Citat:
Ursprungligen postat av
Muusmatta
Tack för ditt svar!
Skulle inte ha nånting emot att sonen var här dagtid och t.ex for hem till henne efter vi ätit middag. Dock så är mamman inte speciellt samarbetsvillig när det kommer till att hämta hem sonen.
Vi bor ca 25 minuter med bil ifrån varandra och eftersom jag valde att flytta ut hit (fanns inte så många alternativ när hon skickade ut mig) så är det mitt ansvar att sonen hämtas och lämnas enligt henne. Hon hämtar alltså inte sonen.
Och på viset vi la upp det förut så skjutsade jag hem sonen till henne dagen efter han sovit här när han skulle sova middag. Men hon har senare berättat att sonen saknar mig när han vaknar hemma hos henne och jag inte är där.
Så därför får han sova middag här och käka mellis, sen ca 15:00 åker vi, så att han är vaken vid överlämningen.
Det har blivit senare ibland också men risken då är att han somnar i bilen. vilket inte blir nå bra.. Hade gärna sett lite engagemang från mamman så att vi kan göra överlämningen här hemma så att det inte har sån stor betydelse om sonen somnar i bilen påväg till deras bostad.
Hade ett samtal med socialtjänsten tidigare idag där dem hade försökt nå mamman, hon svarade snabbt och berättade att hon jobbade och kunde inte prata. så min första fråga var: Var fan är sonen då?? Vi hade nämligen en överenskommelse att om någonting kom upp skulle den andra föräldern alltid bli förfrågad först om de fanns möjlighet att vara med sonen i sådana fall.
Och den här informationen bevisar att hon inte är speciellt orolig att lämna ifrån sig barnet utan det är nog viktigare för henne att jag personligen inte får spendera tid med sonen.
Det här är en mamma som vill gagna sina egna ekonomiska intressen. SGI och underhåll verkar viktigare för henne än sonens tid med pappan.
När det sen kommer till vårdnadstvister o pappan står där o vill fördela ansvaret o tiden med barnen på ett jämställt, likvärdigt och rättvist sätt… ja då helt plötsligt är man tillbaks på 40-talet i alla resonemang om mamman inte vill dela lika verkar det som.
Tycker i övrigt att du har en förlegad syn på pappans betydelse för barnet. att anse att mamman har en viktigare roll och på något sätt är bättre för barnet vid 1,5 år ålder. Var har du hittat sådan information?
Jag är ledsen för din situation och jag hoppas pappan har tagit sig i kragen och visar på alla möjliga sätt att han är villig att förändras för barnets skull!
Jag tycker inte att du ska hänga upp dig på hur det verkar vara i vårdnadstvister - det är
er individuella situation det handlar om ifall ni hamnar i rätten.
Ja, du får tycka att jag har en förlegad syn men när det gäller att ta ett väldigt litet barn ifrån mamman vad det gäller hela dygn och övernattning så tror jag att det år 2021 fortfarande är fler barn som har en starkare anknytning till mamman vid 1 års ålder eftersom det inte är så länge sen amningen och det är fler mammor som tar den första tiden av föräldraledigheten medan fler pappor tar ledigt när barnen är större. Ja, jag tror att små barn oftare är mammiga medan det finns många som får en pappig period senare. Det kanske inte är så i erat fall.
Det står på flera ställen om att man ofta inte kör en 50/50 uppdelning med barn under 3 eftersom de har sämre tidsuppfattning och man kan inte förklara för dem om de saknar en förälder väldigt mycket att hen kommer på torsdag för barnet vet inte hur lång tid det är.
Att det kan vara jobbigt för ett barn att somna på ett ställe och vakna på ett annat är också välkänt så det var väl fint av ditt ex att hon berättade att sonen saknade dig när han vaknade och att hon tyckte ni skulle fixa den biten? Om hon bara hade brytt sig om sig själv skulle hon inte sagt sånt, hon verkar bry sig om din och sonens relation trots allt.
Vad det gäller hämtning och lämning får ni väl vända er till domstol om ni inte kan komma överens. Huvudsaken är att överlämningen går så smidigt för barnet som möjligt? Spontant kan jag tänka att det kanske är lättare om den som
lämnar barnet kommer med bil, lämnar över barnet och vinkar och går iväg. Då blir avskedet mindre ledsamt än om ett upprört barn ska lämna huset och föräldern stående i dörren och sen packas in i bilen. Alternativet om överlämningar är jobbiga är att man hämtar och lämnar på dagis - då slipper det bli spänt mellan oense föräldrar också.
Om båda föräldrarna har bil kan man väl turas om. Barnets sov och ät-tider kan ju också spela in där, om den ena föräldern måste åka från jobbet och hämta och sen kanske handla och laga mat så kanske det är bättre för barnet om den andra föräldern skjutsar den gången. Vill man lösa saker så gör man ju det.
Nej, pappan till mitt barn har bestämt sig för att det är för arbetsamt att vara förälder så trots att han hade barnet flera dagar i månaden samt vartannat lov och hade alla möjligheter att bygga upp en fin relation så har han lagt ned föräldraskapet. Det är helt och hållet hans egen förlust.
Det är svårt att ta 100% av ansvaret själv men jag skulle aldrig drömma om att lägga ned mitt eget föräldraskap så det får gå helt enkelt.
