Citat:
Får väl fortsätta med Springares bok (2)
Samtliga av våra handläggare var för stunden upptagna och ingen av dessa var tillgänglig då.
Följande dag- tisdagen den 15 maj, fick vi reda på att den förhörde mannen hade anhållits av åklagare kvällen före och att en husrannsakan hade gjorts. Senare under kvällen den 14:e hade mannen frisläppts av åklagaren. Misstankarna mot mannen räckte inte till en eventuell häktning och därför inte heller till fortsatt anhållande, tyckte åklagaren.
Utredningsarbetet fortsatte sedan hela tisdagen under ledning av jouren. Tonvikten låg på förhör med anhöriga och bekanta och framför allt eftersök i närområdet efter kvinnan. Jouren hade engagerat polispatruller med hundar för att leta i de närmsta omgivningarna.
Eftersom jag och Jonas följt ärendets utveckling från början, kunde vi se att det utkristalliserade sig en bild av den hörde mannen som gjorde att vi bedömde att vi skulle ta över ärendet i sin helhet under morgondagen. Inte ett spår av den försvunna kvinnan fanns. De massiva sökinsatserna i kvinnans bostadsområde hade inte heller gett resultat. Tekniker var redan engagerade med undersökningar på relevanta ställen.
Onsdagen den 16 maj tog vi över ärendet på grova brottsgruppen. Jag skulle fungera som spaningsledare och Jonas som biträdande spaningsledare. Vi brukade göra så vid större ärenden eller ärenden som kunde bli omfattande.
Förundersökningsledningen låg fortfarande kvar hos åklagarkammaren eftersom tvångsåtgärder hade vidtagits och att mannen fortfarande var misstänkt. Vi lade ut ärendet på en handläggare och knöt några utredare till ärendet. Uppgifter kom också fram under onsdagen att den misstänkte mannen skulle resa till USA med sin fru. Det var en semesterresa som var bokad sen länge och det var inte för att komma undan rättvisan. Jonas tog kontakt med den operativa avdelningen, som ansvarar för eftersök av försvunna personer.
Han säkerställde med ett befäl att de prioriterade eftersöket av den försvunna kvinnan runt i det villaområde där hon bodde. Jonas fick garantier om att man prioriterade detta och att man använde sig av den metod som de utbildats för och som användes vid sök i efter personer i terräng. Dessa operationer görs inte av oss på utredningsavdelningen utan organiseras av särskilt utbildad personal på den operativa polisavdelningen. I detta fall låg också ansvaret för eftersöket av kvinnan på den avdelningen.
Ärendet fick en ny åklagare som förundersökningsledare. Det var kammaråklagare Åsa Hiding. Det störde oss ändå att den misstänkte skulle kunna vara borta ett par veckor i USA. Men det beslutades inte till att han skulle anhållas. Vi stötte och blötte med åklagaren. Vi var inte säkra på att gränspolisen i USA skulle skicka tillbaka den misstänkte om vi begärde det och så vidare. Nya uppgifter kom in kontinuerligt och till slut kom vi överens om att anhålla mannen. Åsa Hiding anhöll den misstänkte och vi började dra i kontakter med USA och gränspolisen där. Vi fick bekräftelse på att den misstänkte och hans fru satt på en flight och vi meddelade gränspolisen på flygplatsen där de skulle landa att mannen var abhållen för människorov. Under torsdagen meddelades det från USA att man plockat in paret och vägrat låta dem komma in i USA. De fick sitta i förvar i ett dygn varpå de skulle skickas tillbaka till Sverige med ett flyg som skulle anlända till Arlanda lördagen den 19 maj. Som officiell orsak för att inte släppa in mannen och hans fru i USA, angav flygplatspolisen att de inte fyllt i sina ESTA-dokument korrekt.
Samtliga av våra handläggare var för stunden upptagna och ingen av dessa var tillgänglig då.
Följande dag- tisdagen den 15 maj, fick vi reda på att den förhörde mannen hade anhållits av åklagare kvällen före och att en husrannsakan hade gjorts. Senare under kvällen den 14:e hade mannen frisläppts av åklagaren. Misstankarna mot mannen räckte inte till en eventuell häktning och därför inte heller till fortsatt anhållande, tyckte åklagaren.
Utredningsarbetet fortsatte sedan hela tisdagen under ledning av jouren. Tonvikten låg på förhör med anhöriga och bekanta och framför allt eftersök i närområdet efter kvinnan. Jouren hade engagerat polispatruller med hundar för att leta i de närmsta omgivningarna.
Eftersom jag och Jonas följt ärendets utveckling från början, kunde vi se att det utkristalliserade sig en bild av den hörde mannen som gjorde att vi bedömde att vi skulle ta över ärendet i sin helhet under morgondagen. Inte ett spår av den försvunna kvinnan fanns. De massiva sökinsatserna i kvinnans bostadsområde hade inte heller gett resultat. Tekniker var redan engagerade med undersökningar på relevanta ställen.
Onsdagen den 16 maj tog vi över ärendet på grova brottsgruppen. Jag skulle fungera som spaningsledare och Jonas som biträdande spaningsledare. Vi brukade göra så vid större ärenden eller ärenden som kunde bli omfattande.
Förundersökningsledningen låg fortfarande kvar hos åklagarkammaren eftersom tvångsåtgärder hade vidtagits och att mannen fortfarande var misstänkt. Vi lade ut ärendet på en handläggare och knöt några utredare till ärendet. Uppgifter kom också fram under onsdagen att den misstänkte mannen skulle resa till USA med sin fru. Det var en semesterresa som var bokad sen länge och det var inte för att komma undan rättvisan. Jonas tog kontakt med den operativa avdelningen, som ansvarar för eftersök av försvunna personer.
Han säkerställde med ett befäl att de prioriterade eftersöket av den försvunna kvinnan runt i det villaområde där hon bodde. Jonas fick garantier om att man prioriterade detta och att man använde sig av den metod som de utbildats för och som användes vid sök i efter personer i terräng. Dessa operationer görs inte av oss på utredningsavdelningen utan organiseras av särskilt utbildad personal på den operativa polisavdelningen. I detta fall låg också ansvaret för eftersöket av kvinnan på den avdelningen.
Ärendet fick en ny åklagare som förundersökningsledare. Det var kammaråklagare Åsa Hiding. Det störde oss ändå att den misstänkte skulle kunna vara borta ett par veckor i USA. Men det beslutades inte till att han skulle anhållas. Vi stötte och blötte med åklagaren. Vi var inte säkra på att gränspolisen i USA skulle skicka tillbaka den misstänkte om vi begärde det och så vidare. Nya uppgifter kom in kontinuerligt och till slut kom vi överens om att anhålla mannen. Åsa Hiding anhöll den misstänkte och vi började dra i kontakter med USA och gränspolisen där. Vi fick bekräftelse på att den misstänkte och hans fru satt på en flight och vi meddelade gränspolisen på flygplatsen där de skulle landa att mannen var abhållen för människorov. Under torsdagen meddelades det från USA att man plockat in paret och vägrat låta dem komma in i USA. De fick sitta i förvar i ett dygn varpå de skulle skickas tillbaka till Sverige med ett flyg som skulle anlända till Arlanda lördagen den 19 maj. Som officiell orsak för att inte släppa in mannen och hans fru i USA, angav flygplatspolisen att de inte fyllt i sina ESTA-dokument korrekt.
Här blir det väldigt virrigt med datum och dagar.
Man funderar på när PS tog över ärendet, om det verkligen var den 16:e?
Kanske var 17:e?
Sitter med pillig mobil nu, svårt att få överblick av texten.
