Nya uppgifter om Estonia - hål midskepps. (2020-09-24)

Jag tror inte han säger att bogvisiret sitter kvar här men jag kan ha missat det: https://m.youtube.com/watch?v=Xl07Y3mDqHo

Hur som helst en mycket stark berättelse. Barney berättar detaljrikt om sina fruktansvärda upplevelser. Det är säkert möjligt att överlevare som honom minns detaljer fel, det vet vi från andra händelser. Men det är också fel att avfärda minnena som värdelösa som inte säger oss något om vad som hände.

Tusen tack för den länken!

Vid ca 41min in i filmen tar han upp det, och även om han inte verkar vara helt säker så verkar han villa minnas att visiret satt kvar. Om jag hörde rätt så säger han "I just got this feeling that it was still on".

Det man inte får glömma är ju det han går igenom när han gör sina iakttagelser. Han kämpar för sitt liv i höga vågor. Han har mer eller mindre några minuter innan blivit väckt där han ligger och sover. Som det skrevs här ovan så ska man inte helt strunta i vittnesmålen men det är viktigt att ta dom för vad det är.

Som jag tolkar Barney så upplever han att visiret måste sitta kvar eftersom fören fortfarande ser ut som en för, hade visiret varit borta hade det inte sett ut som en för utan mer "blunt" som han säger. Alltså trubbigt, eller platt. Eftersom han inte upplever fören som platt måste alltså visiret sitta kvar är hans slutsats och den är rimligt. Dock vet vi inte hur länge han ser detta osv.

Lite senare säger han också att innan Estonia sjönk så stod hon upprätt på botten, vilket är fysiskt omöjligt. Så där kan vi med största säkerhet, enligt mig, säga att han har fel i sak. Hans upplevelse är att fartyget står rätt upp, men det är inte möjligt.

Alla ögonvittnen kan inte ha rätt, så är det bara. Alla upplever saker olika, dels beroende på vem man är men också vart på fartyget man befinner sig osv.

Jag vet inte om han menar att fartyget stod helt rätt upp, men det stämmer väl att aktern hade kontakt med botten innan fören sjönk under ytan?

Angående bogvisiret förefaller det otroligt att det skulle föreligga en konspiration att dölja att det satt kvar vid fartyget när det sjönk eller att det hittades bredvid eller på fartyget, men inte desto mindre finns det sammantaget så mycket berättigade frågetecken kring haveriet att också denna fråga borde övervägas av en oberoende granskare även om huvudfokus borde ligga på mer närliggande oklarheter.

Jag tycker du också överdriver Barneys eventuella förvirring i läget. Han hade varit vaken betydligt mer än några minuter och var tydligt observant. Problemet är de vanliga, dvs att minnesbilder förändras när vi plockar fram dem och att Barney omedvetet kan ha påverkats av sina kontakter med andra överlevande och kunskap om teorier om bogvisiret till att ändra sina minnesbilder. Å andra sidan innebär inte det att det måste vara så.

Konspirationsteorin om att visiret låg ovanpå Estonia och fraktades bort/bärgades därifrån i hemlighet är väl något mindre omfattande än att det sprängdes bort. Den är väl förenlig med det Barney anser sig ha sett.

Fast Barney anser sig dock inte vara det minsta säker på att ha sett bogvisiret på plats, vilket någon i tråden nyligen påstod att Barney vittnat om.
Han vet inte om bogvisiret satt kvar men resonerar som att eftersom han, som har viss maritim kunskap, vet att det var fören som stack upp ur vattnet så borde visiret suttit kvar för annars skulle det ha varit svårt se att det var just fartygets för som stack upp.
Nu vet ju Barney sen över 26 år att det var just fören som stack upp och dessutom finns andra tydliga kännetecken såsom tex skrovets avsmalnande form, det öppna fördäcket, manöverbryggans utstick samt frånvaron av enorma propellrar så att bogvisiret skulla vara avgörande för att Barney skulle förstå att det var fören han såg väger inte särskilt tungt, speciellt inte när det finns flera vittnen som direkt efter förlisningen vittnat om att bogvisiret saknades.

Angående hur Estonia sjönk visar Barney både med fotografier och med handen att fartyget ska ha stått med fören rakt upp ur vattnet, vilket måste vara en felaktig minnesbild.

Ja, rätt upp stod väl inte fören, men exakt hur var det då?

Finns väl inte i slutändan många som faktiskt vittnat att bogvisiret saknades? Det är såklart klart mest logiskt att bogvisiret lossnade, men utredningen var så katastrofal och därför kan ingenting uteslutas än. Någonting döljs, Rockwaterdykningen är ett klockrent exempel på detta! Betongövertäckningen en annan.

