Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Se där! Ännu ett bra förslag.

Alltså, poängen är ju att det är vidöppet mål att slå in brännare efter brännare på den här fronten. Inte minst därför att resterande kulturbilagor i alla stora dagstidningar envisas med att skriva om andra saker än just kultur i dom. Oftast är det något politiskt skit eller så handlar det om "sociala media", väldigt sällan om just kultur.

Personligen skiter jag i politik (hur korkat det än låter) därför att det gör mig djupt deprimerad. Därför är det faktumet att kulturbevakningen så ofta handlar om politik snarare än om kultur något som berör mig, och jag gissar att det finns många andra som jag.

Du borde ta över deras kulturdel bums.
Alla artiklarna lät intressantare än det mesta.

Absolut sant att Bulletin behöver skärpa sig rejält, det är bra fesljummet.
Men för alla dem som tror att SD är en smittsam sjukdom finns det nog inga alternativ till Bulletin på den sidan så det finns en positiv aspekt med projektet ändå.

Även om det finns osynliga tabun och gränser för vad de vågar skriva om så är inte de gränserna ristade i sten. Genom upprepning och tillvänjning tror jag att de långsamt flyttar sig, och mest åt rätt håll. Minns 2015 och hur det var då. Det har faktiskt blivit bättre.

För oss som kan tänka själva finns mycket annat såklart.

Jag tror de är rätt lata faktiskt. Vill ha ett bekvämt liv, lite Timrbrogig och partyn och diskutera senaste moderatgrejen och vad som händer i Partiet. Det som driver sådana som Putilov eller Frick är en helt annan typ av engagemang och revanschlusta.

Fast problemet är ju att Bulletin på intet sätt bidrar till att flytta några gränser. Skribenterna harvar på på exakt samma sätt som de gjorde på de tidningar där de tidigare verkade, bara inför mindre publik. Det leder ingenstans.


Du kan nog ha rätt. Det är svårt att hitta någon annan förklaring till att de producerar så lite. En annan möjlighet är väl att det är dålig stämning internt och att motivationen är låg av den anledningen. Bytet av chefredaktör redan efter två månader, plagiathistorien och det där märkliga twitterutbrottet från en medarbetare som klagade på kvaliteten i nyhetsarbetet tyder på att de har interna problem.

Välgödda paddor med villa eller bostadsrätt i huvudstadens finare områden? Dessa journalister tillhör väl inte direkt verklighetens folk...

Om man behövde ytterligare bevis på att man är en renodlad tyckonomipublikation med ett desperat försök till nyhetsredaktion påklistrat är Bulletin antagligen den enda Svenska nyhetssida som missade terrorbrottet i Vetlanda. Det tog fram till niotiden att få upp en TT-text på detta. Bra jobbat!

Såg att någon nämnde plagiataffären. För att dokumentera denna pinsamhet för eftervärlden och uppdatera de som eventuellt inte hängt med i svängarna tänkte jag gå igenom vad som hänt.

Allt började med krönikan "Nej till bidrag för mikrovågsskyddande folie" av Carolin Dahlman den 23 februari, där hon på sitt sedvanliga raljerande sätt tog sin an att Umeå kommun betalar ut kommunbidrag till påstått elöverkänsliga invånare som vill "elsanera" sina hem. En legitim poäng mot slöseri med skattepengar, kan tyckas. Problemet var bara att Folkbladet Västerbottens Jonas Bergström hade skrivit en snarlik ledarartikel tre dagar innan.

Bergström upptäckte plagiatet samma dag och släppte genast lös en kavalkad av upprörda tweets. Dahlman refererade visserligen till Bergströms artikel i sin text, men nämnde honom först inte vid namn (detta redigerades senare). Förutom den detaljen riktade sig Bergströms irritation bland annat mot att han - efter att texten uppdaterats - benämndes med fel titel (ledarskribent istället för politisk redaktör) och att Folkbladet hänvisades till som socialdemokratisk (i själva verket är bara ledarsidan socialdemokratisk, medan nyhetsredaktionen är opartisk - eller utger sig för det i alla fall). Autistiskt hårklyveri? Möjligen. Men den främsta anklagelsepunkten, som är svårare att snacka bort, var förstås att Dahlmans text inte var tillräckligt självständig och innehöll samma poänger som hans. Bergström gjorde därför vad varje journalist i vårt land hade gjort i samma läge: han startade ett rum på Clubhouse och gnällde av sig till likasinnade kollegor.

