i min närhet) och som kanske har ett hum om vem jag är. Förlåt. Det är det enda jag har kvar att säga. Jag vet inte om jag någonsin kommer repa modet att vara fullt ärlig personligen dock. Som sagt vet jag inte ens vart jag ska börja. Jag är inmålad i ett hörn. Jag är för feg.

Jag var nog ett misstag ändå.

Du är inget jävla misstag och förtjänar ingen misär. Men visst ditt liv kommer vara ett långt helvete för du är så jävla besatt och fastnar i precis allt va? Om du kollar tillbaks på ditt liv ser du kanske att det har varit ett långt jävla försök och att du har åstadkommit absolut ingenting?

Alltså sh*t. Ibland tar ångesten ut sin rätt. Igår var det rent ut sagt jävligt hemskt, jag ville bara hoppa ur skinnet pga det som höll på att äta upp mig inifrån. Jag minns typ bara att jag började hiva ner mina egna möbler från balkongen och sen så skulle jag hoppa efter... Men något stoppade mig... jag undrar verkligen vad?

För övrigt så känner jag att jag borde dricka sprit mycket oftare. Det är faktiskt sjukt nice.

Jag brukar röka hasch det tar bort mina demoner. Ibland vill man bara dö.

Japp. Hasch, alkohol, uppåttjack m.m... Man tar det man har, för att glömma allt skit.

Tror att jag har mått dåligt mer eller mindre hela mitt liv, även om det har varit i varierande grad. Idag har man väl lärt sig att leva med smärtan inombords och även man såklart önskar att den en dag kommer gå ur så är man realist.

Hoppas du kan få hjälp, själv har jag kommit underfund med att droger är det enda lösningen för mig. Kram.

Är helt tom. Allt är meningslöst.
Det finns ingen mening.

Kram! 🖤

OnT: Nu har mitt sinne lättats lite, och även om folk fortsätter att jävlas med mig så är jag faktiskt genuint glad för en gångs skull...