Konservatism och familj - En samlad diskussion

Invandrare visar alltså att man kan leva enligt starka familjenormer och samtidigt vara del av ett välfärdssamhälle.


Vid nästa större kris får vi alltså hoppas att så få som möjligt valt att leva så som du förespråkar.

Det är nog så, att ju större och mer omfattande välfärdsamhälle, ju viktigare med budgetdisciplin och beredskap från statens sida.

Då är det beklämmande med vänsterister, som dels vill att ett stort ansvar skall ligga på staten, dels gärna vill överge överskottsmål för budget, nedrusta försvar och annat som främjar stabilitet. Ju starkare stat, ju större behov av stabilitet.

Om staten inte kan ta sitt stora självpåtagna ansvar får vi en katastrof. För den som är intresserad av vad som händer bör studera sovjetstatens sönderfall. Det var många som gick under.

Förvisso, invandrare från klassamhällen eller samhällen med stark familjesammanhållning som utvandrar till starka individualistiska välfärdssamhällen som Sverige får ju fördelarna från båda.
Men! Förr eller senare får du ju problem när ex. döttrar och söner vägrar att inte få lov leva som de själva vill utan ska påtvingas gamla normer för att ”klanen” ska överleva.

Vid nästa kris får vi hoppas att solidariteten i samhället håller måttet.

Det blir läskigt att bevittna vad som händer när vi får riktigt hårda tider ekonomiskt. Redan idag har vi mest psykologisk ohälsa i EU och vi har högst antal drogrelaterade dödsfall i Europa också:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/OQnGE1/svensk-drogdodlighet-hogst-i-europa

Ifall vi är så brutna när ekonomin inte gått in i kristillstånd kan du tänka dig hur det kommer se ut när vi går in i en riktig ekonomisk vinter?

Staten kan givetvis inte ta storfamiljens plats och den kalla statliga byråkratin ger inte den värme som människor behöver.

Ifall vi skulle vara så illa ute som Grekland ekonomiskt skulle det vara rena anarkin i Sverige.

Grekland har naturligtvis klarat av en kraschad stat på ett helt annat vis an vad de forna sovjeterna kunde.

Där en smula välstånd uppstod var det när mindre informella samhällen kunde enas och samarbeta och ofta låg familjesammhållning som grund, även om man nuturligtvis även kunde inkludera andra.

Och det är värt att tänka på att svenskar är mycket mer individualistiska än vad ryssarna var.

Ett exempel: En familj från Uzbekistan med unga vuxna barn fann att barnen blev medborgare i olika länder. Någon blev uzbek, någon kazak och någon turkmen. De fick medborgarskap på grundval av var de bodde och var skrivna, inte efter ursprung...

Utslagningen var enorm och det handlade om att skaffa mat och förnödenheter. man odlade potatis i parker och vägrefuger inne i Moskva... helt plötsligt stod svälten för dörren. Bokstavligt. Livslängden sjönk ju drastiskt i flera år och det var inte enbart vodkan.

Staten hade allt ansvar och den kraschade ihop totalt. Då fungerar ingenting alls. Lärarna jobbade kvar i skolorna och undervisade men fick ingen lön. De svalt, fick tigga till sig mat, eller odla potatis där de fan en smula jord. Hade svenska lärare gjort så?? Jag hoppas ju, men hade vi?

Det kräver lojalitet inför något större än en själv för att fortsätta på det viset. Lojalitet rimmar illa med individualism.

Kärlek till sitt folk, kärlek till barn, kärlek till en religion som uppmanar dig att göra det som är rätt...det finns många slags starka känslor som krävs för att fortsätta bära andra människor på axeln utan att få något tillbaka.

Sverige vill väl egentligen skapa ett samhälle där dessa starka känslor inte längre behövs, räcker gott och väl att folk har kärlek åt en själv och staten driver kallt sina tjänster åt folket. Så har vi uppdelad vår ansvar för varandra. Välfärdssamhället skapar paradoxalt nog ett egoistiskt sätt att tänka, dina problem är just dina problem.

Har hört en invandrarkvinna som talade om hur märkligt det var när hon delade med sig problem hon haft i sitt privata liv med svenskar, det första de sade var: du måste gå till en kurator! Eller skulle hon söka någon annan form av statlig hjälp. Ifall hon delade med sig sådana problem med folk från hennes land så skulle de snarare söka hjälpa henne på personligt plan, bjuda henne till middag så de får tala med en annan vännina som också haft liknande problem, etc.

Det svenska samhället har skapat små öar, där folk möts ständigt av en kall byråkrati som inte kan ge dem den mänskliga värmen de egentligen behöver.

Därför det är så viktigt för konservativa som fattar sånt här att bygga upp starka familjer. Det ger oändlig konkurrensfördel mot atomiserade liberaler.

Som tonåring var jag på skolresa till London. En klasskamrat tyckte synd om en tiggare och gav honom några pund, för att sedan säga till oss andra att han aldrig hade gjort samma sak i Sverige, eftersom vi ju har en välfärdsstat.

Blir en omöjlig ekvation med en individualistisk välfärdsstat. Skär man ner på det självpåtagna ansvaret lämnar man människor som är beroende av staten i sticket. Gör man det inte får man en budget i obalans.

Nu är ju i och för sig liberaler emot att människor är beroende av staten.

Organismerna i den liberala staten som individen är beroende av är ju företagen mera. Inte staten som sådan, som i den socialistiska staten.

Men man är beroende av försäkringsbolagen, sin bank, en mängd andra saker.

Nu lever vi närmare en socialistisk stat än en liberal och att vi är så individualistiska är en paradox på sitt vis.

Möjligtvis att du bland libertarianer hittar kollektivister som gillar starka familjeband. Bland mainstream-liberaler som L och C är man dock extrem-individualister.

Man är ju som sagt beroende av sitt eget sociala eller ekonomiska kapital.

En kraschad ekonomi, där kanske inte försäkringen gäller eller pensionspengarna försvann, är ju en mardröm för den individualistiska liberalen.

Men det är inte staten som kraschar som i socialismen utan det ekonomiska systemet.

Den konservative är beroende av familjen, som ju även den kan krascha och bli destruktiv.