Citat:
Ursprungligen postat av
Dinpappastjej
Jag är alldeles säker på att han hade vänner som han kunde gå till om han hade velat öppna upp sig. Det märks också väldigt tydligt genom med vilket engagemang hans kompisar och hans bror har sökt efter honom. Men de är inte givet att man vill berätta och tynga andra med sina sorger.
Fiender som du skrev i tidigare meddelande vet jag inget om. Han dejtade flitigt och relationsdrama kan ju givetvis uppstå.
Jag är inte chockad längre, var det i november vid hans försvinnande. Men trodde aldrig han skulle hittas. Däremot hade jag verkligen hoppats på att någon gång, när allt detta var bakom oss, få springa på honom av ren slump på stan och titta in i hans klipska gröna ögon igen.
Det hade han säkert, menar bara att han kanske var en sådan som höll upp en mask och inte ville prata om ”jobbiga saker”. Detta är ju något som är särskilt vanligt bland män, att man inte söker hjälp och känslomässigt stöd. Kanske är därför de dominerar självmordsstatistiken.
Han dejtade flitigt säger du. Var han desperat efter att hitta en seriös flickvän? Tänker att han kanske kan ha träffat någon han ville vara med och så uppstod något där som drev honom till självmord eller så led han väl av psykisk ohälsa, i sådana fall. Det märks inte alltid.
Mamman verkar tro att någon/några har mördat honom men det kanske är för att hon inte vill ta in att hennes som faktiskt kan ha valt att avsluta sitt liv helt på egen hand. Hur går dina tankar kring mord/brott?
Vad trodde du först när du fick höra att han var försvunnen? Var självmord första tanken?
