Jag har börjat hata min ena hund

Nu har vi varit hos veterinären, tandlossning på 2 tänder längst bak i käken, i övrigt ingen märkvärdig mängd tandsten.
Var bara att rycka dom 2 direkt.
Veterinären tyckte vi skulle avvakta och se om han lugnar ner sig de närmsta veckorna efter han slutat äta metacam.

Hoppas det var så simpelt som smärta i munnen och jag skäms över att jag inte ens kommit på tanken att kolla noggrannare i munnen på honom.

Min gamla hund som hade en smärtsam humör bakom ögat såg också alltid glad ut. Men du kanske tycker jag skulle låtit honom självdö till sist istället för att ta bort honom medans det fanns en gnista kvar i ögonen?

Vill du även avliva människor som är blinda eller har tumörer?

Du har ju uppenbarligen inte förstått att hunden kommer få vandra vidare om ingen lösning finns.
Hunden är med mig i stort sett 24 timmar om dygnet och har så varit i hela hans liv, han får göra precis det han orkar och vill och resten av tiden ligger han och sover i stort sett. Skulle han få bli 100% soffhund hade han förmodligen blivit deprimerad och mått ännu sämre.

Det betyder att du har gett hunden dålig mat med massa socker.

Jag skulle vilja avliva ditt konto här, du är fan störigare än A-lagarna utanför centrum.

Avliva byrackan och gå vidare med ditt liv!

Dödshjälp för de som är obotligt sjuka i cancer är ingen ny idé. Men människor har rättigheter, en hund är bara ett djur. En förbrukningsvara som man kan "ta bort" när man märker att den bara lider och inte har någon framtid. Jag avlivade en hund som var 12 år gammal och sedan länge led av höftproblem och inte kunde springa eller hoppa, han såg bara plågad ut. När han till slut också fick diabetes var det att gå till veterinären och låta familjens gamle vän sluta sina dagar.

Djur är inte människor.

Ja, jag har förstått att du förmodligen kommer att få avliva hunden. Det är därför jag frågar om du som sista utväg för hunden har möjlighet att erbjuda ett annat hem, genom att prova att ge bort hunden kanske till äldre släkting eller liknande. Din hund verkar ha haft ett fantastiskt hundliv och jag önskar att alla hundar fick leva så, men du har beskrivit en situation som har traumatiserat din hund och du klarar inte att hjälpa den längre, du blir arg. Kanske vore det bättre för jycken att få bli ensamhund i ett hushåll där matte/husse har all tid i världen att prioritera hunden och hundens trygghet över allt annat.

Det viktiga är ju vad du kanske kan göra för hunden nu i det nya läget som har uppstått. Du tror att den blir deprimerad av att bli soffhund. Kanske det. Men den blir avlivad av att stanna hos dig, och du vet ju det.

Tyck för att del att jag är en idiot, men jag tycker mycket om djur och din hund idag är annorlunda än innan hunden blev otrygg. Nu kanske den skulle gilla en tät relation med en trygg människa, som inte har för mycket annat, viktigare, i livet. Ett lugnt, stabilt hem utan barn eller konkurrens, utan ensamhet från människan.

Jag försöker inte bråka med dig. Jag försöker hjälpa dig slippa avlida din hund. Jag tänker inte förpesta din tråd mer, så det blir sista svaret: Men du skriver att du är med din hund 24 timmar per dygn. Det är ju inte sant: Du sover i ett annat rum och din hund får panik. Du leder en flock, men, just saying, din psykiskt otrygga, rädda hund kanske behöver ensamtid med sin människa 24/7 en period och det kan en familjefar med en flock hundar inte ge, hur mycket han än vill. Ingen kan dela sig itu.

Jag blir dock inte arg på hunden, aldrig någonsin. Jag knyter näven och mår jävligt dåligt över situationen och det gör vi alla här hemma.
Eller jo jag blir arg på situationen inombords och jag skulle ljuga om jag sa att det inte förstör vårat vardagliga liv.

Men nu får vi hoppas att det var tänderna som spökade.
Och han har 12 timmar ensamtid med mig varenda dag på jobbet. ☺️
Han sover inte i ett annat rum, han ligger under mitt täcke. Och sova i ett annat rum med en av våra andra hundar var ett förslag från någon i tråden som jag eventuellt kommer att prova på. Men i över 11 år har han alltid sovit tillsammans med mig.

Då ber jag så mycket om ursäkt ifall jag läste ditt inlägg slarvigt. Lycka till med hunden. Jag hoppas den med tiden blir tryggare igen.