Har gett upp livet - hur hantera det rent praktiskt?

Där har vi svaret!

Därför att det var enda chansen för mig att faktiskt få uppleva en illusion av hur det är att dejta någon. Alla föds tyvärr inte lika snygga och charmiga som du uppenbarligen är.

Men ja, idag gör jag inte så längre, vilket innebär att jag inte kommer någonsin träffa någon i framtiden. Det är just därför jag skulle behöva lite praktiska tips på vad jag kan hitta på i min ensamhet de kommande 40 åren.

Jo, håller med om att det är svaret. Har personligen dock inte orken att utöver mitt jobb, studier och träning bli någon form av superman. Men visst, har ni några förslag är jag öppna för dem.

Jag är verkligen inte vad de flesta skulle anse som snygg, däremot gör jag min grej och bryr mig inte om jag varit singel. Det ger bara mer tid till de saker jag vill göra. Att vara i ett förhållande är inte alltid ingen dans på rosor och gör livet underbart per automatik, tvärtom kan det vara fruktansvärt vilket du hintar om i trådstarten att du upplevt.
Det är bättre att vara singel tills du vet vem du är och vad du vill ha ut av livet, och försöka doppa lite då och då om det är något du känner att du behöver.

Det är just det som är så fantastiskt häftigt som ni andra gör. Ni bryr er inte, ni skiter i och ändå så lyckas ni träffa personer som är intresserade av er. Det är ju grymt. Tyvärr så har jag inte lärt mig att göra samma sak. Eller när jag försöker att inte bry mig så verkar folk undvika mig ännu mer. Jaja, får väl bara lära mig att leva med det. Ja, mina två förhållande kan väl beskrivas som två trauman. Ångrar att jag gick igenom dem.

Men tack för råden.

Det är väl lite det som är grejen gissar jag, de flesta tjejer gillar inte när man är för angelägen för då vet de att de kan få en. Skiter man i vilket blir de oftast lite nyfikna. I mitt fall bara ett kort tag oftast tills de inser vilket ufo jag är 😊
Tråkigt att höra, hade också ett förhållande som tog lång tid att återhämta mig från, men jag lärde mig att jag hellre lever ensam än i ett förhållande bara för sakens skull. Jag hoppas att du fokuserar på dig själv ett tag och sätter dig själv i första rummet, gör saker du tycker är kul, spendera tid och pengar på dig själv och försök att inte tänka att nån brud är lösningen på något.

Jo, precis. Det är det som tanken med mitt nya liv. Allt fokus på mig och sluta bry mig om förhållanden och vänner. Tycker dock ensamhet är ganska jobbigt i längden, men får som du skriver försöka hitta på saker att göra. Ska nog resa lite i sommar (själv såklart) och se vad som händer.

Tyvärr vet jag inte riktigt vad exakt jag tycker är roligt. Mycket frustration håller på att bygga inom mig dessutom. Har aldrig varit en aggressiv kille förut men det har börjat rinna över på senare tid, vilket är skrämmande. Idag skällde jag ut en busschaufför som inte stannade på busshållplatsen. Helt sjukt egentligen. Känner skitmycket ångest över det.

Jag förstår hur du känner, jag hade helt ställt in mig på att leva ensam resten av livet och var helt nöjd med det. Komma hem när jag ville utan massa frågor, kunna åka iväg när och var jag ville, spendera mina pengar som jag ville eller bara ligga i sängen en hel helg och bara gå upp för att ta emot pizzaleveransen. Men så en dag ändrades det när jag träffade någon och det var en svår omställning i början. Jag var 38 då och letade inte allvarligt efter någon. Hade det inte varit för att den här personen är så jäkla fantastisk hade jag hellre fortsatt leva som ungkarl.

Busschauffören kommer säkert över det snabbare än du, så gräm dig inte över det. Men oftast så kan de kännas bra att säga eller göra något snällt mot någon annan även om det är av helt egoistiska skäl, så varför inte säga något snällt till nästa busschaufför, även om du måste hitta på något? Eller ge en komplimang till en tant på stan eller nåt. Prova så kanske lite av bitterheten släpper.

Eller så försöker du jobba mot något som är större än dig själv? Svårt att hitta mening i livet genom att enbart fokusera på sig själv. (om man inte är narcissist dvs.)
Det skulle kunna vara lite allt möjligt: engagera sig politiskt, bli kapitalist och investera i infrastruktur, utforska spiritualitet och evangelisera etc.
Är väl inte det lättaste att hitta sitt livsuppdrag, men jag tror att alla människor har något innerst inne.
Du har aldrig experimenterat med psykadeliska?

Shit, hur träffade du henne? För mig är det helt främmande att träffa någon utan att ens försöka, förstår själv inte hur det skulle gå till då jag aldrig upplevt det.

Tack. Ska försöka göra något snällt nu i helgen kanske. Det var faktiskt första gången jag skällde ut en främling. Aldrig gjort någonting liknande förut, måste vara väldigt mycket aggression inom mig.

