Om man analyserar vad USA Air Force respektive Sverige faktiskt gjort i utvecklingen av flygplan sedan 60 talet tycker jag mig se ett mönster.
USA volymkärra var F-4 en tvåmotorig högfartskärra med 8400kg vapenlast och initialt utan kanon.
Kurvade dåligt men hade rejält med kraft. Över 5000 byggdes
https://en.wikipedia.org/wiki/McDonnell_Douglas_F-4_Phantom_II
Ersatte den med F15 som fortfarande används. Lång räckvidd.
Tvåmotorig och kraftfull på alla sätt. Knappt 1200 byggda på grund av kostnaderna
https://en.wikipedia.org/wiki/McDonnell_Douglas_F-15_Eagle
Men den kärra som sedan blev vanligast är F-16. för att få ner kostnaderna.
Enmotorig lättare och billigare som blev volymkärran. Uppgraderas fortlöpande. 4600 byggda
https://en.wikipedia.org/wiki/General_Dynamics_F-16_Fighting_Falcon
Den kompletterade av F22 för att få en garanterat luftherravälde. Återigen en tvåmotorigt muskelpaket som är ett fantastiskt flygplan men kostar för mycket så den slutade att tillverkas efter bara 195 byggda. Troligen också att man ansåg sig lösa luftherreväldesproblematiken med andra metoder.
https://en.wikipedia.org/wiki/Lockheed_Martin_F-22_Raptor
Sedan väljer man att skala ner F22 till F-35 och återfå till en kraftfull motor och avser att ha denna kärra som volymmaskin för F-16. sämre kurvförmåga men mer fokus på sensorer
https://en.wikipedia.org/wiki/Lockheed_Martin_F-35_Lightning_II
Sverige/Saab har hela tiden arbetat med enmotoriga plan säkerligen av samma skäl som USA. Kost.
Vår Draken kan jämföras med F-4 i rollen som högfarts interceptors.
USA väljer muskler och kraft med F-15, vi går samtidigt vidare med Viggen som har för sin tid en mycket kraftig motor. Likande utveckling olika lösningar. Muskelpaket.
Usa väljer att hitta billigare plan och väljer F16, Vi tar det ett steg till med Gripen som är ännu lättare och ännu billigare. Återigen lättare billigare på båda sidor atlanten.
USA går vidare med att öka motorkapaciteten kraftigt i det enmotoriga plan F-35 som skall ersätta F-16 i volym. Och resultatet är ganska förutsägbart. Stor kostnadsökning jämfört med det plan det skall ersätta. Det skapar problem i budgeten precis som för F-22 och andra projekt som kostar mer än planerat.
Sverige/Saab går vidare med evolutionär utveckling av Saab 39 C/D till E. E passar bra för fokus är på sensorer dvs elektronik och radar.
Här skiljer sig utvecklingsspåren åt.
Det är som om USA vill göra en modern Viggen, enmotorigt muskelpaket, med sitt F35 projekt medan Sverige gör en modern kostnadseffektiv, F-16 med vår Gripen E. Båda pratar sensorer, enmotoriga och i grund och botten kostnadseffektivitet jämfört med alternativen. Bara det att för USA var alternativet F-22. För Sverige F-35 eftersom Lockheed inte ville fortsätta med F-16 som är i slutet av sin livstid.
Sveriges approach ser på pappret modernare ut än den USA valt.
Mycket är givetvis en fråga om resurser men också på andra sidan Atlanten har de budgetar som påverkar. Ex för F-22 och på sin tid F-15.
Med Gripen E verkar Saab ha landat i det Boeing beskriver för T-X/T-7 projektet:
broken the cost curve without sacrificing time, safety or performance.
Klart det stör dem som betalar för mycket för konkurrerande lösningar.
Jag blir inte förvånad om det kommer fram krav på modern F16/Gripen E kapacitet i USA i relativ närtid. Alternativet och utvecklingsvägen framåt efter F35.
