Bostadsbubbla i Sverige?

Dessa två nyheter är intressanta och, tänker jag, inte fullt kompatibla med varandra

Tusentals stockholmare flyr innerstan
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/hon-bytte-stockholms-innerstad-mot-o-liv

All time high för en kvadratmeter
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/bostadspriserna-fortsatter-upp-all-time-high-for-en-kvadratmeter

Någon som vet var man kan hitta försäljningsvolymer för Stockholmsområdet?
För att se om priserna stiger på sjunkande volymer..

När vi nu ändå jämför saker med Manhattan osv bör man dock notera att Manhattan-lägenheterna antagligen oftast är ägda (jag har inte specifikt koll på hur det där ser ut i Manhattan, men ser det som troligt). Nästan hela utbudet på Södermalm i Sverige är föreringar, d.v.s. socialiserade boenden där det man köper är en rätt att tillhöra föreningen och ensamrätt att beträda en viss yta. Däremot äger man ju de facto inte bostaden man "köper".

Jag sneglade själv nyligen på en äganderätt ("ägarlägenhet") på Lidingö. Liten trea på drygt 50 kvm, utgångspris 4.9M. Blev aldrig att jag budade där, då det inte passade klockrent utöver ägande-biten. Sist jag kollade var budgivningen uppe på 5.8 och räknar med att den plockade några 100ksek till.

Så, skillnaden mellan att köpa bostadsrätter och att köpa en bostad man äger medför lite skillnad i pris. Personligen tror jag rent av ägaralternativet skulle prisas ännu högre om folk hade råd (är idag lite svårare att få bankens finansiering till äganderätter, då det klumpas ihop med villor - så det blir 4.5M med enkla lån för BR eller 6M med svåra lån för ägande, väldigt många klarar det förstnämnda, lite färre det sistnämnda).

Jag som själv gillar ägandealternativet har fått tänka en del på hur jag ska förklara skillnaden i praktiken för folk, eftersom en stor majoritet av svenskar är uppväxta i BR-marknaden (är rätt nytt att ägarlägenheter ens existerar) och knappt fattar skillnaden, kallar det att "äga sin bostad" osv, ibland inte ens medvetna om att inte föreningen ens äger marknaden - dvs de hyr sitt boende av kommunen tillsammans med en förening de köpt ett medlemskap till - osv.. ja ni fattar.

För mig blir skillnaden uppenbar, då jag kommer tillbaka till stan utifrån och använder "riktigt kapital". Egentligen använder ju alla riktigt kapital, men det blir inte uppenbart på samma sätt om man vaggats in i en bubbla. Så för mig är det väldigt mycket jobbigare att buda 5 miljoner på ett klubbmedlemskap än att buda 7 miljoner på en fastighet.

Vad skillnaden kan summeras i är att ägarlägenheten kan de facto betraktas som en investering. Jag har sett det här inne ibland, diskussioner om att någon pratar om sitt boende i BR som en "investering", och med rätta hånas för detta. Betraktat som "investering" är det ju helt efterblivet. Som spekulation, möjligen - en förhoppning om att någon annan köper din spekulativa position dyrare -, men ser vi det som en "investering" så har man precis ingått företagande för lånat kapital tillsammans med random folk man inte känner och som röker under fläkten om dagarna. Därav efterblivet.

För investeringar kan man göra en seriös kalkyl, och slipper "jomen jag bor här och sen hoppas jag på att jag har tur och någon annan köper det dyrare".

Tusentals stockholmare flyr innerstan
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/hon-bytte-stockholms-innerstad-mot-o-liv

I praktiken är du ju ändå beroende av vad de andra i huset gör och tycker eftersom din lägenhet är en del av större byggnad med många delägare. Eller har jag missat något?

Visst, och zoomar vi ut ännu mer är du alltid beroende av vad din omgivning håller på med. Man trollar inte bort något sådant via en ägarlägenhet - då behöver man en villa långt ute i skogen.

Beror på vad du menar för problem och konflikter. En bostadsrättsförening bestämmer över din bostadsrätt (inklusive om du ens får vara kvar där). Det är därför en bostadsrätt inte har karaktäristiken av en investering, för det är föreningen som äger resursen.

Grannen kanske äter massa skött, och så är man själv en duktig genusvetare. Men eftersom grannen äger sin fastighet kan man inte göra något åt det alls. Är det bra eller dåligt? Det beror på vem du frågar.

Tacka f-n att det är tryggare att köpa en ägarlägenhet jämfört med att köpa en bostadsrätt av den enkla anledningen att om bostadsrättsföreningen går i konkurs förlorar man sin insats.

https://mittalby.se/vad-hander-om-en-bostadsrattsforening-gar-i-konkurs/

Inte alltför vanligt att dom kursar men visst händer det.

På samma sätt kan ägare av såkallade ägarlägenheter gå i personlig konkurs och kan inte vara med och betala gemensamma utgifter för fastigheten.

Vad händer om man i en fastighet med ägarlägenheter behöver göra stambyten? Tja. Punga ut ca 300.000 sek per lägenhet:

https://www.hsb.se/stockholm/forvaltningstjanster/projektledning-och-byggledning/genomfora-stambyten/vad-kostar-ett-stambyte/

Vad händer isåfall om någon av ägarna i ägarlägenheterna inte vill vara med och pröjsa?

Hela diskussionen BRF vs ägarlägenheter är rätt fånig. I slutändan finns det inga gratisluncher som man så fint säger. Det är två olika sätt att äga och förvalta en gemensam fastighet.

Ja, det kan du nog ha rätt i! Har själv garderat mig mot sådana eventuella framtida problem genom att ha köpt en kåk med friköpt tomt. Kan rekommenderas!

En bostadsrättsförening har ytterst få befogenheter förutom vid andrahandsuthyrning. Och även där har föreningen i princip ingen makt att neka givet att man har en anledning (kan vara väldigt lös).

Att äga en ägarlägenhet är som att äga en bostadsrätt utan skulder förutom sina egna.

Finns väl inte så mycket tomträtt kvar längre. Det var på 70/80-talen som vänster drev iden om att det offentliga skulle äga marken och man skulle betala tomträttsavgäld. Senare har iaf en del kommuner försökt bli av med tomterna (och få in stålarna).