Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Postat i facebookgruppen:

En stor seger för oss!
Idag kom Kammarrättens dom i målet 5249-20 avseende sekretessprövningen av liggaren. Domen är lång och invecklad, men i många delar är den en stor seger för oss. Vi har fått svart på vitt att Polisen i stor utsträckning felaktigt maskerar alldeles för mycket. Kammarrätten tvingar Polisen att göra om maskningen av liggaren, vårt viktigaste arbetsredskap. Domen avser visserligen enbart liggaren, men pga liggarens omfattning och centrala betydelse måste nog den här domen anses gälla palmeutredningen generellt.

Domen påtalar mycket tydligt att avlidna och levande personer inte omfattas av samma sekretessregler. Polisen har sedan i höstas tillämpat en mycket restriktiv policy, och har maskerat i princip alla namn i alla handlingar. Detta måste upphöra!

Kammarrätten skriver att vid sekretessprövningen av uppgifter om avlidna ska regeln om omvänt skaderekvisit i 35 kap. 1 § första stycket OSL inte tillämpas. Det är den paragrafen som polisen alltid hänvisar till. Kammarrätten skriver också att även om den avlidne har efterlevande ska uppgifterna normalt offentliggöras. Sekretess gäller endast för uppgifter som skulle utgöra förtal av den avlidne, eller som direkt negativt påverkar de efterlevande.

Kammarrätten tillägger att det inte går att kräva av Polisen att de utreder om varje person som nämns fortfarande lever eller ej. Däremot öppnar det en stor möjlighet för oss när vi begär ut handlingar. Om vi visar att personerna som vi frågar om är avlidna så kan Polisen inte hänvisa till det omvända skaderekvisitet i 35 kap. 1 § första stycket OSL.

Kammarrätten skriver att Polisen generellt inte kan maskera namnen på Christer Pettersson och Stig Engström, även om det kan finnas undantag.

Polisen har sedan i höstas också maskerat namnen på tjänstgörande poliser och andra personer i allmän befattning, trots att det är felaktigt. Kammarrätten tillrättavisar Polisen och skriver att namn på polismän som förekommer i handlingarna därför att de var i tjänst inte kan maskeras. Dock kan namn på poliser maskeras om de förekommer i något annat sammanhang, t.ex att de pekas ut i tips, förhörs eller utreds som en del av det så kallade polisspåret. Detsamma gäller i princip alla politiker och alla som är anställda vid en ambassad eller statlig eller kommunal myndighet. Så länge de agerade inom ramen för sin tjänsteutöving kan deras namn inte maskeras.

Kammarrätten skriver också att många journalister kan antas inte ha något emot att det avslöjas om deras namn förekommmer i liggaren. Lars Borgnäs, Gunnar Wall, Stieg Larsson, Jan
Stocklassa, Sven Anér, Olle Alsén, Thomas Pettersson och Lars Krantz nämns explicit. Också Leif GW Perssons namn ska normalt inte maskeras, anser rätten.

Vidare klargör rätten att sekretess för juridiska personer, alltså organisationer, företag mm omfattas av sekretess enbart om ett avslöjande av uppgiften skulle orsaka ekonomisk skada. Juridiska personer har inga personuppgifter. Namn på företag och organisationer, samt deras adresser får alltså inte maskeras.

Kammarrätten skriver också att namn på orter och länder, samt diarienummer inte är personuppgifter och kan inte omfattas av sekretess enligt 35 kap. 1 § första stycket OSL.

Sammantaget är den här domen en stor seger för oss och vår grundlagsskyddade rätt att kunna granska våra myndigheter. Polisens gravt felaktiga sekretessbedömningar måste upphöra!

Lysande. Innebär det här att vi får nya versioner av tidigare hårt maskade dokument?

”T.U var lång och blond. Ägde 1986 en lång grön grå jacka med färgglada detaljer och kapuschong (absolut inte rock - han bar aldrig rock). Mer märkeskläder, typ Gant”. Detta enligt uppgiftslämnare.

En snarlik beskrivning tycker jag. Om man kan få rocken till en lång jacka istället.

