Nasa har upptäckt en planet med vatten i rymden

Okej, men det här började med att du skrev att en konstant effekt kunde få en konstant massa att accelera med en konstant acceleration oavsett hastighet. Du har aldrig skrivit att du insett ditt misstag gällande den grundläggande mekaniken, därför har jag fortsatt att förklara den på olika sätt.

TS: "Nasa har upptäckt en planet med vatten i rymden"

Finns det vatten i rymden? Eller rymd i vattnet?

Extremt osannolikt att K2-18b hyser liv, med tanke på att den kretsar kring en röd dvärg. Annars verkar K2-18b vara ganska bra för en eventuell framtida mänsklig kolonisation, om vi lyckas lösa interstellära rymdresor och fixa artificiella magnetfält av något slag. Då kan ju K2-18b vara en av framtida planeter som våra ättlingar överlever på i några triljoner år till.

Vi kan säga så. Förutom att jag aldrig skrivit det där, såklart.

"Med en stadig 1g-accelleration når du nära ljushastigheten på nåt halvår. Eller pluto på 10 dagar, om du inte tänkt bromsa."

Där klev du in från fel sida:

"Effekten som krävs för acceleration beror på hastigheten enligt P=F*v. Så med konstant effekt är accelerationen hög i början, sen avtagande."

Om du nu ska pissa ättika, stå inte i motvind. Ha en bra dag.

Det finns en knapp som är en länk bakåt på varje citat, så det är väl bara för dig att gå tillbaka så ser du hur det började.

Och jag kanske ska lägga till att jag läst om de aktuella inläggen flera gånger, därför att det här missförståndet kunde jag inte förstå hur det uppstått. Jag kan nu se att du skrivit om relativitet hela tiden. Medan jag bara på olika sätt försökt komma fram gällande den klassiska mekaniken. Men jag kan i efterhand inte se hur jag skulle ha kunnat göra på något annat sätt.

Jag förstår inte riktigt vad du velat säga mig under de här inläggen. Jag antar att du kanske velat påpeka ett fel gällande att jag skrev att nära ljushastigheten behövs mer kraft vid konstant acceleration, medan du menade att accelerationen är konstant, men farten ökar inte lika fort. Om det är det du försökt säga hela tiden vet jag inte hur jag skulle ha sett detta, för jag ser det inte när jag läser inläggen igen.

Sluta babbla om acceleration. Det är nonsens i en tråd om utforskande av andra solsystem.
Även om vi skulle komma på ett sätt att accelerera och retardera, så mycket som kroppen klarar av, så skulle det ta miljontals år att ta sig någonstans.

20 år vid måttliga 1G till denna planet

Tur att en del här ser det orealistiska i denna lek
om att åka till andra klot i rymden. Glöm det och
ägna er istället åt Jorden.

Det många missar i den här diskussionen är timingen. Människan har funnits ca 200 000 år, jorden är 4,5 miljarder år gammal. Människan har alltså funnits i 0,004 % av tiden. Det är ett otroligt litet intervall. Att det tidsintervallet kulle matcha perfekt med en annan planets tidsintervall för intelligent liv är därför mycket osannolikt.

Delvis rätt. Man kan hävda att för att liv ska kunna uppstå måste stjärnan vara minst av generation 2, kanske ännu senare - för att det i molekylärmolnet som bildar planeter ska innehålla alla de ämnen vi behöver (Neil deGrasse Tyson har en bra summering av det, sök upp det). Vi behöver en massa ämnen som inte fanns initialt och det gäller allt liv. Kol, fosfor, järn och massa spårämnen är nödvändiga.

Så liv kan inte uppstå förrän en generation 2/3-stjärna skapats, med planeter kring den. Det förkortar tidsintervallet en del, även om inte massivt. Det är tänkbart att de första generation 3-stjärnorna fanns redan för 11-12 miljarder år sedan, om jag minns rätt.

Men i en normal galax är det kanske mer naturligt att tänka sig att standardnivån är ungefär när solen skapades, för mindre än 5 miljarder år sedan. Det ger en aningen kortare tidrymd för generellt liv att utvecklas, även om inte dramatiskt. Sen att planeten måste kylas ner, yadda ..

Det handlar inte bara om adekvat metallicitet utan även tillräcklig mängd RNA och att RNA:t ifråga verkligen formas till en självreplikerande molekyl, alltså den första cellen, vilket bara det i sig inte verkar vara den vanligaste processen i universum.

11-12 miljarder år sedan fanns det kanske tillräckligt med metallicitet men kanske inte tillräckligt med RNA (RNA är ju inte den enklaste formen av socker om man säger så), eller någon annan komponent som saknades som RNA behöver för att formas till en självreplikerande cell, eller så kanske metalliciteten i galaxerna just då inte var optimalt fördelad (finns ju goldilockszonen på galaxnivå också).

Personligen är jag osäker på om biologiskt liv kan använda andra motsvarigheter till kol och vatten.

Hur som helst, K12-18b verkar ju intressant men frågan är om den klarar av liv. Den verkar inte riktigt ligga inom goldilockszonen:

https://en.wikipedia.org/wiki/File:K2-18_system.jpg

Så det är nog lite för varmt där för att åtminstone vi ska leva bekvämt där. Och även om den låg inom goldilockszonen så hade K12-18b behövt ett rejält magnetfält med tanke på att den kretsar kring en röd dvärg, vilket kanske den också har i och med att den är mycket större än jorden och har 8 gånger mer massa osv.

Ska bli spännande att hålla utkik på den här planeten.

Rätt cool video om ämnet här:
https://www.khanacademy.org/science/cosmology-and-astronomy/life-earth-universe/life-in-universe-topic/v/detectable-civilizations-in-our-galaxy-1
En himla massa antaganden men ändå.