Den specen blir intressant att se. Personligen tror jag den kommer likna specifikationen för Gripen E.
USA volymkärra var F-4 en tvåmotorig högfartskärra med 8400kg vapenlast och initialt utan kanon.
Kurvade dåligt men hade rejält med kraft. Över 5000 byggdes
https://en.wikipedia.org/wiki/McDonnell_Douglas_F-4_Phantom_II
Ersatte den med F15 som fortfarande används. Lång räckvidd.
Tvåmotorig och kraftfull på alla sätt. Knappt 1200 byggda på grund av kostnaderna
https://en.wikipedia.org/wiki/McDonnell_Douglas_F-15_Eagle
Men den kärra som sedan blev vanligast är F-16. för att få ner kostnaderna.
Enmotorig lättare och billigare som blev volymkärran. Uppgraderas fortlöpande. 4600 byggda
https://en.wikipedia.org/wiki/General_Dynamics_F-16_Fighting_Falcon
Den kompletterade av F22 för att få en garanterat luftherravälde. Återigen en tvåmotorigt muskelpaket som är ett fantastiskt flygplan men kostar för mycket så den slutade att tillverkas efter bara 195 byggda. Troligen också att man ansåg sig lösa luftherreväldesproblematiken med andra metoder.
https://en.wikipedia.org/wiki/Lockheed_Martin_F-22_Raptor
Sedan väljer man att skala ner F22 till F-35 och återfå till en kraftfull motor och avser att ha denna kärra som volymmaskin för F-16. sämre kurvförmåga men mer fokus på sensorer
https://en.wikipedia.org/wiki/Lockheed_Martin_F-35_Lightning_II
Sverige/Saab har hela tiden arbetat med enmotoriga plan säkerligen av samma skäl som USA. Kost.
Vår Draken kan jämföras med F-4 i rollen som högfarts interceptors.
USA väljer muskler och kraft med F-15, vi går samtidigt vidare med Viggen som har för sin tid en mycket kraftig motor. Likande utveckling olika lösningar. Muskelpaket.
Usa väljer att hitta billigare plan och väljer F16, Vi tar det ett steg till med Gripen som är ännu lättare och ännu billigare. Återigen lättare billigare på båda sidor atlanten.
USA går vidare med att öka motorkapaciteten kraftigt i det enmotoriga plan F-35 som skall ersätta F-16 i volym. Och resultatet är ganska förutsägbart. Stor kostnadsökning jämfört med det plan det skall ersätta. Det skapar problem i budgeten precis som för F-22 och andra projekt som kostar mer än planerat.
Sverige/Saab går vidare med evolutionär utveckling av Saab 39 C/D till E. E passar bra för fokus är på sensorer dvs elektronik och radar.
Här skiljer sig utvecklingsspåren åt.
Det är som om USA vill göra en modern Viggen, enmotorigt muskelpaket, med sitt F35 projekt medan Sverige gör en modern kostnadseffektiv, F-16 med vår Gripen E. Båda pratar sensorer, enmotoriga och i grund och botten kostnadseffektivitet jämfört med alternativen. Bara det att för USA var alternativet F-22. För Sverige F-35 eftersom Lockheed inte ville fortsätta med F-16 som är i slutet av sin livstid.
Sveriges approach ser på pappret modernare ut än den USA valt.
Mycket är givetvis en fråga om resurser men också på andra sidan Atlanten har de budgetar som påverkar. Ex för F-22 och på sin tid F-15.
Med Gripen E verkar Saab ha landat i det Boeing beskriver för T-X/T-7 projektet:
broken the cost curve without sacrificing time, safety or performance.
Klart det stör dem som betalar för mycket för konkurrerande lösningar.
Jag blir inte förvånad om det kommer fram krav på modern F16/Gripen E kapacitet i USA i relativ närtid. Alternativet och utvecklingsvägen framåt efter F35.
Den specen blir intressant att se. Personligen tror jag den kommer likna specifikationen för Gripen E.