Någon som vet om Palme-kommissionen uträtt "Källa-Erik"-Spåret i botten, dvs att Christer Petersson & Co talade med Barrling & Kegö innan man la ner Palme-utredningen i Somras?

https://www.gp.se/debatt/l%C3%A5t-palmeutredarna-ta-del-av-hemliga-k%C3%A4lla-erik-1.23470

Jag har träffat T.U vid två tillfällen under tidigt 80-tal. Minns honom som cendréfärgad och definitivt mer ljus än mörk i håret. Stålbågade glasögon och en väldigt markerad näsa, det är framför allt den jag minns. Smal och utdragen med ett nästan kantigt avslut.
Jag har ingen uppfattning om hans ev roll i detta, men den som sett hans ansikte under en någorlunda lång tid måste ha noterat näsan. Det är jag övertygad om.
T.U hade för övrigt ett rykte som "galning" på ett lite så där halvkul sätt. Fast jag kände honom inte alls närmare, men vid två tillfällen korsades våra vägar, dock ca 5 år innan MOP. När jag tänker efter så han nog en grönblå jacka av jägartyp på sig...nåt ditåt iaf.

Jag vet inte jag. Är det självklart att den här killen ljuger?

https://drive.google.com/file/d/10E-KVXI9aHKiAZ2PWhsRX7ad4WKvWu3-/view

Om jag förstår rätt befann han sig på mordkvällen från ca 21-22 i en lägenhet på en tvärgata till höger från Sveavägen. Mycket maskningar men man förstår att lägenhetsinnehavaren fått besök av två män på mordkvällen varav den ene var mycket andfådd. Tipsaren fick intrycket att de båda männen hade WT i sina jackor. De kom först vid 22-tiden och återkom 40-45 minuter senare.

Tipset kom in först 2015 vilket är en varningsflagg, men jag får inte intrycket att killen blåljuger. Han anger namn och letar rätt på gatuadresser och är noga med att korrigera uppgifter som blivit fel i protokollet.

Han lämnar också signalement på männen som tycks ha återkommit till lägenheten ca 23. Männen var unga, enligt tipsaren födda runt 1964.

Lägenheten är belägen "några kvarter" norr om mordplatsen och han återkommer med uppgift på vilken gata det rörde sig. Men gatunamnet är maskat.

Rådmansgatan
Kungsstensgatan
Rehnsgatan
Etc.

Problemet med sånt här är att man inte har tipsaren framför sig och kan bedöma hans trovärdighet. Dag A bedömde tydligen att tipsaren var värd att förhöra.

En stor svaghet är att tipsaren inte minns namnet på lägenhetensinnehavaren. Sånt minns man väl, särskilt som det var på mordkvällen? Han säger också att hans observationer fallit i glömska vilket ska vara skälet till att han hör av sig först 2015.

Men han säger också att det var en namngiven kompis till honom som kände lägenhetsinnehavaren och att han själv hade lite dålig koll men försöker hjälpa till med namnet. Han säger också att lägenhetsinnehavaren 1986 hade sällskap med en koreansk kvinna för att bidra till identifieringen av lägenhetsinnehavaren.

Jag vet inte jag. Dröjer nog vid denna ett tag till trots en del varningsflaggor. PU har haft en tendens att avfärda saker lite för snabbt tycker jag. Alla som verkar vara lögnare är inte det.

Nej, överklagandetiderna har gått ut i de allra flesta fallen.
Det blir till att begära ut nytt, bäst i uppslag istället för namn.

Hela narkotikaspaningens protokoll blir nu offentliga, eftersom de är hörda upplysningsvis i nästan samtliga fall.

Däremot så är det inte riktigt så ljust i alla avseenden, men timmen är för sen idag.

I stort kan man säga att Kammarrättens dom var mer negativ för allmänhetens insyn än positiv när det gäller överklagandet av liggaren.

Visserligen slår man fast att poliser och andra myndighetsföreträdare inte kan maskeras om de är i tjänst. Vilket är självklart. Fast sen slår man fast att det finns undantag. Om vederbörande förhörs som misstänkt osv finns det sekretesspresumtion.

Statsråden har en särskild ställning i Kammarrättens dom. De har sekretesspresumtion i liggaren på grund av att de kan ha behövt svara på privata frågor. Som om vem som helst inte kan få frågor av privat natur. Jag noterar detta som en anomali till vidare undersökning.

Sen inträffar något verkligen intressant. Christer Pettersson och Stig Engström, som aldrig varit föremål för straffprocessuella tvångsåtgärder, blir av med sekretesspresumtionen på grund av att de är avlidna och allmänt kända.