Hur det än är har alla sina minnesbilder och rätten att berätta sin historia. Barney minns ju faktiskt korrekt i sammanhanget- det vill säga att Estonia gick ner med aktern först. Och Mikael Öun säger i dokumentären att Estonias för stack upp ”som ett kyrktorn” innan hon försvann ner i djupet. Sen hur pass rakt upp fören stod minns väl ingen av dem exakt. Det var visserligen månsken men inte fullmåne, utan halvmåne, och molnen skymde dessutom månen stundvis. Inte så lätt att urskilja detaljer.

Jag tyckte det var väldigt intressant att höra Barneys berättelse. Det är tyvärr för lätt att snöa in på tekniska detaljer och tidslinjer när man klurar över Estonias förlisning, men när jag hörde hans berättelse påmindes jag om hur fruktansvärt det måste ha varit för de som inte kom ut ur fartyget, och som tvingades inse att ”Nu tar livet slut, jag är fast och kommer att drunkna”. Fullkomligt vidrigt sätt att behöva dö på.

Naturligtvis måste det ha varit fruktansvärt och alla har rätt till sin historia som någon påpekade här ovan. Givetvis ska man ta överlevandes historier på allvar, men när det finns teknisk fakta eller annat som på ett eller annat sätt motbevisar en historia måste man kunna ändra sig.

Det har alltid varit känsligt detta med att ifrågasätta vad överlevande säger eftersom dom var där osv, men det är allmänt känt att vittnen ofta minns fel och den som är stensäker minnesbilder kan ha fel och den som är väldigt vag har rätt osv.

Jag minns inte exakt hur många det är som säger att bogvisiret inte satt kvar på fartyget när det sjönk och det är väl inte så konstigt egentligen när man tänker på omständigheterna.

Den tekniska bevisningen som finns talar entydigt mot att bogvisiret slets loss. Alla skador på bogpartiet talar för det, att bogvisiret låg på en annan plats talar för det, skadorna på bogvisiret talar för det, skadorna på undersidan av rampen talar för att den under något tillfälle slog i förpiken. Det finns minst två vittnen som har sett bogvisiret glappa upp och ev lossna. En ur besättningen (två vittnen hör honom säga det) och en passagerare som har gjort skisser över vad han såg ute på födäck.

Utredningen gjordes dåligt, det är sant, men huvudorsaken lyckades dom fastslå anser jag. Är man inte kopnspirationsteoretiker anser jag att man kan utesluta att visiret satt kvar på fartyget när det gick till botten.

Exakt hur fören stod vet jag inte och det har väl ingen större betydelse, men jag tycker inte Barneys resonemang (dvs att utan bogvisir skulle det inte gå att skilja på för och akter) ger något större stöd för att bogvisiret måste ha suttit kvar när Estonia sjönk.

Vad jag förstår är det 4 personer som observerat att bogvisiret saknades samt 2 som beskriver att de klättrar på rampen innanför vilket bara är möjligt om bogvisiret lossnat.
Utredningens kvalitet påverkar inte vittnenas utsagor gällande bogvisiret och Barneys resonemang om varför bogvisiret borde ha suttit på plats (dvs att utan bogvisir skulle det inte gå att skilja på för och akter) tycker jag inte trumfar vittnesuppgifterna om att bogvisiret saknades.

Mellan 5-8 skrev jag igår, beroende på vad man menar.
(FB) Nya uppgifter om Estonia - hål midskepps. 24/09 - 20
Men även om man tror att alla dessa sett fel eller ljuger så finns det inget rimligt sätt för svenska/finska myndigheter, eller någon annan, att få loss ett 55 ton tungt bogvisir under vatten på ett sätt som gör att det ser ut som att det slitits loss av vågorna. Och definitivt inte på några dagar, eller ens veckor.

Vad gäller Barney, Neuns, m.fl. vittnesmål om att de såg fören resa sig närmast vertikalt mot skyn (”som ett kyrktorn”) så förstår vi alla idag att det inte kan ha inträffat då Estonia var 155 m lång och vattendjupet är ca 80 m. Det är väl närmast ett exempel på hur vår hjärna skapar en bild av ett kaotiskt skeende, något att fästa tankarna på. I det här fallet kan man tänka sig att bilder från WWII-filmer med fartyg som sjunker efter knäckts på mitten av en torped spelar in. En katastrof man själv upplevt har då blandats med bilder av andra liknande katastrofer. Svårigheten för oss som vill veta vad som hände med Estonia är att sortera ut verkliga minnen från sådana som tillkommit i efterhand.