Chefredaktör Ivar Arpi såg sig manad att bemöta kritiken i ett Facebook-inlägg. Efter DN:s avslöjande någon dag tidigare om att ett 20-tal nyhetsartiklar på Bulletin kopierats från pressmeddelanden och andra nyhetstexter - ett avslöjande som i sig var ett slags rewrite av inlägg i den här Flashback-tråden - behövde man ta kontroll över den framväxande skandalen. Arpi erkände att Dahlman på vissa ställen “borde ha angett Bergström som källa, eller fördjupat med egna ord” men tillbakavisade i stort anklagelserna om plagiat. Dahlman delade Arpis inlägg och lade till att Bergström borde känna sig hedrad över att hans ord fått spridning:


Minns att Håkan Hellström körde med ett liknande försvarstal när han konfronterades med att hans texter inte var mycket mer än svenska översättningar av gamla dängor från Bob Dylan och Bruce Springsteen. Inte heller Bergström lät sig imponeras. Först kom en ny ilsken Twitter-tråd, och ett nytt rum på Clubhouse bokades. Bulletins plagiat var också samtalsämnet i Folkbladets podcast Folkdomstolen samma vecka. De kommande dagarna twittrade Bergström som besatt om Bulletin, och han har än idag en tråd där han sammanfattar plagiathistorien fastnålad högst upp på sitt Twitter-konto.

Även flera andra medier plockade upp händelsen. Jonas Sjöstedt skrev en kulturartikel i Arbetet. Branschtidningen Dagens Media hade också en artikel, liksom Journalisten, och Kvartal poddade om saken.

Vad kan då vi vanliga dödliga ta med oss från den här historien? Som redan påpekats i tråden är det kutym med rewrites bland våra kära journalister, så den vinkeln har väl inte så mycket för sig. Utrikesbevakningen i svensk press är ju en enda stor rewrite av artiklar i utländska medier. Men visst, man får väl ge Bergström rätt i att det är ovanligt att rewritea en ledarartikel i en annan svensk tidning och sälja in den som en egen krönika.

Intressantare är dock att observera aggressiviteten från Bergström och Folkbladet. Det är tydligt att den mer vänsterinriktade pressen fortfarande är vaksam mot Bulletin. När Kvartal lanserades för några år sen var strategin mer att tiga ihjäl den (förvisso inbjöd man också mindre till konfrontation). Däremot verkar de större etablissemangsmedierna (DN, TT, SVD, SVT, Expressen och t.o.m. Aftonbladet) inte ha tagit upp Dahlmans felsteg överhuvudtaget. Den tystnaden är talande. Kåranda och instinkten att inte hänga ut en journalistkollega kan säkert spela viss roll här. Men viktigare är nog att man inte ser Arpis gäng som en viktig spelare och uppfattar inte Bulletin som ett hot mot den egna hegemonin.

jävlar vilken ankdamm

förstår att dom är arga och ledsna dom som är journalister

Vad som inte nämns (mer än i en länk) är att Dahlman faktiskt gjorde en journalistisk gärning. Hon letade upp motionen, läste den och införde källhänvisningar samt ringde upp personen som skrivit den och intervjuade honom i artikeln. Det är ju knappast ett plagiat av en artikel utan snarare ett plagiat av en idé eller ett ämne om nu det är möjligt.

Lite som att plagiatanklaga TT för att de på egen hand skrev den aktuella artikeln om invandrares överrepresentation kring våldtäkter. Få skulle få för sig att anklaga TT för rewrite eller plagiat för att de rapporterar om en studie som alternativmedia redan skrivit om.

Ett sänke för Dahlman som visar sin egen nivå men i övrigt en storm i ett vattenglas.

Som redan konstaterats är det ett paradexempel på journalistkårens favorittaktik: selektiv upprördhet.

Eftersom man vill sänka Bulletin gör man en maximalt stor sak av detta. På samma sätt blev Sandvikengate och Brandmansgate inga stora saker eftersom kollegorna vare sig ville uppmärksamma ämnet eller stöta sig med DN.

Om man läser Bulletin kan man få mycket TT. Motbjudande.