Det gäller inte för Viktor Gunnarsson. Här bedömer Kammarrätten att han inte är allmänt känd, fast han suttit häktad och blivit mördad. Det är i sig en intressant bedömning som ökar mitt intresse för denne.

Sen är det synd om Polismyndigheten i domen, eftersom de tvingats föra en liggare som är förd lite på om pö och under olika regimer och bestämmelser. Därför kan man enligt Kammarrätten ha förståelse för att det inte går att sekretesspröva alla utan det är bäst att låta sekretesspresumtion att enskild kan lida men om sina personliga förhållanden blir kända.

Ljuset i tunneln är att Polismyndigheten i sin iver att rättfärdiga sin ståndpunkt berättar att den nuvarande liggaren, som är den slutliga, är migrerad till Excelfilen från tidigare databas för ett antal år sedan. Det innebär att ”Liggaren” har fått sin slutliga utformning som allmän handling och att det är det som ska värderas. Alla tidigare vedermödor till trots.

Myndigheter har skyldighet att föra register över sina handlingar.

“Reglerna bör syfta till att garantera allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar. Detta kan i vissa fall komma att innebära krav på längre gående registreringsåtgärder eller andra åtgärder än vad som är motiverat från rent administrativa utgångspunkter” ur Prop. 1979/80:2.

Det är tillåtet, precis som i det här fallet, att föra ett separat register för en viss typ av verksamhet. I det här fallet Ad Acta- handlingar i Palmeutredningen.

Ett register över handlingar ska enligt OSL 5 kap 2 $ innehålla:

1. datum då handlingen kom in eller upprättades,
2. diarienummer eller annan beteckning handlingen fått vid registreringen,
3. i förekommande fall uppgifter om handlingens avsändare eller mottagare, och
4. i korthet vad handlingen rör.

Uppgifter enligt första stycket 3 eller 4 ska utelämnas eller särskiljas om det behövs för att registret i övriga delar ska kunna hållas tillgängligt för allmänheten.

I förarbetena till prop. 1979/80:2 står det:“För att fylla sitt syfte måste ju registret kunna hållas allmänt tillgängligt”.

Vem som helst ska kunna dyka upp på myndigheten och gå igenom registret utan att personalen först måste gör en sekretessprövning och maskera eventuella hemliga uppgifter. Det bygger på att myndigheten inte för in hemliga uppgifter i det diarium som man är skyldig att hålla allmänt tillgängligt.

I fallet JO 2014/15 s. 630 hävdade Ungdomsstyrelsen att namnen på personer som hade begärt ut allmänna handlingar från myndigheten var sekretessbelagda. Ändå hade dessa namn förts in i diariet. JO skrev: “Om det funnits skäl att med stöd av reglerna i OSL sekretessbelägga namnen borde dessa inte ha förts in i diariet”

Det går alltså att överklaga Kammarrättens dom till HFD med detta i bagaget.

För oss vanliga dödliga gäller det att istället begära ut uppslagen individuellt.

Tack för gedigen sammanfattning och genomgång!

Jo, det gäller att så många som möjligt begär ut nytt material. Där följande exempel ger en mall på hur man bäst formulerar sig:

Man mailar registrator.kansli@polisen.se och skriver att man begär kopior på offentliga handlingar ur PU.

"Alla handlingar i uppslaget HE-15241-XX"

"Alla eventuella förhör med X X."


Polisen skickar bara ut handlingarna på papper, så man måste uppge sin postadress. De vill också ha telefonnummer och personnummer. Observera att begäran blir offentlig.

Tack för gedigen sammanfattning och genomgång!

Jo, det gäller att så många som möjligt begär ut nytt material. Där följande exempel ger en mall på hur man bäst formulerar sig:

Man mailar registrator.kansli@polisen.se och skriver att man begär kopior på offentliga handlingar ur PU.

"Alla handlingar i uppslaget HE-15241-XX"

"Alla eventuella förhör med X X."


Polisen skickar bara ut handlingarna på papper, så man måste uppge sin postadress. De vill också ha telefonnummer och personnummer. Observera att begäran blir offentlig.

Jag glömde skriva om avliden. Där får PM tillrättavisning av KR. Handlingsoffentlighet råder.

Den som begär ut bör förse begäran med information att personen är avliden, om den enskilde vet det.