Nasa har upptäckt en planet med vatten i rymden

Jag tycker att du verkar vara inne på att bara man sätter igång en acceleration så fortsätter den. Dvs att derivatan av accelerationen (kallas ibland för "jerk") kräver effekt, men inte själv accelerationen.

Men om det var ett missförstånd så är det lugnt. Här är iaf formlerna:

P = F×v
F = m×a

P = m×a×v
a = 1g = ca 10 N/kg
m = 56000kg
Bara stoppa in en fart och se vilket effekt som behövs. Funkar upp till 0,1c. Sedan ökar effektbehovet brantare.

Medhåll. Bakterier var inte det första livstecknet på jorden.


Panspermia är ju den offentliga orsaken, ivrigt påhejad av scifi-författare eftersom det gör skrivandet enklare. Har dock svårt att se det, förutom kanske att vi skulle alla vara marsianer. Där ligger ingen motsättning eftersom mars troligen kyldes ner snabbare än jorden, speciellt givet hur vi skapade månen, om nu den hypotesen är korrekt.

Att dna skulle komma hit färdigt utifrån är dock redan bortförklarat, givet fossila lämningar av rna-baserad liv såvitt jag förstår. Uppkomsten av DNA kräver en bättre förklaring än vi har och detsamma kan sägas gälla både cellväggar och symbiosen mellan mitokondrier och celler.

Jag är dock ett stort fan av Occam, och panspermia flyttar bara bort samma problem ett kvarter eller tre.

Jag håller inte med. Du har fortsatt samma acceleration, den har bara mindre (oberoende) effekt

För att förklara: om du har en konstant 1g-acceleration så håller den dig stående på "golvet". Det kommer den fortsatt göra, även om du når 99.9999% av ljushastigheten (efter ett stort antal år, men ändå).

Så fungerar tyvärr inte fysikens lagar!

Man kan få 1g inuti rymdskeppet för passagerarnas komfort genom att sätta snurr på rymdskeppet som en karusell. Centripetalaccelerationen trycker då passagerarna utåt, där man kan inreda levnadsutrymmen.

Men det för inte skeppet till en högre hastighet. För detta behövs massor med kraft, effekt och energi. Mer effekt ju högre hastigheten är, om accelerationen ska vara konstant.

Det är en väldigt bra poäng och jag håller med till fullo. Panspermia är inte en hypotes för abiogenes, det är en hypotes för spridning. Den kan inte förklara livets uppkomst, men skulle kunna förklara det ännu icke-observerade fenomenet med relaterat liv på andra ställen.

Att panspermia var någon form av naket DNA är det nog ingen som tror på. Det är fel nivå, precis mitt emellan två möjliga nivåer. Antingen panspermia av mer grundläggande delar av liv, från det allra enklaste och rentav troliga som aminosyror, till det mer för liv avgörande som nukleotider, proteiner, ribozymer, miceller, etc. Den andra nivån är färdigt liv som är "hållbart". Det måste inte betyda "primitivt" liv, men liv som klarar strålning, kryptobios, förödande kyla såväl som hetta, osv.

Detta är varför liv på nära håll som på Mars eller Europa är så viktigt. För helt oavsett vilken typ av liv det rör sig om, så kommer det kunna besvara på en grupp frågor. Är det besläktat med oss, besvarar det massor av frågor kring panspermia inom ett solsystem, det ger en indikation på miljön och platsen för abiogenes (som inte måste vara Jorden). Är det inte släkt med oss, besvarar det en annan rad frågor som är lika intressanta, nämligen hur vanligt det är med liv, hur olika liv kan se ut osv.

Båda scenarierna har alltså väldigt djupgående implikationer och det måste till en riktig dumstrut som en viss "prefixmeter" här för att inte förstå det och samtidigt se det som "självklart" att andra ställen har "bakterier".

