Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Går det inte att ändra på vissa saker eller så ang sysselsättningen.
Men det kanske inte är så enkelt, Drömma kan man ju alltid som sagt.

Just nu drar de ner på sysselsättningen, dels för att spara pengar och dels pga corona. Men drömma kan man alltid.

Generellt tips till alla Aspergare: våga vara "konstig" och gör saker som ni vill Dom flesta av oss är ju extremt "jävla knäppa" aka. rationella och vågar gå sin egen väg, helt enkelt.

Tom. mina kompisar tyckte jag var konstig då jag rökte samtidigt som jag borstade tänderna. Det blir en ganska god smak, kombinerat. En del röker EFTER dom borstat tänderna. Verkar dumt, och slöseri med tid. Det är väl inget att rekommendera att göra dagligen, men ändå.

EDIT Jag är inte sk. "rökare", men röker i vissa perioder i livet. En gång i ett land där jag inte kunde få tag på snus, annat än kompisar som skickade. Då blev jag tyvärr beroende, men det löstes snabbt.

Det låter ju bra. Men är man vänner bör man väl ses någon gång i veckan eller i alla fall en/ett par gånger i månaden? Om jag inte träffar en vän på flera år skulle vänskapen tyna bort och det skulle bli konstigt att ses igen. Men vi är ju alla olika. Jag har alltid haft väldigt få vänner som jag träffar ofta.

När jag var inneliggande för psykiatrisk vård så fick jag diagnosen asperger. Ingen aning vart denna kom ifrån och fick inte heller svar från läkaren vart denna diagnos kom ifrån. En remiss skickades till vuxenhab men gick tillbaka då dom ansåg att dom inte kunde göra mer.

När jag var mindre / tonåring gjorde dom tusen utredningar på mig och kom aldrig överens om vilken diagnos jag faktiskt hade så till slut sa dom tack och hej här har du lindrig utvecklingstörning vi har ingen aning.

Sen dess har jag kämpat på själv i 10+ år utan att fatta vad som är fel med mig och utan att få hjälp utan blir bara kastad som en gummiboll som dom inte vet vad dom ska göra med.

Och sen kom denna diagnos upp i journalen. Ingen kan svara på vart den är hämtad mer att den är hämtad och stämmer eftersom den är i journalen och jag har rotat igenom journalen och inte hittat att en psykolog gjort den bedömningen.

Men fine, jag har asperger. Hur ska jag tolka detta då?

För jag har ingen större aning vad asperger innebär. Jag har svårt att få vänner och jag lägger bara ner tid på få människor som jag kan läsa av och lita på. Jag tappar lätt vänner för att jag blir missuppfattad. Jag älskar att vara ensam, men att träffa folk som jag känner är också kul men jag blir trött. Jag kan laga mat, städa, klä på mig, duscha. Jag har jobbat med kundtjänst utomlands där jag fått en skift ledar roll. Klarade dock inte av detta då min depression blev så pass dålig. Vissa kan se mig lite udda då jag tycker om att ta lite tid på mig att svara och gärna svarar med ett genomtänkt svar. Jag tänker mycket och har många tankar och jag försöker vara mig själv och inte andra men min självbild är usel.

Så. Vad ska jag förvänta mig med denna diagnos?

Jag har kompisar online men inte en enda jag träffar. Jag har sambon. Är jag jätteautistisk el nåt? (Skojar, alla är vi olika)

Samma här. Inga egentligen sen barndom/tonår då vi bodde nära varandra. Det där beror ju lite på hur man bor också. Ju större avstånd (från bonnhåla -> stor stad -> världen) desto svårare är det ju att träffas. Nu med SMS osv. är det rätt hopplöst då många kan Short Message Service:a i ca. 1-8 månader om att träffas (stressade) i någon timme.

Nä, vi är rätt knäppa allihop. Vänskapen är inte något som försvinner. Den finns där. Men "folk" försvinner utomlands, är i Sverige ett tag, skaffar barn, tar 20 års timeout i radhus osv. Jag tar egna timeouter på allt från en vecka till månader. Vem orkar med folk HELA (då räknar vi in barn) tiden? Ingen tror jag, men "dom" håller på ändå verkar det som.

Kanske borde skriva något i denna tråden. Har ju haft diagnosen sedan ca 2005. Fick den i vuxen ålder. Just nu kommer jag inte på vad jag ska skriva eller klaga på. Men att klaga hjälper ju ändå inte. Allt känns konstigt som vanligt men samtidigt har det skiftat så extremt genom åren. Återkommer om jag orkar eller om det känns någon mening med det. Är så trött psykisk och ofta känns allt meningslöst.
Är mer rädd för livet än döden. Känner mig så annorlunda mot andra människor. Ha det bra ni med autism/ asperger.

Vill du inte träffa folk eller funkar det inte bara?


Jag kan tycka det börjar bli jobbigt om man träffas varje dag konstant, då orkar jag inte. Men ses flera gånger i veckan är inga problem. Klart ibland tröttnar man och tar timout några veckor
Ses man inte på flera år så är vänskapen död, har några sådana nu. Tråkigt, men skulle vara jättekonstigt att ses nu. En del skaffar barn och bryter helt, antar att de känner att vi inte har nått gemensamt längre. Barnen är väl hela deras värld nu.

Jag flyttade efter gymnasiet och hade ingen aning om hur man skulle skaffa nya kompisar. Pluggade en kurs med väldigt få föreläsningar, mest hemarbete. Vände på dygnet, gick bara ut när jag behövde. Sen dess har jag flyttat flera gånger till.

Inte mycket nej. Det är en väl beprövad metod som aldrig har fungerat på längre sikt.


Jo. Folk tror man är psykotisk/schizofren för att man äter glass på vintern. Glass är godare på vintern ju. Det passar bättre då. Helst choklad på vintern. Samtidigt sitter andra (extremsportare?) och fryser på uteserveringar ända in i november (respekt!). DET är minsann ok det, eller?

Kul att du har humor i alla fall. Att försöka smälta in i den gråa trista världen är inget för mig. Så får leva som en outsider trots dess nackdelar. Ju äldre man blir ju mer förstår man att folk inte tycker om andra som sticker ut. Vet inte riktigt varför, men samtidigt skulle det vara skönt att bara vara vanlig. Förstår inte varför man kan äta glass på vintern om det är utomhus du menar eller borsta tänderna när man röker. Det gör ju bara att folk tycker du är knäpp och om du gör det medvetet för att sticka ut så gör du ju bara så att personer som har asperger/ autismn ses som ännnu konstigare.