Citat:
Någon som INTE håller med?Visst finns det vänsterrasister och högerrasister, liksom liberalrasister. G-P-rasismen är ju mer specifikt ett fenomen som kartlagts i tråden sedan länge. Alltså det explicita eller implicita monopolanspråket för judisk identitetspolitik. En bokstavlig super-, extra- eller metarasism som ibland uttalar, ibland underförstår att det här med etniskt särintresse är något som är haram för alla utom den ingruppen.
För inte är det någon som tror att Håkan tycker att allt lobbande mot antisemitism är "farligt"? Eller att den "politiska kampen" för Israel måste "sluta illa" bara för att den handlat om etnicitet och nationalism? Och om detta namngivna etniska särintresse är G-P-legitimt, följer ju att andra etniska särintressen och etniska nationalismer också principiellt bör vara det. Att riktade åtgärder mot svenskfientlighet kan vara nödvändiga, liksom mot islamo- eller afrofobi. Att det rentav är farligt att dubbelt osynliggöra svensketnisk utsatthet genom att å ena sidan överflödande varna för antisemitism, samtidigt som den specifika representationen för svenskar och andra beskrivs som roten till konflikter och hat. Bostöms uppmaning till icke-identitspolitik leder till fortsatt tystnad och verklighetsförfalskning.
Metoden Boström använder i texten är för övrigt den som i en annan variant beskriver SD som ett parti som hetsar fram och profiterar på invandringsrelaterad oro i samhället. SD-anhängaren reagerar då med att SD tvärtom är ett resultat av samhällsutvecklingen, en reaktion mot verkliga problem.
Det finns ingen principiell skillnad mellan att betrakta SD som en - illasinnad! - fabrikation och att göra gällande att identitetspolitik är ett hittepå som förgiftar och fragmenterar samhället. Och den som menar att SD/invandringskritik är ett emergent fenomen från invandringens problem och inte dess orsak, måste vara beredd att se på identitetspolitiken på samma sätt; som något som fundamentalt, primärt präglar mångetniska system, inte något som sekundärt introduceras och därmed kan låta bli att introduceras, om bara viljan finns.
Identitetspolitik är en aspekt av mångetniska stater. Duh.
Det är här det blir intressant vilken stack strået dras till. Den fantastiska, lika rasistiska fiktionen att det går att skapa en ny, postidentitär Färgblind Människa (lat. Homo Dyschromatopsiensis), fast alltid med minst en undantagskategori övermänniskor. Eller den evidenbaserat allmänmänskliga stacken som förstår alla etniska, exkluderande kollektiv som individens universella behov och rättighet. Och har ett mer sofistikerat historiskt perspektiv än detta:
För den generation som upplevde Första världskriget var det tvärtom de mångkulturella imperiernas förtryck av de små nationerna som sågs som ett hinder, folkrätt som ett frihetsprojekt. Nationalismen betraktades som en definitionsmässig kompromiss med gränser att tvista och förhandla om, något det med fördel gick att folkomrösta om. Demokrati var en aspekt av nationell suveränitet och folkrätten, inte dess antites som i dagens liberala värdegrund.
Märkligt för övrigt att Boström skriver om det i Sverige historiskt vanligt förekommande "N-ordet". Det ordet var i en svensk kontext "neger" som direkt motsvarar "negroe" - ett ord som Martin Luther King använde. Ett antikverat ord som i vulgärhistorierevisionismen blivit synonymt med "nigger". Ett exempel på hur historiska falsarier anrikas och dess medföljande skuldanspråk därmed förräntas för varje tafatt generation som vägrar att säga ifrån och vara sin egen nogräknade advokat.
För långt, läste inte: Håkan Boström varnar för risken för en rekyl av svensk identitetspolitik. Det är den avsikt läsaren bör ta ställning till, inte om man sympatiserar med "vänsterns" identitetspolitik.
För inte är det någon som tror att Håkan tycker att allt lobbande mot antisemitism är "farligt"? Eller att den "politiska kampen" för Israel måste "sluta illa" bara för att den handlat om etnicitet och nationalism? Och om detta namngivna etniska särintresse är G-P-legitimt, följer ju att andra etniska särintressen och etniska nationalismer också principiellt bör vara det. Att riktade åtgärder mot svenskfientlighet kan vara nödvändiga, liksom mot islamo- eller afrofobi. Att det rentav är farligt att dubbelt osynliggöra svensketnisk utsatthet genom att å ena sidan överflödande varna för antisemitism, samtidigt som den specifika representationen för svenskar och andra beskrivs som roten till konflikter och hat. Bostöms uppmaning till icke-identitspolitik leder till fortsatt tystnad och verklighetsförfalskning.
Metoden Boström använder i texten är för övrigt den som i en annan variant beskriver SD som ett parti som hetsar fram och profiterar på invandringsrelaterad oro i samhället. SD-anhängaren reagerar då med att SD tvärtom är ett resultat av samhällsutvecklingen, en reaktion mot verkliga problem.
Det finns ingen principiell skillnad mellan att betrakta SD som en - illasinnad! - fabrikation och att göra gällande att identitetspolitik är ett hittepå som förgiftar och fragmenterar samhället. Och den som menar att SD/invandringskritik är ett emergent fenomen från invandringens problem och inte dess orsak, måste vara beredd att se på identitetspolitiken på samma sätt; som något som fundamentalt, primärt präglar mångetniska system, inte något som sekundärt introduceras och därmed kan låta bli att introduceras, om bara viljan finns.
Identitetspolitik är en aspekt av mångetniska stater. Duh.