Btw att sluta att bry sig är faktiskt en ganska skön frihetskänsla. Jag kan faktiskt lägga ner mer fokus på jobbet och plugget och sedan chilla med en pizza här hemma. Låter ganska bra trots allt.

Inte ett enda gott råd har du fått! Folk bara hatar dig och rackar ned på dig. Fy skam. Själv gjorde jag liknande erfarenheter som ung och tror jag kan hjälpa dig. Lyssna!

Om du är som jag var som ung så är det hur lätt som helst att skaffa flickvän och manliga vänner också. Att du misslyckas beror på sociala och sexuella hämningar i dig själv. Du tar inte emot det som bjuds. Du är desperat och deprimerad. Om flickorna får det intrycket kan de inte ta dig för att det krossar deras ära. De vill inte ha skräpet som alla andra har vrakat. Då hjälper det inte hur bra du objektivt är. Även om du inte har vrakats av en enda utan bara varit blyg och nu blivit desperat så tror flickorna att du har vrakats av alla. De tar för givet att du har försökt alla men fått nej överallt.

Lösningen är att sluta sträva så hårt för att skaffa flickvän. Hitta något du gillar och njut livet. Det bästa du kan göra för att få flickvän är att må bra, vara glad och munter. Men se till att du färdas där du råkar många tjejer. Skola och arbetsplats är bäst för att träffa tjejer. På Uni tog jag biokemi bara för att träffa dem. På labbet var det massor av härliga tjejer. Jag visade inget särskilt intresse för dem och tog inga initiativ. Bara tittade nyfiket på dem i bland och log vänligt men lite blygt. Den kvinnliga labb-assistenten som hjälpte oss, en snygg härlig blondin, blev alldeles tokig. Hon kastade sig över mig och nästan våldtog mig. Hon kom till mig en dag och berättade att hon egentligen var sjuk men hade kommit ändå! En annan tjej där log mot mig och böjde sig fram för mig så jag fick se hennes stora tuttar under blusen. Hon hade inte BH på sig. Flera andra uppvaktade mig. Det var bara att välja och vraka.

Men nu gäller det att inte gå fel. Det verkar som om du kan ligga med alla dessa flickorna genast, eller hur? Men det kan du inte! Du ska INTE försöka förföra dem, det är ett stort misstag. Var bara vänlig och social, ta ett litet steg i taget och lyssna på responsen. Samtala med dem, var nyfiken, berätta något om dig själv, skämta och lek med dem. Jag frågade tjejen på labbet: Ska vi slå följe hemåt när vi är färdiga? Vänta på mig, jag kommer snart. Så följdes vi åt hemåt från uni. Samtalade vänligt och lät henne lära mig känna. Så skiljdes vi. Jag föreslog inget, sade bara att vi ses på labbet nästa vecka. Hon log mot mig och jag kramade henne. Så gick jag men vände mig om efter ett tag, och hon vände sig också, jag vinkade till henne och hon vinkade tillbaks.

Snart hade jag flickvän, kärlek och lycka. En annan gång jobbade jag i ett stort IT-företag. Alla tjejerna där var vilda. Du förstår att tjejerna planerar att träffa någon på uni eller arbetsplatsen. Där är de 100 % öppna för närmanden. Bland Securitas-tjejerna som höll vakt var det flera blonda skönheter och jag fick vem jag ville. Trots att jag själv inte är snygg. De var så kåta och det var inte mycket konkurrens från IT-nördarna. Men igen måste man hantera dem rätt, inte förföra, inte vara desperat, inte påflugen. Bara vara kompis med dem i början och låta dem driva det vidare. Bli bara inte bitter och uppskjut allt för länge. Då tror de att du inte är intresserad.

Som sagt är det lättast att träffa någon på uni eller arbetsplatsen. Men nu är våren här och det är bara att jogga ut i parken så möter du joggande tjejer. De är inte bara där för att jogga utan även i hopp om att träffa en kille. Inte alla, men många. De är öppna för närmanden. Försök möta hennes blick, utväxla leenden, säg något skämtsamt. Kanske stannar hon för att fråga vad du sade, då har du henne. Men det bästa är att gå till henne när hon har stannat för att vila och töja. Det är svårare i parken än på uni eller jobbet men inte alls omöjligt. Men där är det viktigare än någonsin att du inte försöker förföra. Om hon frågar vad du vill är det bara att säga som sant är att du söker flickvän. Öppenhet och ärlighet är väldigt bra och tjänar din sak.

Vill hemskt gärna hitta det där "större än sig själv"-målet. Jag är inte intresserad av politik längre och religion har jag inte testat. Vet inte riktigt var jag ska börja där. En del av mig skulle vilja bli egenföretagare, men har inga bra affärsidéer tyvärr.

Nej, aldrig använt. Eller gräs några få gånger i mitt liv. Men aldrig trippat. Alltid varit en dröm dock, känns som att mitt psyke skulle behöva en rejäl omgång för att få insikt i vad som försiggår inom mig.