Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Om det är en mental känsla då?

Bättre att skriva fejka och skejta. Inte konstigare än att skriva tejp och strejk.

Jag är inte så bekant med det tillståndet. Typ I feel so numb, eller?

Jag känner mig helt borta.

Man får laga efter lägligheten, ibland passar ”det är inte rimligt”, men är det om något som en person säger kan exempelvis ”du pratar i nattmössan” passa, osv.

Jag vet att det är bättre egentligen, men det känns som en slippery slope. Om jag börjar vem vet då var det slutar? Slippery slåvp?

Eller sluttande plan.

Strejk är väl ett svenskt ord dock, det heter strike på engelska. Vi skriver ju inte strajk.

Vi skriver kanske strajk om det gäller strike i sportsammanhang.

SAOB skriver:

”Jag minns den tid då .. (ordet strejk) ännu av många uttalades såsom det länge skrevs: strike, tvåstavigt.” EHTegnér i LundagKron. 1: 464 (1918).

Då kan man skriva "fejka" utan problem, om man nu gjorde samma sak i början på 1900-talet. Man behöver inte skriva fake:a.

Annars finns en del svenska ord som stavas så, nej, hej, mejeri, ejder, osv. Finns säkert många fler men kommer inte på mer på rak arm.

Just det är ju ett av de starkaste bevisen för att genitiven egentligen inte finns i svenskan, åtminstone inte som ändelse. I genitivstarka språk hade man aldrig accepterat att bara ena namnet böjts.

kungens av Danmark karameller är korrekt sett till genitiven, men kungen av Danmarks karameller är rätt enligt moderna svenska språkregler, och de flestas språkkänsla. Då får man dock roliga fall där normalt oböjliga ord kan tillfogas ändelser, som t.ex. katten där bortas svans.

Kan inte alls hålla med dig om det. Om du tänker dig ett företag som heter Pettersson & Bendel, menar du då att »genitivstarka« språk tvingar in ett genitiv-s bakom såväl Pettersson som Bendel? I så fall gör de våld på verkligheten och jag kan inte se att det skulle utgöra någon skillnad för lösare sammanhållna enheter.


Samma sak här, produktnamnet är alla orden och »kungen« har ingen särställning i den sammansättningen.


Det ger ju en lite naiv känsla med starkt vardaglig talspråksprägel över detta.

Jag vet inte om de gör det just i företagsnamn, men om man nämner två personer, så kommer språk som latin och polska att tillfoga varje person en genitivändelse. I svenskan sätter man normalt bara på sista personen. I polskan sätts även förnamnet i genitiv, om man t.ex. säger Peter Johanssons bil, som då blir Peters Johanssons bil.
Dumt exempel då det är ett produktnamn, men principen kvarstår.
Visst, men språk innefattar ju också talspråk. I skrift heter det svansen på katten där borta.