Jag förstår att de har bedömt henne som trovärdig. Bedömning.
Bara
"viss kringbevisning". Inte ett självklart mål.
En FUP skulle säkert tydliggöra saker.
Men som de själva skriver, de slår nästan knut på sig själv -
hon hade chansen att ljuga mer, men eftersom hon
"inte berättade om ytterligare övergrepp på ett osant sätt"
Jaha, då så - då måste ju det hela vara sant.
Hon har ljugit, missat detaljer, haft fel på saker - vilket inte är ovanligt skriver de i domen.
Och sedan - hon hade ju chansen att ljuga mer men gjorde det inte.
Då är allt bra. Hon är trovärdig. Hon ljög bara lite. Kunde, men gjorde inte mer.
Det hela hänger ju på att de hävdar att hon inte ville att polisen skulle veta, att ingen skulle tro henne.
DET är alltså allt som krävs, omvänd psykologi.
"jag blir våldtagen, slagen.... men snälla berätta inte för nån"
Sen... ändrar sig, om den lilla detaljer - det var tydligen inte våldtäkt.
Förmodligen för att OM hon hållit kvar vid den lögnen skulle det funnits teknisk bevisning.
Fundera på det här.
Om man som person mår jättedåligt över att vara utsatt,
ville eg inte prata om det, verkar inte inte riktigt få uppmärksamhet. Vill bli trodd.
VARFÖR ljuger man då isåfall om att man blivit våldtagen? Utkastad?
Det är hennes ord. Mot hans.
Som jag sa från början skulle jag verkligen inte vilja vara polis/utredare i ett sådan här läge.
Gillar du att ensidigt välja sida, och naivt tror att rättssystemet är 100% korrekt. Lycka till.
Hoppas du inte hamnar i det juridiska systemet nån dag. Det med trovärdighet är tuffa grejer, man har ingen aning om vem/vad/hur de resonerar.