Har gett upp livet - hur hantera det rent praktiskt?

Tja!

Jag är en man runt 20-30 år som saknar vänner och ett socialt liv. Jag har haft två förhållandena mitt liv som var väldigt destruktiva och kortvariga. Att som kille skaffa tjej är ett heltidsjobb där mycket förnedring och misslyckande ingår. Man ska ha tinder, Badoo och hela det köret, försöka prata med så många tjejer som möjligt, inte ha några krav som kille eftersom utbudet redan är så skralt. Vara rolig, trevlig, glad och framåt konstant 24/7 i det verkliga livet också.

Jag har redan ett heltidsjobb och studerar på deltid, så är inte längre intresserad av att jobba dag och natt för att få kontakt med någon. Känner att det är tillräckligt att jag jobbar och studerar för att kunna träffa någon. Läser ofta här på Flashback och Familjeliv om tjejer som klagar över att sin kille spelar för mycket TV-spel, är fet, lat eller missbrukare. Jag är ingetdera och lyckas ändå inte skaffa tjej. Jag gymmar i princip varje dag, jobbar och studerar, är framåt och har egen lägenhet och sparande. Uppenbarligen räcker inte det för att varken få tjejer eller vänner och nu har jag helt enkelt fått nog. Från och med nu kommer jag bara tänka på mig själv och accepterar att jag aldrig kommer ha en vän eller ett förhållande i framtiden.

Har ni några tips på vad man kan göra rent praktiskt för att klara av situationen? Om allt går rätt så kanske jag lever tills jag är 70-80-90 år, så jag har lång tid kvar att leva (bortsett från eventuellt självmord i framtiden). Hur ska man fördriva tiden i ensamhet? Är det full fokus på en hobby eller att resa som gäller? Hur klarar ni av ensamheten?

Hur svårt är det att gå ut? Har du ingen kontakt med någon?

Du kan få hyra min tjej. 10k/månad exklusive driftkostnader. Mvh

Var med om en skön figur härom dagen. Stod i vanlig ordning och väntade på bussen hem efter en dag på bruket. Jag står ensam vid busshållplatsen. Plötsligt kommer en välklädd kille i min egen ålder till busshållplatsen. Han kommer närmare och närmare, och även om det inte skulle varit coronatider skulle detta avstånd han nu stod jämte mig och smilade mot solen vara anmärkningsvärt. Jag tittar på honom, han står kanske 50cm ifrån mig på en öde busshållplats. Han vänder samtidigt blicken mot mig och hans mungipor går bokstavligen från öra till öra, aldrig sett någon le se så brett. Jag blir såklart konfyst, vänder bort blicken, men tänker vafan är det frågan om. Så jag tittar på honom igen, får samma leende tillbaka. Han säger på bruten svenska "Jag gilla sommar". Och på den vägen vart det, vi snackade hela bussresan hem. Han kom från Pakistan och var trevlig.

Bli den figuren.

Du och andra verkar blanda ihop tjejskaffande och jobbskaffande - "här är mitt CV och mina meriter, jag är kvalificerad, anställ mig annars är ni dumma i huvudet".

Du klarar dig utan meriter när det kommer till tjejer, det du behöver är utstrålning, intresse för deras liv och någon slags humor.. eller bjuda på sig själv så att säga.

Du verkar ju rätt nöjd med situationen och du verkar ju ha ett välfungerande liv i övrigt. Jag antar att du har vänner som du umgås med också?

😂😂😂

TS jag tror du tänker för mycket. Alltså du oroar dig för hur det kommer bli när du är 70. Du måste förstå att ju mer du forcerar det desto mer av en självuppfyllande profetia blir det. Det märks på dig, hela din energi att du söker, förstår du? När du jagar någon betyder det att någon håller på att springa. Law of attraction. Så hur ska du spendera din ensamhet? Definitivt inte genom att tänka svartvitt att om du inte får en tjej/vänner så ska du ”minsann aldrig mer ge livet en chans” eller vad du nu skrev. Försök att öva dig på att vara flexibel, tänk inte på vad som kommer hända för du har ingen aning alls. Det enda du vet är att du kommer dö. Så istället för att försöka hitta meningen med livet så försök hitta det som ger mening just nu. Vem är du bakom alla sociala normer som ställer krav på hur man ska vara en godkänd människa? Om du bodde i vildmarken hur hade din personlighet utvecklats då?

