Citat:
Ursprungligen postat av
Muusmatta
Vet inte om du läst topic men jag försökte in i det sista att bo kvar i lägenheten. På familjerätten fastslog mamman en deadline på sista dag som jag skulle vara ute ur vår gemensamma bostad. Personligen hade jag kunnat stått ut tills sonen var vuxen och flyttade ut.
Men så här i efterhand ser jag att de inte hade varit rätt val. Att leva ett liv genom att trippa på tå för att inte göra henne upprörd är inte mycket till liv. Sonen ska inte behöva leva i oro över att se våldshandlingar och bråk hemma.
Därför är delad vårdad de bästa i vårat fall, så kan jag garantera att sonen aldrig behöver känna oro över sådana saker så länge han är med mig!
Men vad menar du? Bör jag polisanmäla falska anklagelser som jag blivit anmäld för?
Jag var väldigt trött när jag läste ja, jag missade att det var saker de reagerade på som hade faktisk grund. De kan vara på riktigt oroliga och jag tänker att det är pajkastning om du skulle anmäla det. Jag uppfattade fel och trodde att du tog emot grundlösa anklagelser eller medvetna förvrängningar vid möten. Är det som så att de förvränger situationer och information för att anklaga dig och du hamnar i ständiga konflikter där du ska förklara hur det egentligen var, är det ändå dags att polisanmäla eftersom människor med störningar gör så och förövare. Att oroa sig om barnet har utslag etc är normalt, oavsett om det är för att du inte skulle sköta omvårdnad eller annat. Däremot är det sjukligt om barnet har allergi som de försöker utnyttja för att svartmåla dig. Du måste alltså klura ut varför de säger något och inte agera på impuls. Men om syftet är att enbart misskreditera dig ska du anmäla, ja. Oavsett vad behöver du nog advokat även om du inte har ekonomi med utrymme för det.
Någon skrev att du ska banda och jag tycker att det är vettigt om hon får aggressiva utbrott. Att bli våldsam och skrika runt barnet är inte normalt och det är tidskrävande att spela in och sortera bort onödiga inspelningar samtidigt som man kan känna att det är lite för mycket men i sådant här läge när det gäller ett barns trygghet måste du nog det. Sedan spela in kontakt med myndigheter, vilket nästan är viktigare. Du ska även polisanmäla alla utbrott som sker när du hämtar och lämnar. Det är inte under några som helst omständigheter okej att hon slår dig och att ditt barn är brottsoffer att bevittna det.. inte heller manipulation av att säga negativa saker till barnet som ämnar att säga att det har det bäst med henne. När det kommer till anknytning skapar hon snarare anknytningstrauman som kommer sitta i för resten av barnets liv om hon får fortsätta att domdera oemotsagd. Du måste sätta hårt mot hårt, det är absolut inte okej att hon försöker misshandla dig och din relation med ert gemensamma barn. I dina skor skulle jag vara orolig inför hur hon sköter barnet när de är ensamma. Hon klarar inte ens av att hålla kontroll vid de kortare stunder ni möts med barnet närvarande...
Googlade kort för att hitta något som kanske kan ge dig mer möjlighet att förstå vilka skador som ditt barn riskerar att utveckla av att ha de här aggressiva utspelet.
https://www.battrerelationer.se/anknytningsteori/ Normalt ska man åtminstone kunna hålla tyst om de negativa saker man skulle kunna säga som vuxna i gräl eller om man nu har obearbetade känslor som stör, med barnet närvarande. Kan tycka att man ska klara av att inte bara hålla masken men även prata vänligt och respektfullt för att barnet ska ha en trevlig stund. Trots allt är det de vuxna som valt att skaffa barn med varandra och barnet har rätt att känna samhörighet till båda föräldrarna utan att någon ska försöka utveckla skuld- och skamkänslor över att ha en relation med sin andra förälder också.
Fortsätter hon kan du börja överväga att slåss om ensam vårdnad. I din situation hade jag gjort det utan tvekan även om det är svårt att få.
