Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Det är du inte vara nej. Det är bara att försöka skita i det så gott det går. Kämpa på! Vi hejar på dig.

"Du ska vara glad att du har ett jobb" - gör väl inte någon glad direkt?

Allt enligt den (i Sverige) väl beprövade "tänk-på-dom-svältande-barnen-i-afrika"-metoden. Den fungerar särskilt väldigt bra, kortsiktigt (i någon timme), på barn kanske. Vet ej.

Det finns många behandlingar att pröva, ect är bara en. Hoppas du hittar nåt.

Tack. Är så trött på allt. Orkar inte med mina vanliga intressen så tiden går väldigt långsamt.

Saknar man jobb o pengar är säkert det väldigt hemskt. Men för mig är det knappast det viktigaste som finns. Hellre fattig och ha ett rikt socialt liv än ensam och rik. ''Får du ett jobb så kommer allting lösa sig'' joo men visst.



Tack

Kom igen nu! Det går att hitta nya. Jag har väl avverkat ett tiotal intressen ganska seriöst och "påtat" med lite andra saker. Dom kommer och går lite. Det verkar trist att hålla på med ett par tre intressen hela livet.

En vän skrev en bra sak till mig, hon är vis: "Det låter bra att du är besatt. Besatta människor brukar få ut mer av livet." Då pratar vi om att vara "besatt" av intressen, och helt uppslukad, bitvis. Inte tänker jag slösa bort mitt liv på att kolla på usla Netflix-serier iaf.

Ett tips är att försöka börja ...öh... kartlägga/bokföra/OCD:a något nytt ämne. Kanske kan du jobba med det senare? Jag förutsätter att du kommer bli expert deluxe på det. Oavsett vad det är.

För mig är det viktigt att sätta begränsningarna tidigt. Annars slutar det med att man sitter med 500+ länkar till ...något... vid varje enskild bokföring. Och det blir helt ohållbart.

Jag hade en gång ett jobb som passade mig perfekt, jag var ensam arkivhandläggare i ett stort arkiv. När man berättar det för "vanliga" människor fattar de inte, de tycker att det låter jättetråkigt.

Sanningen är väl snarare: "Får du ett heltidsjobb, kontorstid kommer ALLT gå åt helvete. I lindrigaste fall märker du det inte själv, men tynar bort." (men passar för vissa, få tror jag, så klart)

Jo:
Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar.
Gå med dem som vill dig väl, även om dina fickor är tomma.



Jag tror jag har ett relativt "rikt" socialt liv. Fast är samtidigt en sk. "ensamvarg" också. Jag har säkert 7-10 vänner som är såna som lär släppa egentligen nästan vad som helst för att hjälpa till om det är riktig kris. När som helst. Detsamma gäller från min sida. Ibland hörs vi inte på något år. Vem orkar träffa/prata med en nära vän varje dag? Det verkar mysko att göra det.

För mig låter det både jättetråkigt och jätteintressant. Det beror ju lite på vad som arkiveras för mig. Jag känner några stycken som jobbar med sånt. Ingen har Aspergerdiagnos, eller är misstänkt direkt. Jag tror dom ...lallar... på. Vet ej numera.

Börja arkivera själv då? Det går att göra gratis, mer eller mindre ju. Vadsomhelst? Löv? Stenar? Kör på.

Det låter som rena drömjobbet för en person med AS eller vill jobba ifred i lugn och ro.
Går det inte att få tag på något liknande jobb eller på dagliga verksamheten.

Ang katalogisering så brukar jag sitta och lägga in skivor på Discogs.


Ang katalogisering så brukar jag sitta och lägga in skivor på Discogs.
Alltid lika roligt varje gång. å är även en del av intresset

Det var akter som var viktiga för många personer, både för att släktforska och hitta viktiga beslut. Faktiskt funderat på att göra nåt liknande hemma. I alla fall ordna böckerna i bokhyllan så att man ser och hittar bättre. Men jag är så trött på att ha dåligt minne och dålig ork.

På sysselsättningen har de bara grupper och ingen grupp gör nåt speciellt meningsfullt. Jobb är nog ganska kört. Jag orkar inte. Men det är bra förslag.