Är du kanske lite neurotisk? Alltså i personligheten. Känner du dig ängslig ofta? Neurotism är en av de sämsta personlighetsdragen men kan användas till en enorm styrka. Ex du har en föreläsning och 90% av dina elever tycker du är grym. Men det enda du tänker på är ”fan tyckte inte 10% om mig?”. Neurotikerns styrka ligger då i hur han agerar efteråt. Antigen kan han ge upp och säga inget är värt ändå. Eller så kan han säga ”jag ska fan ta och visa resterande 10% att de hade fel”
Allt handlar om perspektiv. Försök öka din ”openness” genom att vara mer flexibel överlag och genom att ex testa nya saker som du aldrig gjort. Något riskfyllt. Något som tar dig till nästa nivå.

Fick vicka på stolen och ta några djupa andetag för att läsa ditt självömkande pissinlägg just därför att det är ett perfekt exempel på hur illa det är ställt hos dagens svenska män. Föreställ dig att en gammal viking som hade klubbat ner fiender i snö och 20 minusgrader och levt nära svältgränsen hade fått läsa ditt inlägg och veta att det var en ättling till honom som hade skrivit hur han gett upp på livet och talade om eventuellt självmord eftersom han hade så svårt att få en tjej och kände sig lite ensam och uttalade sig som fruntimmer "Känner att det är....".

Usch. Ditt problem består naturligtvis att du är en pissfragil liten vekling och bör skaffa dig något riktigt livsmål istället för att försöka finna den meningen genom någon annans liv och i synnerhet genom något så intetsägande som en kvinna.
Kvinnor vill bli del av en mans livsresa, som är på uppdrag med att utföra någonting. De vill inte ha en man som kommer in i deras liv och blir en del av deras.

När du skaffar dig någon större drivkraft att kliva upp ur sängen på morgonen än att finna en kvinna och leva ett svenssonliv med egen lägenhet, så lär kvinnorna vilja bli en del av ditt också.

Det är svårt att skaffa vänner i Sverige, speciellt som vit man. Men, det är inte helt omöjligt. Du har redan inga vänner och inget socialliv. Du har inget att förlora på att utforska nya sätt att vara bland människor. Ändra din personlighet, det går om du är villig att lida och belöningen är att du kan välja och vraka när det gäller vänner.

Vi hoppas att du har lärt dig några läxor.

Om det är så och du har gjort som du har beskrivit så bör du rent logiskt ha flickvän, annars kan det vara din hypotes som det är fel på.

Jag känner att heltidsonani ska leda till VD-posten på Apple. Jag väntar på mail från Apple som kommer när som helst nu.


Bill Gates fru som har allt hon kan önska sig klagar på Bill Gates. Att lyssna på kvinnors klagomål leder dig bara ner i ett svarthål av ångest.

Att gymma, jobba och studera är minimum. Om jag ska få ligg för varje gång jag gymmar, så är universum skyldigt mig ca 30 ligg sen nyår.

Det är nog dags för dig att sluta vara så jävla fokuserad på dig själv hela tiden. Försök att ta dig ur ditt eget huvud.

Du vill fortsätta exakt som du gjort hittills, men kräver att resultaten du hittills fått ska på ett magiskt sätt förändras. Det enda tipset är att sluta med magiskt tänkande.

Det är väl ungefär då man brukar träffa någon, är min erfarenhet. När man slutar att överhuvudtaget tänka på att träffa en kvinna och bara ägnar sig åt fritidssysslor med killkompisar, när man inte jobbar alltså. Strunta i gymmet och hitta några roliga fiskekamrater istället. Jag misstänker att ditt problem bottnar i din upplevelse av din egen manlighet, och det är inget du löser genom att lyfta hantlar framför en spegel till Beyonce på högsta volym. Hemvärnet är däremot bra, det är en manlig miljö och en meningsfull gemenskap. Kvinnor kan sniffa sig till desperation på mils avstånd. När du blir mer oberoende blir du automatiskt mer intressant.

Helt off topic, men kom att tänka på en dikt av Verner von Heidenstam:

Lyckan är ett kvinnligt smycke.
Stränga gudar, hårda öden och av bröd ett sparsamt stycke, det är liv för män.

Vackert ändå.

Ingen kommer och knackar på dörren och ber om att få sära på benen för dig.
Men varför så fokuserad på att en kvinna ska göra livet bättre för dig, lev ditt eget liv och gör saker du tycker är roliga så löser det sig kanske när du minst anar det, eller så gör det det inte och det är väl lika ok?
Att forcera fram en flickvän kan du ju säkert göra men du beklagar dig över att behöva ha Tinder, Badoo och hela det köret, men har du provat? Jag avskyr Tinder men det finns säkert andra vägar för dig, när du slutar osa av desperation och självömkande.

Du är något på spåret med beslutet att leva för dig själv, fortsätt på det spåret så ska du se att det säkert blir lite lättare.