Citat:
Ursprungligen postat av
Fernandoboy
Det mest rimliga - i all sin orimlighet - är att Engström var mördaren. Det tror jag också.
I så fall är jag övertygad om att han fattat att han varit tvungen att köra storyn om att han varit mitt i smeten, men som vittne. Han skulle ju haft extremt svårt att bara hålla en sån här sak inom sig. Och vem skulle inte haft det... Men eftersom han samtidigt också insåg att han aldrig, ALDRIG, fick erkänna att han i ett infall mördat Sveriges statsminister så fick det bli att han var "kronvittne" istället.
Rollen som kronvittne passade honom bra, på sätt och vis, givet hans så uppenbara vilja att ha betydelse. Men samtidigt måste han ju givetvis också mått oerhört dåligt efteråt och förmodligen känt extrem ånger i perioder. Hans depression (med missbruk) vittnar ju också hans närmaste om, så det är fakta.
Jag är helt med dig där.
Jag är ganska säker på att det var SE.
Ja hans chans var att bli ett vittne inte minst därför att utstämplingen knyter honom till mordplatsen ungefär vid tidpunkten för mordet.
Det vore lite märkligt om han bara skulle gått upp i rök.
Dessutom trodde han säkert att vittnen sett honom utföra dådet , vilket iofs hände också men ingen pekade ut honom med säkerhet.
Efter att ha sovit på saken (om han nu sov något den natten) så hörde han HHs presskonferens och insåg att åtminstone delar av signalementet stämde på honom.
Då växte vittnesplanen fram.
Eftersom han borde varit åtminstone mycket nära mordplatsen när skotten föll så måste han på nåt sätt skaffa sig en plats där)han visste ju att ingen sett honom som vittne eftersom han inte var ett vittne som var på platsen efter mordet).
Då måste han synas för att göra sig till ett vittne i andras ögon.
Dessutom kunde han ju försvara sig med klart de känner igen mig jag pekade ju vägen åt några poliser sedan glömde jag säga att mördaren hade blå täckjacka så då sprang jag efter poliserna för att säga detta till dem.
Sedan tror jag att han triggades lite av uppmärksamheten såklart.
Han fick ju sina "fifteen minutes of fame" så att säga.
Jag tror att han kände viss stolthet det var ändå en världshistorisk händelse han i högsta grad deltog i.Men givetvis även ånger och skuldkänslor speciellt när han märkte att även Palmes fiender och motståndare fördömde mordet.
SE förstod också att han inte kunde erkänna.
Samtidigt hade han svårt att hålla tyst om det och han ville ständigt prata om mordet och delge alla sina kunskaper kring det.
Att han flera gånger placerar sig i mördarens ställe i sina utsagor är lite talande tycker jag,
Små antydningar om att han nog kan ha spelat en annan roll än vittnets.
Inte minst gäller det i intervjun i Skydd&Säkerhet.
Det är så nära ett erkännande man kan komma anser jag.
Någonatans där 92-93 tar plötsligt den långvariga och till synes starka vänskapen med vapensamlaren WG plötsligt slut.
Dennes yngsta dotter får av sina föräldrar höra att det är "Stigs fel" att vänskapen upphört.
Kan det ha med mordet att göra?
Ja tanken är lockande men ingen verkar veta riktigt så det blir mest spekulationer.
90 talet speciellt senare delen av det förefaller ha varit en jobbig tid för SE.
Hans karriär går helt i stå innan han förtidspensioneras.
Äktenskapet är inte heller på topp hans drickande eskalerar rejält de ekonomiska bekymren förvärras.
Han blir ovän med de flesta gamla vänner åker dit för rattfylla och hamnar på behandlingshem o.s.v.
Som grannen sa i dokumentären det var sorgligt att se Stig de sista åren.
Alla dessa faktorer bidrog säkert till att han tappade greppet om sitt liv helt.
Jag tror också att oron och rädslan för att polisen när som helst skulle komma och knacka på var oerhört jobbig liksom skuldkänslor mot OPs familj .vänner.kollegor och anhängare.Liksom mot sin egen familj och vänner o.s.v.
Lite spekulativt men att han inte mådde bra kan vi nog fastslå och att han tappade greppet om liver de sista åren är tveklöst ett faktum.
Liksom att hans alkoholismissbruk gick helt överstyr.