Min sida utav myntet (problem med exfrun om umgänget med barnet)

Jag skulle aldrig någonsin lämna ut ett litet barn. Utöver det och att jag upplever att du förstör ditt barns möjligheter till en normal anknytningsutveckling behöver du börja banda de här anklagelserna och polisanmäla varje gång du får en grov anklagelse riktad mot dig om det du säger stämmer och skaffa en bra advokat. Igår helst.

Som kvinna så står jag helt på hennes sida där. Jag skulle absolut inte under några omständigheter lämna ut ett så litet barn utan att ha möjlighet att kontrollera att det mår bra. Finns inte på kartan för mig med de här skadliga idéerna om att barn är ägodelar man kastas mellan olika hem för att en vuxen skriker att han vill. Seriöst skulle jag hellre flytta ihop med exet om vi haft barn för att aldrig dela vårdnaden. Och jag kan inte förklara hur lite jag vill spendera livet med honom, även om jag bryr mig om honom som person. När relationer gått åt helsike är det inte lycka man upplever. Och Jo, modern (eller fadern om han i sällsynta fall är lämpligare) har full rätt att kräva anknytning som prioritet och man är inte mindre förälder för att man inte har barnet över nätterna när det är mycket liten.

Ditt problem är att om det saknas grund så riktas det saker mot dig som inte bara är mycket farligt för dig men även skadligt för ditt barn. Att vara orolig eller otrygg med dig är inte konstigt. (Att som mamma vara orolig när barnet inte är hos henne) Däremot att de skapar situationer som du försöker förklara dig ur. Falska anklagelser skulle vara nästintill lika skadliga som verkliga våld och övergrepp för barnet och när man inte har ett barn spelar det mindre roll men som förälder är du skyldig att polisanmäla och orosanmäla till socialtjänsten om du utsätts för grova påståenden utan grund. Man måste vara djupare störd för att vilja sabotera ett barns liv för att vinna sin rätt genom vilka medel som helst.

Men det är precis det jag förklarat för dig i tidigare inlägg. Vad är det du inte vill förstå? Du har brutit hennes tillit till dig. Du måste vinna tillbaka den och ju förr desto bättre. Skärpning nu.

Ett råd.

Vet inte om du är alkoholist, för du pratar som en som döljer sina alkohol-problem när du beskriver AW.

Från en som vet, ett gott råd;

-Bli nykterist nu, släng allt du har av alkohol hemma, referenser till alkohol, såsom tröjor med öl-logga, planscher. Sluta röka och snusa om det pågår.

Soc ser rött vid alkohol (med rätta), finns också en lång frikyrklig tradition inom Soc.

Rensa facebook osv från bilder där du festar eller bara dricker, inlägg med "gott med en kall öl" måste bort nu.

Behöver inte alltid vara så. Har en vän som hade en jättebra relation. När de fick barn blev hon helt uppslukad av barnet och totalt ointresserad av honom. Tog inte länge förrän hon ville separera. Out of the blue krävde hon ensam vårdnad utan umgänge, hittade på historier att han var våldsam, kontrollerande, drack för mycket etc. Min vän har i olika omgångar under åren fått lägga ut massor av tid och pengar på jurister, möten, rättegångar etc. för att få träffa barnet över huvud taget.

Det är uppenbart att att det är något skumt över mamman. Fortfarande ingen ny partner efter alla år och knappt något socialt liv förutom barnet. Väldigt överbeskyddande och försöker nu när barnet är lite äldre påverka hen att inte vilja åka till pappa (vilket ofta fungerar), plantera märkliga idéer etc.

Tala om för din vän att det finns något som heter umgängesrätt, som ingen kan hindra. Behövs inga jurister för det.
Sen kanske du ska fråga din om han vill berätta, mellan fyra ögon, vad han faktiskt har gjort.

Kanske har nämnts innan, men varför inte spela in ditt ex med telefonen när hon sätter igång?

Jösses du verkar helt blåst ts.

Dricker som sagt alkohol 2-3 gånger per år och senast jag drack alkohol var just den där after worken i oktober. Har aldrig haft något sug eller behov att ha alkohol hemma bara sådär, jag köper öl till just de specifika tillfälle då det skall användas. De finns ingen egentlig problembild över detta. Har levt tillsammans med mamman i 6 år så hon borde också vet att jag väljer läsk före alkohol

Du får gärna utveckla. Skapade som sagt den här tråden för tips om hur man kan lösa detta på bästa möjliga sett! Så istället för att kasta ur dig de första som kommer till hjärncellen, sansa dig och försök ge konstruktiv kritik istället. Du kanske ser något som inte jag ser.

Vet inte om du läst topic men jag försökte in i det sista att bo kvar i lägenheten. På familjerätten fastslog mamman en deadline på sista dag som jag skulle vara ute ur vår gemensamma bostad. Personligen hade jag kunnat stått ut tills sonen var vuxen och flyttade ut.
Men så här i efterhand ser jag att de inte hade varit rätt val. Att leva ett liv genom att trippa på tå för att inte göra henne upprörd är inte mycket till liv. Sonen ska inte behöva leva i oro över att se våldshandlingar och bråk hemma.
Därför är delad vårdad de bästa i vårat fall, så kan jag garantera att sonen aldrig behöver känna oro över sådana saker så länge han är med mig!

Men vad menar du? Bör jag polisanmäla falska anklagelser som jag blivit anmäld för?

Det är ett bra tips!