Citat:
Ursprungligen postat av
Mimmirider
Tusen tack för lysande information. Typ allt passar ju in i bilden av en aspie och är applicerbart på SD- hingsten.
Nyfikenheten på andras reaktioner. Just nu lusläser killen igenom hela tråden, för att läsa vilka reaktioner hans mord framkallar hos oss. Vilka av oss som har rätt och fel i våra spekulationer om varför, när och hur. Vilket mysterium, vilken myst. Kombinationen hal lögnare, socialt klantig och allt däremellan. Han avrådde andra att läsa tråden om honom, men läser garanterat själv med största intresse. Så himla spännande. Vem är spelare? Vem är schackpjäs? Krävdes ett mord, för att killen skulle få verklig attention.
Han agerar som en diktator. Men även om modern skulle vara dominant är frågan när och varför och huruvida det är ett konsekvent beteende eller inte. Om det finns långa perioder av låt gå mentalitet däremellan exp. Känner att någon måste kapitulerat här i en sund gränssättning. Att vara auktoritär inte detsamma som gränsättande auktoritet. Att gasta och skrika gör despoter. Vuxna mogna sätter gränser men förklarar varför.
Han har verkligen hotat grovt men även Lenas son A. Det är blod, död, isiga vägar, evig ensamhet och han hatar henne. Sedan har han även känslomässigt manipulerat henne för att få övertag. Medger han själv.
Hon sa kanske fel sak bakom planket och blint raseri uppstod. Eller flera saker sedan tidigare och något slutgiltigt som triggade. Han överreagerar i vanlig onyanserad ordning.
Han ville säkert inte bara överlista dataprogram utan polisen. Han har tekniskt pillat och övervakat sina flickor. Läst otillåtet material han låtsas inte veta om. Är arrogant mot åklagaren. Översittare. De har inget på mig- stoltheten. Örebro-polisen, Avel skulle ersatt.
Theory of mind ur funktion. Ett socialt handikapp. Springer runt m ficklampa. Lyser in i folks hem. Lena kontaktar farbror blå när stalkingbeteende äger rum.
Tror faktiskt hans dating- uppvaktning utgår från någon p- rulle från tonåren. Sjukt omogen, tafflig och klantig.
Kan faktiskt inte förstå att vuxna människor som läser detta, inte kan acceptera aspie- läget? Men var och en blir salig på det man vill tro. Tecknen överväldigande, enligt min åsikt.
Jag utgår från att vi alla i tråden är vuxna, men alla är inte som ni experter på autism eller den nu på utgående diagnosen aspberger. Det betyder inte heller att man som tråddeltagare inte kan något, begriper något om diagnosen. Vi har alla olika yrken, livserfarenheter och kunskapsnivå, sådant som man inte vill eller behöver skylta med i tråden. Man får acceptera och respektera det, även om man "vet och kan bättre" än andra.
Jag börjar med att säga att jag
inte hävdar att SD inte har aspberger eller autism.
Kanske reagerar jag något negativt på den demonisering och på den stigmatisering som följer av hur ni resonerar runt diagnosen.
I några andra trådar om mord har just denna diagnos kommit upp som orsak till de morden. Det verkar finnas inte bara en stor missuppfattning om hur personer med diagnosen fungerar, men också ett stort förakt, ibland rent uttalat hat mot människor med diagnosen.
Jag känner som sagt till en del om autism genom kännedom om personer med diagnosen. Spektrumet inom diagnosen är stor. Det finns personer med diagnosen som visserligen har ett handikapp, men som fungerar bra i samhället. Alla är verkligen inte våldsamma, hotfulla eller på annat sätt potentiella mördare.
Ni som experter om diagnosen har också ett stort ansvar att inte bidra till att personer med aspbergers görs till åtlöje, utmålas som monster och farliga som diagnosgrupp.
Absolut att jag kan se en social oförmåga hos SD. Jag är som sagt ingen expert, men kan tänka mig att en del av hans beteende kan bero på den oförmågan en empatilös person kan ha också. För en sådan person innebär det en inlärning att förstå hur andra känner och därmed reagerar i vissa situationer.
Har man som SD växt upp i en familj där prestation har belönats framför att duga som den man är, där känslomässiga band med kärlek och ömhet saknats, då kan vilken person som helst få ett slags handikapp. Har man resurser inom familjen, men kanske en förälder, syskon eller far/morföräldrar som backar upp den svaghet den andra föräldern har, kan skadan bli mindre. Har barnet även ett eget handikapp såsom autism eller psykopati kan skadan förstås bli allvarlig.
Jag vet också att vi alla har olika personlighetsdrag, men det är först när de skapar ett hinder i det dagliga livet för personen som man kan sätta det som en diagnos.
En människa måste gå på en utredning hos en psykiatriker för att få diagnosen. Det är inget som görs under en timmes besök. Vissa personer får diagnosen redan i tidig ålder, men ibland har det utretts flera gånger under uppväxten och diagnosen kan först ställas i vuxen ålder. Det är alltså inget lätt att bara sitta på nätet utan att ha träffat personen och ställa diagnosen.