Det är här det blir intressant vilken stack strået dras till. Den fantastiska, lika rasistiska fiktionen att det går att skapa en ny, postidentitär Färgblind Människa (lat. Homo Dyschromatopsiensis), fast alltid med minst en undantagskategori övermänniskor. Eller den evidenbaserat allmänmänskliga stacken som förstår alla etniska, exkluderande kollektiv som individens universella behov och rättighet. Och har ett mer sofistikerat historiskt perspektiv än detta:
För den generation som upplevde Första världskriget var det tvärtom de mångkulturella imperiernas förtryck av de små nationerna som sågs som ett hinder, folkrätt som ett frihetsprojekt. Nationalismen betraktades som en definitionsmässig kompromiss med gränser att tvista och förhandla om, något det med fördel gick att folkomrösta om. Demokrati var en aspekt av nationell suveränitet och folkrätten, inte dess antites som i dagens liberala värdegrund.
Märkligt för övrigt att Boström skriver om det i Sverige historiskt vanligt förekommande "N-ordet". Det ordet var i en svensk kontext "neger" som direkt motsvarar "negroe" - ett ord som Martin Luther King använde. Ett antikverat ord som i vulgärhistorierevisionismen blivit synonymt med "nigger". Ett exempel på hur historiska falsarier anrikas och dess medföljande skuldanspråk därmed förräntas för varje tafatt generation som vägrar att säga ifrån och vara sin egen nogräknade advokat.
För långt, läste inte: Håkan Boström varnar för risken för en rekyl av svensk identitetspolitik. Det är den avsikt läsaren bör ta ställning till, inte om man sympatiserar med "vänsterns" identitetspolitik.
Citat:
Afabladet går till motangrepp efter Boströms ledare igår. Sedvanligt infantilt snömos levereras självklart, här genom Lina Stenberg.
Två kommentarer. Anmärkningen om att som vit inte sätta sig in i en icke-vit persons situation är ju ren och skär lögn. Vänstern har ju uttryckligen förbjudit vita att agera så. Varje vit som lägger sig till med mångkulturella attribut anklagas direkt för kulturell appropriering. Om en vit skulle erbjudas att översätta en bok skriven av en svart författare så är vänsterrasisterna direkt framme och påtalar det felaktiga i detta. Endast en rasifierad kan och får uttala sig om de rasifierades situation enär de har tolkningsföreträde.
Vad är det vidare för privilegium som GP:s ledarskribenter förväntas ge upp eller dela med sig av? Vilka privilegier har Afabladets skribenter egentligen givit upp? Förvisso är det standard modus operandi för vänstern att aldrig ha sopat rent framför egen dörr då de anklagar andra, men här får Lina Stenberg gärna föregå med gott exempel och avsäga sig sin anställning på Afabladet till förmån för en rasifierad så har hon ja dragit sitt strå till stacken.
Det är synd och skam att repliken på Boströms läsvärda text är så svag och innehållslös att den nätt och jämnt är analyserbar.
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/...smen-for-langt
Två kommentarer. Anmärkningen om att som vit inte sätta sig in i en icke-vit persons situation är ju ren och skär lögn. Vänstern har ju uttryckligen förbjudit vita att agera så. Varje vit som lägger sig till med mångkulturella attribut anklagas direkt för kulturell appropriering. Om en vit skulle erbjudas att översätta en bok skriven av en svart författare så är vänsterrasisterna direkt framme och påtalar det felaktiga i detta. Endast en rasifierad kan och får uttala sig om de rasifierades situation enär de har tolkningsföreträde.
Vad är det vidare för privilegium som GP:s ledarskribenter förväntas ge upp eller dela med sig av? Vilka privilegier har Afabladets skribenter egentligen givit upp? Förvisso är det standard modus operandi för vänstern att aldrig ha sopat rent framför egen dörr då de anklagar andra, men här får Lina Stenberg gärna föregå med gott exempel och avsäga sig sin anställning på Afabladet till förmån för en rasifierad så har hon ja dragit sitt strå till stacken.
Det är synd och skam att repliken på Boströms läsvärda text är så svag och innehållslös att den nätt och jämnt är analyserbar.
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/...smen-for-langt
Manéren är välkända, modus operandi likaså!
Kan det ha någonting med ägarstrukturer och ägarstyrning att göra månntro?
Ja det kan det, naturligtvis, allting annat vore ju konspirationsteorier som heter duga det. Sätten att försvaga kärnfamiljen/arbetarklassen/det traditionella, funktionella vita harmoniska, är lika omfångsrika som sekellång. Feminism, xenofobi, homofobi, normkritik, allas lika värde... listan kan göras kilometerlång.
Önskar man påverka människor och bli framgångsrik, är språket en helt vital del, hos kulturmarxismen är detta en grundidé. Dekonstruera språklig innebörd, skapa nya konnotationer och ordkonstruktioner, anpassa debatten till den egna önskade politiska inriktningen.
Fernissan är något så in i helvetes tunn, det verkliga hatet och den öppna rasismen med dubbla måttstockar lyser starkt igenom. Notera och påtala, klandra den som klandras bör. Vilka som äger vad och med vilka syften är idag inte alls särskilt svårt se, för den som vill och vågar vill säga.
"Fanns det något snusk, någon form av skamlöshet, framförallt i det kulturella livet, där inte en jude åtminstone var delaktig? / Man behövde bara försiktigt skära i en sådan pestböld för att en liten jude, bländad av det plötsliga ljuset, skulle krypa fram som masken ur ett ruttnande lik."
- Ovanstående citat omkring hundra år.
Verkligheten tycks alltmer uppenbart för alltfler ter sig vara antisemitisk, vad ska vi göra åt det? Mer eller mindre verklighet?
