Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

I synnerhet är det mindre ansträngande att uttala nkl [ŋkˡl] än ntl [ntˡl]. De ord där tl inte föregås av något n, t.ex. kittla, sprattla, slutlig, festlig, har väl ingen tendens till [k]?

Har svårt för storesyster som vissa säger/skriver. Hörde det senast idag under skid-VM från Peter Jonsson.

Brist på genitiv-s när man räknar upp mer än en person, är irriterande.
Typiskt exempel: "Harry och Meghans intervju", istället för "Harrys och Meghans intervju".

Jag tror faktiskt att båda är rätt i det här fallet, för "Harry och Meghan" har blivit EN enhet i folks medvetande nu. Ett konglomerat. Ett begrepp.

Jag tycker försvenskad stavning är bättre. Men sedan är det vissa ord som känns bättre att ändra stavningen på. Som fekja. Faka? Det är inte helt klart vad man menar med faka eller fakea. Därför blir det ordet enklare svenskstavat än vissa andra som inte kan läsas fel, de behåller mer gärna sin engelska stavning. Skateboard går bra men skata är en fågel eller skulle man skriva skatea?

Många franska ord har försvenskats. Förr stavades det gratin, inte gratäng.

Vad finns det för svenska alternativ till det mejkar ingen sense som folk säger halvt på allvar, och blank som folk använder som tom. Mitt huvud var alldeles blankt verkar inte betyda flintskallig och blank, utan man menar att det blev tomt i huvudet. Fast antar att tomt inte är det som de vill beskriva, annars hade de sagt det.

Ett ständigt dilemma för oss som vårdslöst slänger anglicismer runt oss. Det blir inte sällan hiskeliga konstruktioner där ändelsen och ordet separeras med kolon. Fake:a, skate:a. Inget jag är stolt över


Svenskans största tomrum är avsaknaden av motsvarighet till makes no sense

På andra plats kommer numb. Avtrubbad är inte riktigt samma sak.

Det går inte ihop.

Domnad brukar jag säga. Eller avdomnad, alltefter sammanhang.

Det ordet har jag nog aldrig känt något behov av att uttrycka. Vilken typ av sammanhang? Utled på något, överstimulerad?