Hur livet uppstod är förstås ännu en gåta, men det är viktigt att förstå vilken typ av gåta det är. Det är inte frågan om en stooor kunskapslucka och någon tanke på något fundamentalt nytt begrepp eller mekanism vi inte känner till. Nej, det är tristare än så. Vi "vet" nästan hur livet uppstod. Vi kan tänka oss en rad processer och mekanismer. Bekymret är facit. Vi har inget sätt att veta vilken av våra idéer som är rätt och vilka som är fel. Eller vilka som är rätt, men fel i fallet med Jorden, osv. Det är alltså ingen oupptäckt fantastisk vetenskap vi missar, utan helt enkelt verifikation. I populärkultur framstår livets gryning som detta förunderliga, totala, mysterium och den totala frånvaron av susning. Riktigt så fantastiskt är det inte. Någon av våra idéer är förmodligen riktig och det handlar sannolikt om att flera idéer är riktiga, men att de ska fogas samman i en utveckling. "RNA World" som jag nämnde förut är t.ex. troligtvis riktig och har hänt, men denna värld tog vid när andra fundamentala steg redan skett och "RNA World" är slutet av abiogenes-eran. Om man ska dra någon sorts liknelse med kosmologi när vi ändå är i den forumdelen, så är "RNA World" när nukleosyntesen av tyngre grundämnen redan börjat, pop 3-stjärnorna har gått nova, de första stabila stjärnsystemen finns redan och det är långt efter rekombinationen, inflationen och Big Bang. Kvar finns bara formationen av de första stenplaneterna med tunga grundämnen ombord. Ungefär.

Jodå. En konstant acceleration kommer alltid öka farkostens hastighet - men "mindre och mindre" om du ser det från utsidan som en oberoende åskådare.

För de ombord är accelerationen konstant.

För du missade väl inte att jag skrev "konstant acceleration"?

Precis som när det gäller evolution i stort, så missar de flesta vilka enorma tidsrymder vi pratar om här. Det tog livet 'ett par miljarder år' att bli multicellulärt.

Snabbt sagt, eller hur? Men två tusen miljoner år? Eller två tusen tusen tusen år? På bara ETT tusen år gick vi från stenhyddor till iphones. Eller för att vara mer specifik: På 50 år.

Att man funderar över evolutionens komplexitet - som att t.ex (oberoende och minst 8 gånger) utveckla nåt så komplext som ett öga? Men om det ligger 100 miljoner generationer bakom det - så kan en synbart minimal fördel få redigt genomslag. No pun intended.

nej, det intressanta är de första två stegen: Hur rna/dna kom till, och hur det blev celler. När man väl kommit DIT så tror jag nog att det naturliga urvalet kliver in med en "hold my beer"-kommentar.

Jag vet inte hur jag ska fortsätta. Jag har förklarat så gott jag kan och gett dig formeln.

Spelar ingen roll om accelerationen är ojämn eller till och med negativ. Effekten som krävs beräknas med formeln. (Vid negativt resultat får man vända riktning på motorerna)

Ny idé:
Räkna ut lägesenergin för farkosten för två hastigheter med 10m/s skillnad. Detta är effekten som behövs vid 1G och aktuell hastighet.
E =½m×v²

Mer kan jag inte hjälpa dig

Jag tror vi säger samma sak, tbh, fast på olika sätt.

Om du accelerar med 1g från stand-still nånstans utanför månen med sikte mot polstjärnan, och har obegränsat med energi för den acceleration du just genomför ..

.. så slutar du aldrig att accelerera med 1g. Men din hastighet sett från en oberoende betraktare ökar med en alltmer minskande faktor.

För de ombord gäller dock nånting helt annat. Samma kraftpåverkan "framåt" som ger dig en känsla av 1g mot golvet gör det oavsett hastighet och kräver alltid samma energi. DU upplever inte en ökning av din massa - eller en lorentztranformation av ditt skepp.

Du kan accelera med 1g i flera tusen år, och du kommer inte upptäcka en skillnad förutom att universum blir smalare och smalare - från DIN synvinkel reser du helt enkelt snabbare och snabbare. Ja - fortare än ljuset (men inte som du ser det) eftersom universum kring dig blir smalare och smalare - så att säga.

Så det jag skriver är korrekt, givet förutsättningarna. Om du hela tiden skapar en kraft framåt lika med din initiala massa, så kommer din hastighet för evigt att öka men lär inte slå c. En utomstående betraktare ÄR inte det jag pratar om nu.

Stämmer, men effekten för att skapa den kraften ökar med hastigheten.

Du går in på relativistiska effekter, men det är inte relevant här (än). Därför att du accepterar inte grundläggande mekanik.

Kan tyvärr inte hjälpa dig mer.

Du har missat att jag inte behöver din hjälp =

När du står som utomstående betraktare och insisterar på at 1g kräver en hastighetsökning om 10m/s^2 även när jag råkar färdas i 299.791.000m/s, så har du missat poängen. En konstant acceleration ökar inte farkostens hastighet med 10m/s^2 förutom där newtonian rules gäller.

Jag har försökt förklara det några gånger, men du vill inte notera. Tack för visat intresse, dock.

Ok Mr. Cool. Läste men kan väl läsa igen. Har ändå inget bättre för mig.